onsdag 12 augusti 2009

Pervomacka

Skogen är inte bara full av kantareller utan även av mygg och fästingar som inte ser insektsmedel som något avskräckande utan snarare som en inbjudan. Efter några timmar av lite väl intimt umgänge med de eländiga kräken kan man behöva en belöning och då sitter årets första pervomacka som en smäck.

Mer kantareller än du tycker behövs i torr panna. Får puttra på tills vätskan är borta.

IMG_8519

Ner med smör, lök, salt och peppar. Så småningom åker grädde och en slurk balsamvinäger i. Kanske lite senap. Puttra på tills det är lagom geggigt.

IMG_8520

Smörstekt brödskiva. Inget sånt därninga surdegsbröd eller liknande tjafs, det hålls vi inte med här ute på landsbygden där vi befinner oss för tillfället.

IMG_8523

Dränk brödet fullkomligt med kantarellstuvning. Jag ser dock att jag missade ett hörn här nedan, inte bra. Trots denna fadäs är det perverst gott med perverst mycket kantareller = pervomacka.

IMG_8528

Grillad karré

Såhär i slutspurten av semestern och efter tre dagars maratonätande i Riga känns allt helt enkelt lite fullt. Middagarna blir nåt i den här stilen.

IMG_8507

En bit fläskkarré inhandlad på Dennis Kött (där jag blev niad vilket var en märklig upplevelse).

IMG_8503

Ingredienser till marinad; honung, mirin, soya, goucho-jang, ingefära.

IMG_8506

Halv deciliter soya, halv deciliter mirin, dryg msk honung, dryg msk goucho-jang, en tredjedel av ingefäran ovanför i rivet skick och så en skvätt whiskey eftersom det är så gott.

IMG_8510

Marinad och kött sammanfört. In i kylskåpet en sex-sju timmar eller ännu längre. Vänd lite då och då.

Torka av, salta lite extra och upp på grillen. Cobben fick stå till tjänst idag.

IMG_8514

Efter ungefär 1,5 timme nådde köttet nästan 70 grader.

IMG_8516

Servererat med ångade grönsaker marinerade i hälften soya/hälften mirin och lite honung. Stekytan på köttet blev helt underbar; salt och ingefärig. Nästa gång ska vi använda samma marinad till skivor av karré så får man den mumsiga smaken på större yta.

tisdag 11 augusti 2009

Rapport från Riga; La Boheme, Skyline bar

Torsdag kväll, vi är uppklädda och kliver en halv trappa ner till La Boheme, en av Rigas finkrogar. Vi har höga förväntningar; hemsidan ser bra ut, en av våra två guideböcker lämnar ett gott omdöme och vi fick rätt bra intryck när vi tidigare på dagen promenerade förbi och beställde bord.

Vår servitris är trevlig men lite stram och ger ett något ängsligt uttryck när vi frågar om menyn eller om vintips. Men det här ska nog bli bra, ska nog lösa sig på sikt.

IMG_8368Först dyker en liten amuse bouche upp i form av teskum. Rätt kul och uppfriskande. Men inte upphetsande.

 

 

 

 

 

Sedan förrätten: vaktel tillagad sous vide med en sås som jag redan glömt vad den är gjord av och chokladgelé. Köttet är utsökt, såsen god men potatisbitarna är menlösa och vad gör chokladen där egentligen? Den passade faktiskt inte alls ihop med resten.

IMG_8370

IMG_8371 Nästa ammis; en sorbet på röda vinbär som även den var trevligt uppfriskande. Fast inte så upphetsande heller.

 

 

Till varmrätt för mig: anka med en vinsås, potatispuré, kantareller och sötpotatis. Och ja, det är gott men ankan har dragits liiite för långt för min smak och den är lite för osalt och faktum är att jag tycker bäst om sötpotatisen.

IMG_8374

Mannens varmrätt: lamm med belugalinser. Även det gott men lammet har dragits aningens för långt.

