Jag fortsätter det frenetiska skåprensadet. Och när man har ett definitivt slutdatum att jobba mot är det lättare att vara hård. Därför blev det färsk pasta idag, i exakt så mycket mängd som vi beräknades äta upp. Här ska INGET in i skafferiet, bara ut.
färsk pasta
halv deciliter olivolja (sista slurken av den fina, dyra, gräsiga oljan, slut!)
resten av burken med bottarga (torkad tonfiskrom)
fyra klyftor vitlök, nej fem, äsch sex klyftor får det bli
massa bladpersilja (det enda som verkligen frodats i vårt trädgårsland i år)
tomater (och jag visste ju redan från början att det inte är säsong men det var plommontomater och de såg så röda och fina ut så jag chansade men hej, vad jag bedrog mig, de var så trista, nu är det definitivt slut för tomaterna den här säsongen)
citron
nästan sista slurken colatura (typ av fisksås)
Blanda bottargan med olja och hackad vitlök, fräs sakta, det luktar nästan bedövande fiskigt. Koka pastan under tiden. Blanda pasta, bottarga-oljan-vitlöken, tomater (som fick hjälpas till någorlunda anständig nivå med salt, socker och sherryvinäger), persilja, skal från hela citronen, saft från halva. Skvätt av colaturan.
Fiskigt, salt, syrligt och perfekt med persiljan till. Gott. Det smakar Amalfi, där vi var för nästan exakt ett år sedan.
Och som jag har snålat med colaturan men nu är den i stort sett slut, bara nån centiliter kvar. Så nu måste vi alltså åka tillbaka till Italien för att köpa mer :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar