Vi har ett golv. Jag är så nöjd. Jag har gått in i köket flera gånger och bara stått och tittat.
Min mor var mycket skeptisk till färgvalet. Är du säker? Är du verkligen säker? Men jag tycker det blev riktigt bra.
Vi har ett golv. Jag är så nöjd. Jag har gått in i köket flera gånger och bara stått och tittat.
Min mor var mycket skeptisk till färgvalet. Är du säker? Är du verkligen säker? Men jag tycker det blev riktigt bra.
Igår hände det inte så mycket förutom att vår stackars hantverkare nästan fick jobba livet ur sig för att få bort två kvadratmeter plastmatta som satt som berg.
Och så har mannen hämtat de beställda golvplattorna. Imorgon är det golvläggning som gäller.
Det är en så bra förkortning: UFO = Unidentified Frozen Object. Alltså de där lådorna man hittar i frysen och som man inte vet vad de innehåller eller när de kom dit. Idag har vi gjort slut på en sån.
Jag kunde se att det var något grytaktigt och att det var mycket lök på toppen men utöver det hade jag ingen aning. Först efter upptining kunde jag konstatera att det innehöll kyckling.
Det kan vara riktigt spännande att äta ett sånt här ufo. Som en liten arkeologisk utgrävning. Få se, vad har vi här egentligen? Morötter, nån svamp, lök och svartrot minsann. Förmodligen en Bosarps- eller Hagby Gård-kyckling om man ska utgå från storleken på vingarna. Kryddningen? Hmm, känns som salvia och dragon.
Kanske skulle jag sluta märka lådor som läggs ner i frysen helt? Det skulle ju göra rest-middagarna klart mer spännande. Jag kan höra diskussionerna redan nu. "Skinkstek" "Är du helt galen? Det här är ju definitivt kalkon, med ingefära" "Ingefära? Var då någonstans? I din fantasi?".
Idag har det inte hänt så mycket men bråtet är utburet och plastmattan på golvet är till största delen borta (gissar att hantverkarna fick jobba hårt med den... och själv är jag så glad, så glad över att det är andra som gör allt jobb).
Och så har det krupit fram två rabattkuponger från okänt datum. Roligast är väl DAV. Känns loggan igen? Jodå, det är en äkta fånetisk översättning från en tid då folk inte förmodades förstå engelska ord (köket byggdes 1964 men det känns lite väl tidigt för de här kupongerna, sjuttiotal kanske? tidigt åttiotal?)
Första middagen utan kök. Detta är vad vi har att tillgå under de närmsta veckorna:
En mikro, en bänkspis samt en vattenkokare (som inte är med på bild). Disk får skötas i ett handfat i källaren. Inte helt förvånande räknar vi med så mycket en-kastrulls-matlagning som möjligt.
Idag blev det en saffransrisotto jag köpte på Det goda köket, komplett med buljong och kryddor. Fräs i lite olja, pytsa på med lite vatten då och då, efter tjugo minuter är det klart. En liten påse färdigskalade, frysta räkor fick åka ner i det färdiga riset.
Jag måste tillstå att detta var riktigt gott, som om vi hade gjort den helt själva (men till nästa risotto-påse byter vi ut en del av vattnet mot vin). Kan rekommenderas!
Jo, jag insisterar på att det är renoveringens femte dag. Skåpen levererades i torsdags, alltså är det dag fem idag.
När jag gick hemifrån hade vi ett kök. När jag kom hem var där ingenting. Allt borta. Där skåpen har stått kan man ana hur en tidigare version sett ut; vävtapet och brun plastmatta, om möjligt ännu värre än vad vi hade fram till idag.
Och så tänkte jag byta namn på det här tillhållet ett tag framöver men har inte riktigt bestämt till vad. Helt utan skafferi? I väntan på skafferi? Det förlorade skafferiet? Utan skafferi i tre veckor försmäkta vi i detta hus? Jag får nog fundera en stund till.
Sådärja, nu har vi haft gravöl för det gamla köket och jag lovar, ingen kommer att sakna det.
Här är allt som fanns kvar i skafferiet när vi tömde köket. Tutti. Alles. Inklusive kryddskåp, bröd och frukostflingor. Och inklusive risottosarna som ska ätas de närmsta veckorna.
Jag tycker att jag lyckades ganska bra i mina ambitioner att tömma skåpen (och om ni tycker att att det här ser ut som mycket grejer kan jag försäkra att hade jag tagit ut allt för några månader sedan hade det inte på långa vägar rymts på det bordet).
Och så några avslutande bilder på det gamla eländet.
Hejdå köket!
