Kladdkaka

Jag läste Lucky Peach, David Changs väldigt nördiga mattidning, och där fanns en artikel om kladdkakans utveckling från ett prisbelönt tävlingsbidrag anno 1966, via Michel Bras chocolate coulant på 80-talet och fram till mikrokladdkakan.

Naturligtvis fanns recept på mikrokladdkaka med i artikeln. Jag har aldrig tillagat kakor i mikron förut, så det var jag tvungen att prova. Om mikrokaka är gott nog för David Chang så är det gott nog för mig! (ping Annika, som är ugnslös för tillfället!)
 

Mängderna här nedan är ungefär det dubbla från ursprungsreceptet, som är tänkt till en person. En synnerligen hungrig person, kunde vi konstatera efteråt.

Två ägg


Knapp deciliter mjölk


Knapp deciliter olja 


Knapp deciliter mjöl


Dryg deciliter socker, det blev råsocker.


Halv deciliter kakao


Knapp deciliter chokladknappar


Lite vaniljpulver, lite salt


Ner i två muggar. Hade jag tänkt lite så hade jag lagt i chokladknapparna först nu, då hade jag sluppit det rätt kladdiga stöket att försöka fördela knapparna jämt. Nå, det är inte alltid man är ett geni.

In i mikron! (nej, den är inte helt ren, så ser det ut hos oss, nu går vi vidare)


Efter fyra minuter på 750 watt; nästan chokladsufflé! Sällan har det varit så underhållande att glo in i en mikro, tyvärr gick det inte att fotografera den växande smeten genom mikrodörren (jag försökte verkligen, med fullkomligt värdelöst resultat), så ni får helt enkelt föreställa er hur det såg ut eller testa själva.

Receptet förordar två minuter på 1000 watt för hälften av smeten (i en mugg), jag drog till med fyra minuter på 750 watt (vilket är så mycket vår mikro kan klämma ur sig) för dubbla mängden, men det blev lite övergräddat på sina ställen.


Pladoff! Med grädde till. Efter denna portion låg jag i soffan och sa mest uff, uff, nästa gång blir det ingen dubblering av mängden. Men smaken var det verkligen inget fel på.