onsdag 8 september 2010

Födelsedagsmiddag del 8 – Konfiterad anka med savoykål

Eftersom vi älskar konfiterad anka, eller konfiterat vad som helst, var vi tvungna att ha med det på något sätt. Här blev det en lite annorlunda variant, receptet från Mat och vänner nr 2/2010.

Och eftersom det här var en av de första rätterna jag gjorde i ordning, tidigt på förmiddagen när jag fortfarande hade oceaner av tid och jag fortfarande gjorde en sak i taget, finns det faktiskt en hel del bilder.

IMG_0500

Fyra rätt små anklår som fått ligga med salt och kryddor över natten. 8 gram salt per 500 gram kött säger Michael Ruhlman, och jag håller med honom, sältan blir perfekt.

IMG_0502

Avsköljda och avtorkade lår i kastrull.

IMG_0504

På med ankfett så det täcker samt timjan, lagerblad och lite grönsaker. Det här med grönsaker i konfiteringen har jag inte sett i något recept förut, men det gick bra det också.  

IMG_0516

Efter några timmars extremt sakta sjudande ser låren ut så här. När köttet släppt från benet vet man att det är färdigt.

IMG_0519

Plockat ankkött. Svårt att hålla sig från att trycka in allt i munnen.

IMG_0524

Och här har vi grönsakerna efter lika många timmars extremt sakta sjudande.

IMG_0527

De ska mosas och blandas med ankköttet.

IMG_0533

Montering av hela middevippen. Blancherade savoykålsblad i en form klädd med plastfilm. Jag har trimmat bort bladnerven i mitten.

IMG_0537

På med hälften av ankguckan. 

IMG_0542

Ett lager kål till.

IMG_0544

Mer ankgucka. Och så GLÖMDE jag att det skulle vara ytterligare ett lager kål överst. Hur kunde jag??? Lyckligtvis överlevde gästerna denna fadäs.

IMG_0600

Och den slutliga rätten. Ankan har först legat till sig några timmar i kylskåpet och sedan värmts lite i ugnen. Lite ankbuljong runtom. Smörkokt pärllök och stekt salladslök ovanpå. Det var lite mer garnityr i ursprungsreceptet, men nån måtta får det faktiskt vara.

Vin till: La Baronnie Madeleine (ja, det är samma vin som till galantinen, på magnumflaska faktiskt)

13 kommentarer:

görel sa...

Det här är ju ... är ju ... helt OK om man äter LCHF! Måste provas alltså!

Mikkan sa...

Fasen vad tjusigt, grym bjudgrej, måste ju ha impat storligen!

Anna sa...

Görel, konfiterad anka är ALLTID helt OK. Och sånt där lchf är läskigt. Försmäkta utan bröd, pasta och potatis? Inte en chans.

Mikkan, jag vet inte hur imponerade våra gäster var men de var i alla fall glada och nöjda kvällen igenom (vilket i och för sig kan förklaras med den mängd alkohol vi tryckte i dem ;)).
Vi har haft den här sortens bjudningar förr och det har varit lyckat varenda gång, kan rekommendera det som present, det har varit kul både för oss som fixar och för de som varit mottagare.

Annika sa...

Ah, himmel, ljuvligt! Noteras inför kommande ambitiösa menyer (jag tänker nyår...)

Anna sa...

Gör det Annika! Kom just att tänka på att det borde funka som typ pinnmat på buffé också, om man skär upp det i nog små bitar. Hm. Nu gav jag mig själv nåt att fundera på.

Fredrik sa...

Grymt ambitiöst!
Konfiterad anka har jag tänkt länge på att koka iordning - eller en sorts rilette iaf. Det första hindret är faktiskt att jag inte vet hur ankfett köps. Skäms lite.

Anna sa...

Fredrik, jag ska berätta en hemlis för dig: jag har aldrig köpt ankfett (däremot har jag sett det på Cajsa Warg och viltbutiken i Hötorgshallen bland annat).

Första gången kan man istället köpa två frysta ankor i god tid i förväg, till exempel på Asian Market på Olofsgatan, man styckar dem i bröst, lår och övrigt (där putsade skinnslamsor definitivt hör hemma), lägger låren i kryddblandning över natten, äter brösten och pytsar ner övrigt i en gryta. Sätt på svag värme och låt stå flera timmar med lite omrörning då och då, så renderas fettet som finns där. Sila av vätskan ner i bunke, efter ett tag har det separerat i ankfett och buljong. Nästa dag slänger man ner låren och ankfett i en gryta och fyller på med nån opersonlig olivolja tills det nästan täcker. Låren kommer att rendera mer fett så det kommer nog att täcka till slut. Sen har du ankfett, utan att du behövt köpa det separat, som kan användas igen och igen och igen... Det försvinner lite när man steker potatis nån gång men så fylls det på nästan gång man konfiterar. Jag köper (nästan) alltid hela ankor och renderar fett ur skrovet så att det blir lite extra påfyllning där. Och köttet från skrovet kan man ha till raviolifyllning eller rillette eller vad som helst.
Hm, det här blev långt. Kanske skulle jag göra ett separat inlägg på det?

Anna sa...

Och fylla på med olivolja har jag nog bara gjort första gången, sedan har det gått runt, runt med det jag redan haft (tänker inte fundera på hur gamla de äldsta fettmolekylerna i den där bunken är, så länge det smakar bra är jag nöjd)

Fredrik sa...

Oh. My. God! Hmm, tror jag köper fettet - om du inte plitar med ett grymt bra inlägg om det ;)

Annika sa...

Det där är ju i stort sett redan ett inlägg! På´t nu bara, du har ju nästintill en folkbildande plikt att dela med dig av detta!

Anna sa...

Ja, Fredrik och Annika, jag kan behöva en spark nånstans för att komma ur min bloggdvala. Ska fundera på om det passar att tillaga anka i helgen.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...

Spännande, jag ska göra min första anka idag, jag hoppas det blir nått. tack för receptet