Gulasch med massor av lök och surkål, nästan knådfritt bröd och en tjeckisk öl. Nu är jag farligt mätt.
Hade tänkt packa köksprylar idag men det får bli imorgon istället. Fast vi har beställt golv som ska anlända onsdag eller torsdag och vi har monterat en kattspärr, bestående av en barngrind och en masonitskiva, som ska hålla våra nyfikna kattskrällen borta från öppna ytterdörrar och hantverkare under renoveringstiden. Alltid något.
Gårdagens middag; fillodegspaj och lammrulle (lammbringa fylld med lammfärs, inhandlad på Hötorgshallen).
I pajen petades ner kronärtskockor, lök, taggsvamp och spenat förutom fetaost och ägg-gegg. Och för mycket av det goda kan helt enkelt vara för mycket av det goda. Det var gott men det är ännu bättre att hålla sig till en sak i taget. Lammet var dock strålande.
Idag var en stor dag. Det nya köket har anlänt.
Visserligen hände inte mer än så, utrivning av det gamla köket startar först på måndag, men detta måste ju ändå räknas som första dagen på renoveringen.
Igår var det telefonkontakt fram och tillbaka hela dagen med leverantör och hantverkarföretag (som skulle hjälpa till att lyfta in hela baletten och som hemskt gärna ville veta när de skulle komma). Sent på eftermiddagen fick jag besked från fraktföretaget om ungefärlig tid ("mellan åtta och tio"). Ja, ja, sa de hos hantverkaren, det blir väl framåt lunch nån gång.
I morse 07.00 ringde mobilen, det var chauffören som meddelade att han var på gång. 07.30 anlände lasset.
Så här såg det ut när jag lämnade hemmet strax efteråt (sonen var hemma och fick öppna dörrar åt hantverkarna senare).
Och så här såg det ut i garaget när jag kom hem. Tjusigt värre.
Fortfarande är allt lite overkligt. Visst, vi har ritningar, har betalt handpenning och dessutom är ju faktiskt skåpen på plats, men ändå har det inte riktigt sjunkit in att det gamla köket kommer att vara borta nästa vecka.
Kycklingskrovet från igår befriades från kvarvarande kött, buljongen värmdes upp och silades från kryddor, ben, brosk och annat skröfs.
Och så blir det turistimporterat idag igen, en förpackning Tom Yum-kryddbollar har vi kvar. Två av bollarna fick åka ner i buljongen. Jag gillar den föredömligt korta instruktionen: "Boil soup 700g/bouguet add hot chili, fish sauce, stuff preferred".
Nu fick det bli stuff available istället för stuff preferred; morötter, rödkål, schalottenlök, gula lök, en liten burk majs. Och så den rensade kycklingen. Koka fem-tio minuter.
Kanske inte några större likheter med en riktig Tom Yum, men gott ändå. Lite ingefära och det hade varit perfekt!
Tre middagar och två lunchlådor på en kyckling. Inte dåligt.
Idag har jag lärt mig att man KAN överdosera satay-pulver.
Dagens kycklingdelar blev lår och klubbor, efter urbening blev det knappt 600 g kött i bitar som marinerades i ketjap manis och den lilla skvätt risvinäger som fanns kvar. Kanske var lite överdrivet med drygt en deciliter ketjap som kycklingen fick simma omkring i, men nu är den flaskan slut så det var värt det.
Resten av kycklingen; skrov, skinn och annat rens, åkte ner i en gryta och täcktes med vatten. Sedan åkte det också ner en näve torkade kaffir lime-blad, några matskedar fryst och hackat citrongräs, salt samt drygt en matsked Santa Maria Chili & lime. Så får det koka på. Buljongen och det kött som kan pillas av skrovet ska användas till middagen imorgon.
Kokade upp en burk kokosmjölk med rätt mycket av den turistimporterade flaskan med satay-pulver. Äsch, lite till satay, det blir nog bra. Hällde i en deciliter av kycklingbuljongen som kokade. Rostade en deciliter sesamfrön (äntligen slut!) i stekpanna och mixade det tillsammans med en deciliter jordnötter. Ner i såsen. "Den smakar lite lustigt" kommenterade mannen (noteras bör att det ska mycket till innan mannen avviker från positiva omdömen när det gäller mat). Jo, det gick att överdosera satay-pulvret, det blev lite väl mycket beska och rätt obalanserat på det stora hela.
Kycklingbitarna stektes. Är det för mycket att ha svarta sesamfrön på? Nejdå, ös på bara.
Ris till. Det är det där knappt synbara i bakre delen av bilden (orkade inte montera upp extra belysning, det fick blir bild med blixt).
Blev mycket sås över. Den åkte in i frysen eftersom vi kom överens om att den förmodligen kommer att smaka utmärkt om man blandar ut den med en burk kokosmjölk till.
Och precis när allt var framdukat insåg jag att nåt saknades. Grönsaker. Nu kommer vi att dö i skörbjugg.
Köpte en Brosarpskyckling igår på 2,4 kilo, planen var att det skulle räcka till tre middagar och här kommer den första.
Filéerna (600 gram) skars i munsbitar och marinerades i soja och mirin. Blandade panko samt vita och svarta sesamfrön. Vände runt kycklingbitarna i pankoblandningen och stekte dem sedan.
Fräste rödkål och hällde i lite risvinäger, lite mirin, lite sesamolja, lite chiliolja, salt.
Kokade ris och hällde ner en påse furikake inköpt på Japanska torget. Fullproppat med E-nummer och karamellfärg, men eftersom jag inte är så överdrivet bekymrad över E-innehåll (så länge det smakar bra) tror jag nog att vi kommer att överleva det. Och så var det visst bonitoflingor, nori och sesamfrön i det också. Öste i lite mer sesamfrön. Strimlade ett extra noriblad att strö på över.
Tummen upp från alla, kycklingen blev knaprig och mumsig!
Men se så praktiskt, här har vi nästan exakt trehundra gram durumvete kvar, precis lagom för en pastamiddag för tre personer.
Pastadeg på 300 g durumvete, 3 ägg, lite salt, lite vatten, lite olivolja. Vevas med pastamaskinen ut till tagliatelle. Koka en minut eller två.
Hemrökt fläsk från frysen
de sista hemodlade schalottenlökarna för året, delade i kvartar
dito vitlök
en förpackning fryst kronärtskocka (när jag hörde att de skulle försvinna från sortimentet bunkrade jag snabbt ett antal förpackningar, än har jag några kvar)
två burkar konserverad kantarell (lagom salta och med bra stuns i svampen men jag vet inte jag, är det så mycket bättre än förvällt och fryst? om jag någon gång i livet skaffar en jordkällare kan detta bli min melodi, tills dess fortsätter jag att frysa in mina gula kantareller, det tar för mycket plats i kylen med de konserverade).
Allt får fräsa tills löken är mjuk och fin och fläsket släppt en del av fettet. Blanda med pastan.
I såna här rätter visar sig det hemrökta fläsket från sin bästa sida; ger lite salt och rök utan att vara påträngande. Och tillsammans med svamp och lök kan det ju inte annat än bli bra.
Ibland får man till det så där rätt, allting blir bara så bra. Som igår till exempel.
Medans sonen och hans kamrater förlustade sig med rollspel grävde mannen och jag upp en liten burk kycklinglevermousse ur frysen som tinades och vispades upp med en slurk whiskey. Det fanns till och med några björnbär i frysen så det blev även en björnbärsvinägrett till. En Comtes d'Isenbourg att dricka till. Fett och fruktigt och syrligt tillsammans, gott.
Tidigare på dagen hade jag tagit en promenad till Vällingby och köpt ett lammrack i köttbutiken i lilla saluhallen där (men var har ostbutiken tagit vägen? jag saknar den) och det tillagade vi enligt följande;
Först: salta och peppra racket, bryn i het stekpanna.
Pensla med lite senap. Pressa på en mixad blandning bestående av:
1-2 deciliter panko
några klyftor vitlök
en näve bladpersilja
1 msk torkad mynta
1 tsk torkad dragon
salt och peppar
lite olivolja
(eller vilka kryddor man nu gillar och råkar ha tillgång till, rosmarin är ju inte dumt till exempel)
Låt gå färdigt i ugn 150 grader tills köttet når 58 grader.
Under tiden fixade jag en vitkålscreme (och jag vet att jag sett recept nånstans nyligen, men var? svenskan, Gourmet, Allt om mat, tv-program? kan inte hitta igen receptet). Strimlad vitkål fick fräsa i lite ankfett och smör tills det blivit ordentligt brynt och mjukt. På med salt i halvtid ungefär, en matsked sirap på slutet. Mixa med nåt, buljong eller grädde, grädde eller buljong? Kan inte bestämma mig så det blir bäggedera. En skvätt buljong och en skvätt grädde.
Och så potatisskivor friterade i ankfett.
Heltigenom ljuvligt! Lammet blev perfekt stekt; genomrosa och mört så att kniven bara smälte igenom. Myntan, persiljan och vitlöken underbart till den goda lammsmaken. Och vitkålen hade en fin kolaton som var mycket god. Fantastiskt gott! Jag säger bara mer lamm åt folket!
När jag ändå var i gasen passade jag på att göra glass. Med tanke på alla uthungrade tonåringar som skulle invadera vårt hem så var det ju bara att köra på, man kan lita på att det finns intressenter liksom.
Idag blev det inga sjudna smeter som ska stå och mogna i kylskåp över natten, snabbt och effektivt är ledorden, ett enkelt grundrecept:
300 g frukt eller bär
1,5 dl socker
en gnutta honung om man vill
1 knapp tsk vaniljpulver
1 äggula
1,5 dl mjölk
1,5 dl grädde
Mixa allt utom grädde som vispas i separat bunke, blanda ihop, kör i glassmaskin. Mycket simpelt. Och här särdeles stilfullt förevigat i de plastbunkar de sedan frystes in i.
Äpple + en malen kanelstång samt lite pressad citron till vänster, svarta vinbär till höger. Jag hade skalade äppelklyftor i frysen och de var lite väl snälla i smaken så jag öste i lite äppelmos också. En god glass blev det, lite som kall äppelkaka.
Så åt de otacksamma tonåringarna? En halv burk äppelglass fick de i sig och ingen kaka. Och redan innan tio tackade de artigt för sig och åkte hem. Va!? Vad är det för sätt!? Så här står jag med en massa glass och kaka som jag uppenbarligen blir tvungen att äta upp själv. Det kommer att bli många promenader Järvafältet runt.
Fick en påse "Bagarens jästmix" för "Medelhavsbröd" (vad nu det är) när jag var på Det goda köket förra helgen. "Proffsblandning som hjälper dig att lyckas extra bra med din bakning" utlovar reklamtexten. Kände mig lika skeptisk som den glåmige mannen i Roy Anderssons Felix Ketchup-reklam. Ska det här va nåt. Jästid 15 + 45 minuter, men det är ju på tok för kort. Det kommer aldrig att gå. Men jag får väl pröva.
Och genast ställs jag inför ett dilemma. Det finns nämligen inte nog mycket mjöl hemma. Köpa mjöl? Och stoppa in något i skafferiet? Nä, nä, så kan vi inte ha det. Men om jag bakar något mer kanske? Och så kommer jag ihåg, sonen ska ha ett antal andra tonåringar hemma ikväll för att spela rollspel, något som vanligtvis tar hela natten och som tarvar ständiga mellanmål. Jag är räddad! Jag kan baka hur mycket som helst och det kommer ändå att ta slut!
Således införskaffades det minsta mjölpaket som kunde hittas, ett kilo, och så skred jag till verket.
Mjöl, vatten och lite olja tillsattes till mixen. Jäste lite längre än vad förpackningen föreskrev. Strödde på linfrön, sesamfrön och havrekli innan gräddning.
Det smakar fluffigt. Ganska saftigt får erkännas, men lite svampigt. Är det som Gateau's dinkelbröd? Nix. Levainen från Bakery & Spice? Inte alls. Snarare tävlar det med bake off-brödet från snabbköpet och det gör det ganska bra. Det är definitivt lättbakat men jag tror inte att den här produkten kommer att hamna i mitt skafferi igen. Inte när det är så lätt att slinka förbi ovannämnda butiker och införskaffa riktigt gott bröd.
Men det utlovades mer bakning och härnäst gav jag mig på något jag ytterst sällan gör; en mjuk kaka.
I princip blev det en sockerkaka med en tillsats av 1,5 dl apelsinmarmelad och 100 g hackad choklad. En del av mjölet byttes ut mot glutenfri mjölmix (slut!) och större delen av strösockret byttes mot muscovado (slut!). Smaken var bra men jag vet inte vad jag ska säga. Det blev inte fluffigt som en sockerkaka. Och inte maffigt som en kladdkaka. Nånstans mittemellan blev det och jag vet inte om det var bra. Skulle ha hällt i mer choklad. Det är en lösning som kan tillämpas vid många tillfällen. Mer choklad.
Men jag blev av med några förpackningar och summa summarum har jag inte mer mjöl i skafferiet nu än när jag började.
Kampen för att tömma skafferiet förs nu på alla fronter.
Här har vi gårdagens lunchlåda med köttresterna från torsdagens tex-pita-middag samt det sista ur en påse frysta bondbönor. Utblandat med nakenhavre som fått koka med en näve torkade trattisar. En gnutta tryffelolja ovanpå.
Det är matlådor av den här typen som får mina kollegor att luta sig framåt med rynkade ögonbryn och skeptiskt fråga "VAD är det där?".