IMG_8372

Min efterrätt: mille feuille med crème anglaise och jordgubbssorbet. Tusenbladen var precis lagom frasiga, vaniljsåsen fyllig och jordgubbssorbeten hade bra konsistens och smakade verkligen jordgubbe. Kvällens hit.

IMG_8378

Mannens efterrätt: crème brulée. Smaken bra men serverad lite för varm för mannens smak.

IMG_8380

För att summera det hela: det här är definitivt ett fine dining-ställe och ja, det var gott, men nu kommer det som avslöjar oss som de matsnobbar vi är. Det lyfte liksom aldrig. Vi fick aldrig den där ååhh-så-gott-känslan och det tycker jag gott man kan kräva när man betalar nästan tusen pix per skalle. Korrekt men opersonligt. Och tyvärr inte värt pengarna.

Efter middagen promenerar vi till Reval Hotel Latvija, tar hissen till 26:e våningen och avslutar kvällen med en drink medan solen går ner över Riga.

IMG_8392

Vi avnjuter utsikten från andra parkett eftersom de jämrans typerna på bilden parkerat på bästa platserna. Själva baren är rätt ordinär men utsikten är fantastisk. Ett besök är helt enkelt ett måste.

måndag 10 augusti 2009

Rapport från Riga och pelmeni

Vi har tillbringat några dagar i Riga med att titta på utsidan av en del hus (jättegamla, jugend och kyrkor), titta på insidan av andra hus (muséer, affärer och kyrkor) och dessutom har vi ätit. Mycket.

Vi rekognocerade på nätet efter lämpliga restauranger innan vi åkte men hittade mest rena reklamsajter eller lösa kommentarer från folk i allmänhet. Jag litar inte på folk jag inte känner när det gäller restauranger. De har så konstig smak. Jag däremot har ofelbar smak och därför kommer jag att tvinga på er recensioner av vartenda ställe där vi stoppade in nånting ätbart i munnen till glädje för alla i allmänhet och andra Riga-resenärer i synnerhet.

Så vi börjar i torsdags då vi anlände på förmiddagen, promenerade ostrukturerat några timmar för att sedan dyka in på XL Pelmeni, en liten snabbmatskedja med tre restauranger som serverar östeuropas variant av ravioli; pelmeni (har fortfarande inte fattat hur det ska uttalas, ligger betoningen på första eller andra stavelsen?).

Konceptet är enkelt; ta en skål, ös själv i så mycket pelmeni du vill ha (sex sorter varav en vegetarisk), toppa med diverse guckor och betala efter vikt. Det fanns skyltar bredvid varje sort som beskrev fyllningen, men eftersom de var på lettiska hade vi ingen aning om vad vi tog (förutom de vegetariska, där fattade man).

Det var löjligt billigt. Min skål, som visserligen inte blev särskilt välfylld, plus ett glas kefir kostade 1,30 LVL vilket är ungefär 20 kronor i dagens läge.

IMG_8346 IMG_8347

Tyvärr blev det ingen bättre bild på själva pelmenisarna, men de var goda med tunn deg och köttig fyllning (förutom de vegetariska då som också hade god fyllning som inte var köttig).

Jag inser att pelmeni kan göras mycket bättre än så här, vi pratar ju ändå självservering där maten ligger uppvärmd ett tag och de kokta var aningens överkokta och de stekta var kanske en gnutta torra, men det var klart prisvärt och vi var glada och nöjda. Bäst gillade vi de med dillsmakande köttfyllning och de stekta som var trevligt knapriga. Övriga sorter var anonyma men välsmakande och jag vet fortfarande inte vad de innehöll. 

Det som grämer mig var att jag bara toppade med saltgurka och inte någon av guckorna (även de med okänt innehåll) och att jag missade soppan med rödbetor och dill som jag såg först efteråt. Hur kunde jag? Vad tänkte jag på?

Slutbetyget blir klart godkänt och jag skulle absolut gå dit igen om vi åker till Riga fler gånger. Och då jäklar ska jag ösa på alla guckor som finns tillgängliga.