tisdag 17 april 2012

Sparrispizza med vaktelägg

Jag har förmodligen varit en ekorre i ett tidigare liv, det har vi konstaterat förut, och är det inte matlager inför kommande fimbulvintrar jag bunkrar så är det recept.

I vissa fall är det otaliga varianter av samma maträtt som jag sparar på. Pizza till exempel. Jag har visserligen redan för länge sedan utropat en favorit, det hindrar inte att jag ändå måste prova alla andra lovande varianter i hopp om att hitta den PERFEKTA pizzan.

Nyligen ramlade jag över denna sparrispizza som var så vacker på bild att jag blev tvungen att tillaga den så fort som möjligt. Det är ett recept från Jim Lahey, han med det knådfria brödet, som numera driver pizzeria. Följ gärna länken från själva pizzareceptet till degreceptet och titta på videon, jag tyckte den var bra.

P1000094
Hoprörd pizzadeg, modell knådfri, bara röra ihop ingredienserna och inget mer. Jag ökade på jästen lite eftersom jag inte hade några 18 timmar för jäsning, allt som allt blev det 500 g helt normalt vetemjöl, typ 12 g jäst (fjärdedels paket), knapp matsked salt och 3,5 dl vatten.

P1000098
Pizzadeg efter åtta timmar ungefär. Den ser väldigt blöt ut, men det var inte så farligt.

P1000100
Rulla, rulla, liten bulle. Fyra pizzor räcker degen till.

P1000104
En utsträckt bulle. Undvik att platta ut kanten, det ska finnas jäsbubblor kvar där så att den kan puffa upp under gräddningen.

P1000105
Utsträckt pizzabulle med parmesan och Reblochon. Jag gav redan i förväg upp hoppet om att hitta den Saint Nectaire som receptet föreskriver, utan sökte istället fram att den liknar den mer lättfunna Reblochon, så det fick det bli. Receptets ostmängd var för övrigt ganska snålt tilltagen tyckte vi och ökade på mängden på den andra pizzan, den som inte förevigades.

P1000108
På med snortunt hyvlad sparris och skjuts in i ugnen där den uppvärmda pizzastenen väntade. Högsta möjliga temperatur.

Jag försökte ta kort på pizzan i ugnen, men kombinationen av dålig köksbelysning och skamligt skitig ugnslucka gjorde att resultatet mer liknade bisarr nonfigurativ konst. Jag besparar er den upplevelsen.

P1000114
Efter några minuter i ugnen får pizzan komma ut tillfälligt för att få den sista, avslutande touchen:

P1000116
Vaktelägg. In i ugnen en kort stund igen tills äggvitorna satt sig en aning.

P1000121
Det slutliga resultatet som verkligen blev riktigt bra, trots den usla ugnens oförmåga att hålla hög temperatur. Knaprig deg med puffig kant, sparris tillsammans med rinnande äggula. Lite flingsalt ovanpå. En pizza värd att minnas. Kanske lika bra som den gamla favoriten.

4 kommentarer:

Jessica sa...

färsk sparris?
Du måste verkligen ha varit målinriktad för att göra den.

Jessica sa...

och jag har för all del också spenderat åtminstone ett tidigare liv som ekorre ;). Jag fick nyligen ett halvband med ekollon som hängen ;)

Munro sa...

tack för att du bloggar igen! Läs min så blir jag glad!

http://oliveochhummer.blogspot.se/

Anna sa...

Jessica, jag var så desperat att jag bortsåg från min inte-köpa-färskvaror-från-andra-sidan-jordklotet-policy. Det är inte ofta det händer. Ekollon-halsband låter fint

Munro, tack för att du läser!