Kylskåpet bebos av diverse ostrester som snart kommer att krypa iväg på egen hand. Och oproportioneligt stor yta upptas av marmelad och chutneys, framför allt med tanke på att vi ytterst sällan äter någondera. Alltså, obligatorisk efterrätt: knäckebrödbit, ospecifierad blåmögelost av osäker härkomst och hjortronchutney.
Till frukost är jag vanligtvis strikt konservativ men vad gör man inte för att få slut på burkarna. Jag byter ut min obligatoriska skinka mot ost (i det här fallet nån slags getost, vad var det för sort nu igen? och när köpte jag den? har inte den blekaste) och krusbärsmarmelad med mynta, för övrigt det mest lyckade jag gjort med krusbären, synd bara att vi som sagt så sällan äter marmelad...
Idag har jag slagit något slags rekord och tömt nio olika burkar och förpackningar. Inte för att det märks så värst mycket, men fortsätter det i den här stilen finns det ju hopp om ett någorlunda tomt skafferi inom kort!
Skafferirensningssoppa med tillbehör
1. Lagom till frukost: lägg ett halvt paket kidneybönor i blöt (slut!).
2. Sisådär tolv timmar senare: koka bönorna tillsammans med en bit kombu (eftersom det står på förpackningen att den tillsammans med bönor har "the unique ability to shorten the cooking time and make them more digestible". någon kortare koktid märkte jag inte av, den förbättrade smältbarheten lär vi väl märka. eller inte.)
3. I en annan gryta: fräs lök och vitlök sakta och länge, ös sedan ner de sista tråkiga plommontomaterna, en flaska tomatjuice (slut!), lite rosmarin, lite torkad chili, en buljongtärning (slut! av just den sorten i alla fall, sedan har vi ju några andra sorters färdig buljong och fonder och så lite hemmagjord fond i frysen), resterna av en liten burk antipasto bestående av paprika och squash i olja (slut!) samt lika mycket vatten som tomatjuice. Kan det funka med ketjap manis i det här? Säkert, ner med en matsked eller två. Och så en dryg deciliter quinoa (slut!). Koka en kvart.
4. Vad ska man ha till det här då? I frysen finns det smördeg. Och svamp finns det ju så det räcker och blir över. Fräser lök och blötlagda trattisar (det sista av 2005 års skörd, kan det räknas som nånting?) tillsammans med kyndel (slut!) och rosmarin (slut!). Salt och peppar.
5. Mixa svamp-löken. Hm, behöver nåt som håller ihop det, i med en äggula och en matsked dijonsenap (slut!).
6. Kavla ut smördegen, bred på svampgegga och rulla ihop. Skär bitar som är en eller två centimeter tjocka. Grädda i 225 grader i en kvart. Ser ut som mini-kanelbullar!
7. Ner med bönorna i soppan, en matsked sherryvinäger eller två (slut!), smaka av med lite salt. Och här står en basilika i fönstret och ser ledsen ut. Ner med den också.
Mycket lyckad soppa! Vinägern ger fin syra och i övrigt var den alldeles rund och mjuk och fin.
Förutom svamprullarna gjorde vi vårt bästa för att göra slut på vildsvinsprosciutton, kaninen samt salamin som inhandlades förra helgen.
Jag är fortfarande vansinnigt mätt efter att ha okynnesätit alldeles för mycket, imorgon får det blir en lång promenad hela Järvafältet runt. Och sedan är det dags att börja med urplockning ur köksskåp samt nerpackning i kartonger (det kommer vi väl att hålla på med hela nästa vecka också), rensning av garage (för där kommer de nya köksskåpen att stå tills det är dags att montera dem) och skytteltrafik till återvinningsstationen.
På torsdag nästa vecka levereras de nya skåpstommarna och på måndagen därpå börjar hantverkarna att riva det gamla köket. Gissa om vi längtar!
Dags för lite äkta svensk husmanskost; tex-mex. Fast med pitabröd istället för tortillas.
Och här kommer även ett spektakulärt avslöjande. I vårt hem används ibland färdiga tex-mex-kryddblandningar. Jajemensan, ni läste rätt. Färdiga kryddblandningar späckade med klumpförebyggande medel och natriumglutamat. Jag skyller på sonen, det är han som brukar köpa sånt när han är beordrad att fixa middag.
Hursomhelst fanns det en sådan förpackning i kryddskåpet och idag mötte den sitt öde. Jag hittade även några pitabröd i frysen samt sista burken pulled pork som jag använde hälften av, det var väl i våras någon gång vi rökte den. Sista slurken i en burk yoghurt blandades ut med lite fil för att räcka och så grävdes återstoden ur en burk salsa ut.
