Gnocchirulle

Lördag eftermiddag. Högsommarvärme, solen skiner, fåglarna kvittrar. Folk badar, äter glass, springer maraton. Vad gör Anna?

a. sitter på en strand och äter glass
b. påtar i trädgården
c. står i köket och rullar gnocchi till åtta personer
d. springer maraton

Rätt svar är naturligtvis c. Och det är vid såna här tillfällen som tvivlen infinner sig. Varför står jag här egentligen? Varför kunde jag inte ha valt något som gick fortare att göra? Är jag egentligen riktigt klok? Skulle en normal människa ens fundera på att stå i köket en sån här eftermiddag? Och varför klibbar den här degen så infernaliskt?

Degen blev jag sådär nöjd med, den förblev klibbig och nästan omöjlig att rulla hur mycket mjöl jag än tillsatte, så jag hoppar över receptet på det. Det är hursomhelst kokt pressad potatis, mjöl, äggula och mixade kantareller i (det är kantarellerna som gör att färgen på degen är lite mörk).
Rullad gnocchi från i lördags i okokt skick. Dokumentationen av den färdiga maten blev det sådär med.

Det blev en hel del gnocchideg över så idag blev det en betydligt snabbare variant. Rulle. Jag tror det var Johanna Westman jag såg göra på det här viset med gnocchideg i någon av mattidningarna som ligger och skräpar runt hela huset, men jag kan för mitt liv inte hitta igen reportaget. Jag tror hon hade tomatsås till men jag tyckte att pumpa passade finemang ihop med kantarellerna i degen idag.

	Platta ut degen på mjölat underlag
	Först ett lager skinka (rejält rökt Roslagsskinka, så god!)
	Mozzarella ovanpå, ingen fancy variant idag, helt ordinär ko-mozarella
	Rulla ihop som en rulltårta och lägg på en kökshandduk (en ren handduk alltså...)
	Rulla in i handduken och knyt ihop ändarna med hushållssnöre
	Ner i kastrull, koka cirka 20 minuter i saltat vatten, skär i skivor när det är klart (ta förslagsvis bort handduken först)

Häpp! Såsen är gjord på butternut squash, schalottenlök och vitlök som först fräst i smör och sedan kokat i buljong. Mixa och rör ner creme fraiche och lite vinäger.