Odling

Men vad hände med mitt trädgårdsland? Jag hade så storslagna planer, här skulle det bli närodlat så det stänkte om det, och vad är det jag blickar ut över? Två rödbetor (bokstavligen två, jag skämtar inte), sju morötter och självsådd rucola överallt.

Två ensamma rödbetor. 

Potatisen, som vissa börjar skörda vid midsommar, satte vi till midsommar (syns i bakgrunden här ovan). Det är i och för sig bättre än förra året då det inte blev någon potatis alls. Bönorna som jag hade tänkt skulle spira så ståtligt mellan potatisraderna kanske finns där under blasten. Eller så, mer troligt, har de dött.

Fänkålen, broccolin och spenaten kom aldrig igång. Dillen växte men drabbades av torka och står där som bruna utropstecken, mest för att ge mig dåligt samvete tror jag.

Men det finns ljuspunkter. Löken och persiljan lever och tomaterna också faktiskt, rankiga som tusan. Paprikan och chilin börjar få frukt. Jordärtsskockorna kan man alltid lita på, även om man får vänta länge på att de ska blomma och ännu längre på att det ska vara någon vits att skörda.

Och se på björnbären vi planterade förra året, de tar ju sig galant!

Så vad gör man? Ger upp? Aldrig! Man river upp rucola, sätter några nya rader spenat, lite chip-chop grönsaker (typ pak choi och sånt), maché och sommarmorötter (som förhoppningsvis hinner ta sig). Och nu ska jag vattna också, kanske de överlever då?

Det är vad jag gillar med trädgårdsodling. Jaså, gick det åt skogen? Hoppsan då, bara riva upp och börja om! Bättre lycka nästa gång!