Karrén hackades till småbitar och fick fräsa med kryddmixen, skära lite grönsaker, riva lite ost och sen var middagen klar. Sån här mat har definitivt sina fördelar.
Om det gick att få in ovanstående pitabröd i munnen? Inga problem, jag är stor i käften.
Kära läsekrets! Här har jag en matvara jag gått fullkomligt bet på!Vi fick några turistimporterade prylar från Thailand i våras, bland annat detta; fyra torkade frukter som enligt förpackningen heter Lor-hang.
De är i kiwi-storlek och på baksidan av förpackningen står det "Wash and crack into few pieces before adding into water. Bring the mixture to boil approximately 5-10 minutes. Discard the fruit."
Problemet är bara att jag inte hittar några som helst referenser till Lor-hang någonstans. Förmodligen har det blivit nåt knas i transkriberingen och jag borde leta på nåt helt annat begrepp. Och vad ska man använda avkoket till? Buljong? Te? Hostmedicin? Rengöring?
Jag är dock säker på att det finns någon därute som har bättre koll än jag. Kom till min räddning!
Jag fortsätter det frenetiska skåprensadet. Och när man har ett definitivt slutdatum att jobba mot är det lättare att vara hård. Därför blev det färsk pasta idag, i exakt så mycket mängd som vi beräknades äta upp. Här ska INGET in i skafferiet, bara ut.
färsk pasta
halv deciliter olivolja (sista slurken av den fina, dyra, gräsiga oljan, slut!)
resten av burken med bottarga (torkad tonfiskrom)
fyra klyftor vitlök, nej fem, äsch sex klyftor får det bli
massa bladpersilja (det enda som verkligen frodats i vårt trädgårsland i år)
tomater (och jag visste ju redan från början att det inte är säsong men det var plommontomater och de såg så röda och fina ut så jag chansade men hej, vad jag bedrog mig, de var så trista, nu är det definitivt slut för tomaterna den här säsongen)
citron
nästan sista slurken colatura (typ av fisksås)
Blanda bottargan med olja och hackad vitlök, fräs sakta, det luktar nästan bedövande fiskigt. Koka pastan under tiden. Blanda pasta, bottarga-oljan-vitlöken, tomater (som fick hjälpas till någorlunda anständig nivå med salt, socker och sherryvinäger), persilja, skal från hela citronen, saft från halva. Skvätt av colaturan.
Fiskigt, salt, syrligt och perfekt med persiljan till. Gott. Det smakar Amalfi, där vi var för nästan exakt ett år sedan.
Och som jag har snålat med colaturan men nu är den i stort sett slut, bara nån centiliter kvar. Så nu måste vi alltså åka tillbaka till Italien för att köpa mer :).
Tio dagar tills det nya köket ska levereras, nu är vi verkligen på upploppet. Och SOM jag gjort slut på grejer idag. Chingkiang-vinäger, risnudlar, lotusrot, vårrulledeg, sichuanpeppar och jordnötsolja. Jag känner mig SÅ duktig.
Och jag tackar Lisa på Taffel för det förträffliga receptet på dippsås som gjorde slut på chingkiang-vinägern och som decimerade ketjap manisen rätt bra. Om nån skulle ha nåt annat recept där det ingår en deciliter ketjap manis eller så tar jag med tacksamhet emot det så kan jag göra slut på den flaskan också.
Vårrulledegen i frysen fick alltså bestämma inriktningen och sedan blev det ett huttande från diverse förpackningar och flaskor som fanns tillgängliga.
20 stora vårrulleplattor
300 g fläskkött
100 g skalade räkor
sisådär 80-100 g risnudlar, resten av förpackningen helt enkelt
två rejäla grabbnävar trattkantareller enär någon shiitake inte fanns inom räckhåll, kantareller finns det däremot ett överflöd av
ett knippe salladslök, knappt 150 g
böngroddar hade ju varit gott men nu blev det 100 g synnerligen finstrimlad vitkål istället
2 msk kapi (räkpasta)
en ordentlig hutt risvinäger
en skvätt sesamolja
gnutta salt
nån matsked hoisin-sås kan aldrig vara fel
två ägg för att hålla ihop det hela
jordnötsolja att steka i
1. Blötlägg nudlar och kantareller
2. Hacka kött, räkor, nudlar, kantareller och salladslök. Fläskfärs är ok. Men frestas inte att köra alltihop i matberedare, det är betydligt trevligare med lite större bitar i fyllningen än en anonym massa. Strimla vitkål.
