En dag att minnas …

… och ett ögonblick värt att dokumentera.

Dagens gormeh sabzi var god, som alltid, men det har jag bloggat om förut så det hastar jag snabbt förbi.

Inte heller det faktum att jag var så präktigt husmoderlig att jag gjorde i ordning grytan igår kväll förtjänar någon längre utläggning.

Det som är värt att dokumentera idag är det faktum att rotsakslådan i kylskåpet är TOM. För första gången i världshistorien ligger vi i fas med leveranserna från Årstiderna.

Visst, i lådan ovanför, där vi förvarar vanliga grönsaker (som inte är rotsaker), ligger det en bit ingefära, en bit pepparrot samt några chilisar, men jag tycker inte att de räknas. Idag är dagen då vi lyckades göra helt slut på grönsakerna innan veckans leverans kom.

Upp till kamp!

Kampen för att tömma skafferiet förs nu på alla fronter.

Här har vi gårdagens lunchlåda med köttresterna från torsdagens tex-pita-middag samt det sista ur en påse frysta bondbönor. Utblandat med nakenhavre som fått koka med en näve torkade trattisar. En gnutta tryffelolja ovanpå.

Det är matlådor av den här typen som får mina kollegor att luta sig framåt med rynkade ögonbryn och skeptiskt fråga "VAD är det där?".

Kylskåpet bebos av diverse ostrester som snart kommer att krypa iväg på egen hand. Och oproportioneligt stor yta upptas av marmelad och chutneys, framför allt med tanke på att vi ytterst sällan äter någondera. Alltså, obligatorisk efterrätt: knäckebrödbit, ospecifierad blåmögelost av osäker härkomst och hjortronchutney.

Till frukost är jag vanligtvis strikt konservativ men vad gör man inte för att få slut på burkarna. Jag byter ut min obligatoriska skinka mot ost (i det här fallet nån slags getost, vad var det för sort nu igen? och när köpte jag den? har inte den blekaste) och krusbärsmarmelad med mynta, för övrigt det mest lyckade jag gjort med krusbären, synd bara att vi som sagt så sällan äter marmelad...