För ett tag sedan stod jag vid oljehyllan på NK's saluhall och spanade efter nåt skojigt och oprövat då min blick föll på en obetydlig flaska på översta hyllan. Var det inte? Jo, banne mig! Det var faktiskt Colatura di Alici, den italienska fisksåsen som vi turistimporterade från Amalfi. En flaska fick omedelbart följa med hem trots nästan hundra pix för en liten flaska på en deciliter, fantastiskt vad det kostar att frakta saker från Italien...
Och ikväll är jag ensam och övergiven och tyckte att jag förtjänade något extra gott till middag, det fick bli en snabblagad colatura-klassiker som jag visserligen bloggat om förut, men hallå, det var ju nästan två år sedan.
Pasta.
Pytteliten chili, hemodlad variant.
Vitlök.
Pilgrimsmusslor.
Kvällens primadonna; colaturan.
Lätt bedagad persilja. Skulle hellre ha varit bladpersilja men nu hade jag den här hemma.
Olja i pannan.
Chili och vitlök får ligga i tills vitlöken får sån där trevlig gyllene färg.
Pilgrimsmusslorna fick åka i samma panna efter stor beslutsångest. Tre tillagningskärl för en middag till en person? Det var jag för lat för. Men helst borde musslorna ha stekts för sig i rykande het grillpanna.
Ner med pastan.
Och så en slurk colatura och en försvarlig näve persilja. Pressad citron över (den kom inte med på bild).
Det här är ren lycka. Colaturan ger en härlig havssälta, citronen friskar upp det hela, vitlöken och chilin finns där men märks inte så mycket. Och så pilgrimsmusslor som är så gott. Mannen och sonen får skylla sig själva som inte är hemma.
9 kommentarer:
Det här visar ju bara att ni måste åka utomlands så att du får pressa NER matgrejer i resväskorna igen ;).
Ja, prylarna från Riga tog slut snabbt och nu är det faktiskt riktigt luftigt i skafferilådorna. Måste åtgärdas på nåt sätt.
För övrigt tycker jag att folk flyger och flänger så mycket att jag blir alldeles matt. En är i Oman, några andra åker till Nepal, en tredje till New York, sen var det visst Italien och Malaysia på gång. Och här sitter man i regnet. Trist.
Himla snyggt!
Inspirerande blogg!
Lyxig mat bara till sig själv, DET låter bra!
Tycker fröken Dill
Tack K, tack Åsa!
Och jag håller helt med dig, fröken Dill.
Men vafalls? Är det LUFTIGT?!?
Håller du på att tillfriskna från det där att man köper matvaror för att det ser ju kul ut det här och jag gör nog nåt av det förr eller senare?!
Men att köpa colatura på nk var ett bra tecken på att hoppet ingalunda är ute ;)
Tillfriskna kommer jag aldrig, men jag måste erkänna att renoveringsperioden satte sina spår, jag tänker innan jag köper och köper för det mesta just när jag behöver det.
Frysarna är dock proppfulla som vanligt. Och snart kommer ett lamm att levereras som också ska få plats.
Nä, det är rätt bra. Jag köpte bläckfisksbläck en gång med någon lös plan om att jag skulle göra bläckfisk i sitt eget bläck. Kruxet: Jag gillar inte bläckfisk annat än de allra minsta. Inget bläck blev därför använt. Det finns alltså anledning att lägga band på sig.
Det senaste jag köpte som har blivit en succé är vaniljpasta. Nermalda vaniljstänger i en halvflytande pastaform. Hur praktiskt som helst.
Skicka en kommentar