3. Gegga ihop allt.
4. Rulla in i fyllningen i degen.
5. För att förenkla tillvaron stekte jag rullarna i jordnötsolja först och så fick de åka in i ugnen på 200 grader (istället för att fritera dem). Samtidigt som de stod i ugnen gjorde jag grönsakerna.
torkad och blötlagd lotusrot
torkad och blötlagd thai-basilika
finstrimlad morot
finstrimlad kålrot
lite mer hoisin-sås
en skvätt ketjap manis
en tesked sizhuanpeppar, eller två, eller resten av burken helt enkelt, det var inte så mycket kvar ändå.
en hutt risvinäger
1. Fräs grönsaker.
2. Ner med kryddor och geggiga grejer.
3. Och så ner med den lilla skvätt vårrulle-fyllning som blev över också, här ska inget förfaras!
Vissa åker på slowfood-mässa i Turin. Vi andra får hålla tillgodo med det som bjuds här i närheten; Det goda köket gick av stapeln i helgen och naturligtvis var jag där.
Så hur var det? Jodå, det vanliga utbudet av krims-krams, tingel-tangel och sånt man kan hitta i vilken butik som helst. Fast nu var jag orättvis, det fanns höjdpunkter också.
Först och främst ett stort grattis till Pain de Martin som vann årets Matbloggspris vilket delades ut på mässan. Verkligen välförtjänt! Jag orkar själv inte hålla på med surdegar och vildjäst men läser Martins blogg med stort nöje; fina bilder och en sån entusiasm! Och vid prisutdelningen träffade jag sympatiske Krubb-Jesper, kul att träffa nån annan bloggare IRL!
Sedan blev det ju en del shopping vilket visserligen går helt stick i stäv med mina ambitioner att tömma skafferiet, men vid mässor och dylikt gäller andra regler ;).
Bland annat så åtsidosätts alla normala regler om prisvärdhet och smärtgränser vid såna här tillfällen. I Xoko-montern köpte jag te, lika mycket på grund av den fina bambu-förpackningen som för att det luktade så gott: Fujian Milky Oolong som fått ånga över varm mjölk. Det luktar kondenserad mjölk och det smakar kola. Verkligen speciellt och mycket gott! Men inte skulle jag betala 150 kronor för 50 gram te i vanliga fall.
I en annan monter fanns en ekologisk Darjeeling, mitt favorit-te som jag alltid har minst en sort av hemma. Nyfiken som jag är frågade jag om det kom från någon särskild estate. "Jodå, kolla här", sa mannen i montern och pekade på baksidan av burken, "FTGFOP1". Mja, det är ju liksom graderingen av tebladen. Till slut kom vi fram till att det var från någon specifik plantage men han visste inte vilken. Maken tyckte att jag var obeskrivligt snobbig, jag tyckte det var ganska roligt.
Jag är ju uppvuxen i Luleå och i byn där mina föräldrar numera bor bakar ett gäng tanter världens bästa tunnbröd som är så sprött att det knappt går att smöra och som är nästan omöjligt att frakta, det blir bara smulor av det. Jag har letat med ljus och lykta efter något annat tunnbröd som är lika bra och som går att köpa här i Stockholm men det finns bara inte. På förra årets mässa hittade jag dock detta jämtländska tunnbröd som är nästan lika bra och som åts upp i ett nafs. I år köpte jag en försvarlig hög som förhoppningsvis ska räcka några veckor.
Och så bunkrade jag mat inför köksrenoveringen. Ett gäng vac-förpackade risottos och soppor från Italiensk smak, allt-i-ett med kryddor och frystorkade grönsaker i. Kräver blott en kastrull. Jag hoppas de är bra för nu har jag köpt sex olika, den på bilden är med svartkål.
Dessutom blev det frysta dumplings från Japanska torget så nu har vi ett antal lättlagade middagar ordnade.
Zebeda choklad importerar bland annat NewTree's choklad som jag gillar, en favorit är den med lavendel men det finns ett helt gäng olika smaksatta sorter som ska ha olika hälsobringande effekter. "Vad vill du ha för effekt?" frågar de och jag svarar att jag skiter fullkomligt i den eventuella effekten, jag vill bara att det ska smaka gott.
I övrigt kan också nämnas den rökta kaninen från Stubbens Produkter (har inte hittat någon hemsida), så gott! Och så har vi alla jämtländska ostar, Olja & oliv där det alltid är trevligt att handla och som nu har fått in årets novello-olivolja samt italienska Subissati som hade en riktigt god vildsvinssalami med fänkål (ja, jag köpte en och ja, den är redan nästan uppäten).
