Stek. Typ.

I lördags knatade jag förbi Dennis kött med siktet inställt på entrecote eller biff eller nåt sånt, men väl där föll min blick på denna exceptionellt vackra högrev och jag kunde inte motstå den. Den fick följa med hem.

Så där stod jag ganska sent på lördagseftermiddagen utan några särskilda planer med en så vacker bit högrev att jag inte nändes stycka upp den till grytbitar. Men jag vet ju att Patrik långkör högrev med ett förträffligt resultat, jag har haft tillfälle att smaka på en bloggträff, och så hittade jag ett recept på ugnsstekt prime rib* i Ad hoc at home som kanske kunde passa, det fick bli något stekaktigt.

I Ad hoc-receptet ska köttet först ytbehandlas med brännare innan det lågtemperatursteks. Jag hade en sån där fjösig brännare förut, med en liten pyttig låga som säger “pfff”, som jag köpte för att bränna creme brulee. Till slut ledsnade jag på pfff-et, gick till järnhandeln och köpte en riktig grej:

Inte dyrare än pfff-brännaren och mycket bättre, en ren fröjd att använda faktiskt.

Köttet bränns alltså runtom med brännaren till en lagom oaptitlig grå färg, så här ungefär:

Och så salt å peppar på det. In i ugnen på 120 grader några timmar. Jag tog ut köttet vid 56 grader, då såg det ut så här:

Riktigt bra yta faktiskt. Efter en stunds vila, för köttet alltså, åt vi det med ugnsrostade grönsaker och aioli.

Helt vansinnigt god köttbit, men nästa gång ska jag nog låta det gå till lite högre temperatur, runt 60 kanske, det var lite för rått för min smak egentligen. Och så ska jag sätta igång tidigare så man kan använda lägre ugnstemperatur och låta det stå inne längre.

*Det här med att översätta amerikanska styckningsbitar till svenska är inte det lättaste, men jag gissar att vissa delar av vår högrev går in i den amerikanska styckningsdelen prime rib. Det ser i alla fall ut så på de styckningsscheman jag har hittat. Om någon vet bättre och kan rätta mig är jag mycket tacksam över det.