Men det är ju inte bara mat på Det goda köket, det är en hel del vin också. Ganska mycket vin om man ska vara ärlig. Och vinprovningar. Först var vi på en cause-and-effect-provning, hur det man äter påverkar hur man upplever ett vin. Mycket basalt och inga speciella viner men intressant att uppleva hur smakerna på vinerna faktiskt förändras av det du äter, till exempel att ett halvsött vin kan bli läskigt jolmigt om du äter något syrligt till eftersom syran i vinet tas ner och det enda som blir kvar är sötman.
Och så dagens absoluta höjdpunkt; en Penfolds-provning med enbart Shiraz-viner. Den australienska vintillverkaren Penfolds har viner som spänner över hela skalan, från riktigt billigt upp till super-prestige-vinet Grange som kan ses i årgång 1997 i glaset nere till höger. På systembolaget får du får hosta upp cirka 2500 pix för det och vi drack det sisådär tio-tjugo år för tidigt. Väldigt gott ändå.
Summa summarum kan sägas att det var same procedure as last year, same procedure as every year. Ungefär samma utställare som dessutom stod på ungefär samma ställe. Vilket inte på något sätt kommer att hindra mig från att åka dit nästa år igen. Om inte annat för att fylla på förrådet med tunnbröd och rökt kanin.
I sökandet efter rätter med vitkål som jag inte ätit förut hittade jag Kulebiaki i en kokbok från åttiotalet. Vidare efterforskningar via nätet gav två svenska träffar (som i princip konstaterade att det var en maträtt) samt sisådär femtusen polska träffar. På polska.
Nån som testat Googles "Översätt den här sidan"-länkar? De är outsinliga källor till underhållning men till så värst mycket hjälp är de inte. Eller vad sägs om några saxade favoriter från den här sidan:
Jaha! Men då vet jag precis!
Efter lite mer sökande hittade jag stavningsvarianterna kulebiaka, kulebiak samt kulebjak. De första varianterna gav företrädesvis polska träffar, den sista ryska.
Så vad är nu detta? Östeuropeiskt ju uppenbart. I övrigt kan man säga att det är en form av pirog med skiftande fyllning. I vår jättepirog var det främst kål men det verkar vara minst lika vanligt med ris och lax eller ris och vad som helst som man råkar ha. Det verkar också ha en tydlig påsk- och julanknytning.
Receptmässigt blev vår pirog ganska lik det här; en jäsdeg med creme fraiche (det ska väl vara smetana egentligen), ägg och smör. Fyllning med kål, svamp och lök samt hårdkokta hackade ägg. Gräddas i ugn.
Och hur smakade det? Jotack, en rätt med utvecklingspotential konstaterade vi. Gott men lite slätstruket. Av de Google-översatta sidorna har jag i efterhand gissat mig till att det borde vara en del surkål i fyllningen och så tror jag det bör vara mer svamp än vi hade. Jag får be att återkomma i ämnet när vi utarbetat en bättre variant.
I fredags firade vi vår bröllopsdag och min födelsedag (jo, vi valde medvetet att gifta oss på en dag som vi förhoppningsvis skulle komma ihåg...). Planen var att firandet skulle ske på någon trevlig och halvdyr restaurang men naturligtvis hade mannen oskicket att bli sjuk. Hrmpf. Situationen räddades dock av löjrom från frysen samt två ben king crab, räkor frästa med vitlök och blandade med ruccoloa samt en kasse hjärtmusslor som blev till en Linguine Vongole.
Tack vare detta fanns det i lördags krabb- och räkskal som naturligtvis inte fick förfaras utan användes till en fisksoppa.
Skalen rostades i ugn, samtidigt frästes lök, morot, fänkål och rotselleri i en gryta. I med skalen, en skvätt martini, en slurk av den rätt otäcka estniska ginen som aldrig tar slut, en del vitt vin och sedan vatten så det täcker. Koka en stund, låt stå en längre stund. Sila av och reducera.
Sedan själva soppan; gul lök, vitlök, morot, rotselleri, fänkål, paprika får fräsa i en gryta. Ner med rostade fänkålsfrön och purjolök, nån örtkrydda, krossade tomater, tomatpuré. Vitt vin och buljong så det täcker. Koka en tio minuter sisådär. Ner med fisk, vi hade sej och lax, dra åt sidan och låt stå fem minuter. I med räkor alldeles i slutet. Lite tryffelpasta som den gode mannen hade köpt i födelsedagspresent till mig. (naturligtvis kan man variera fisk och skaldjur här som man vill)
Och så en tryffel-aioli på en äggula, halv deciliter tryffelolja, halv deciliter rapsolja, gnutta sherryvinäger, några vitlöksklyftor, gnutta salt och lite mer av tryffelpastan. En mycket god Rijk's Chenin Blanc att dricka. Inte dumt alls.