onsdag 30 april 2008

Och jag säger grattis...

till besökare nummer 10.000 som anlände från Uppsala runt 23.07 ikväll. Tjoho! Imaginära fyrverkerier! Inga priser delas ut!

(Men för mig var det ett känslosamt ögonblick. 10.000 besökare. På min lilla blogg! Tänk att det finns folk därute som faktiskt lägger ner tid på att läsa det jag skriver, tack allihop :))

fredag 25 april 2008

Trött

Idag är sista dagen på mitt nuvarande jobb. Och igår nådde yngsta kollegan den nästan vuxna åldern 25. Så ikväll blir det lite vin och grejer och naturligtvis anmälde jag mig till catering.

Hela gårdagskvällen, och en del av natten, ägnades åt att producera fiskkakor, kycklingspett, köttfärsspett, världens kanske godaste laxbollar, crostini, gucka med rostad paprika och chili, kronärtskockscreme, ost har lagts i oljemarinad och ska lindas med lufttorkad skinka och guacamole ska tillverkas på plats.

Nu är jag trött och kommer förmodligen att falla ihop och somna vid tio ikväll. Så är det när man fyllt fyrtio och blivit tant.

Återkommer på lördag med fler inlägg.

tisdag 22 april 2008

Säsongens sista skörd

Nej, det var ingen felskrivning. Idag har jag skördat jordärtskockor till kvällens middag och det var förmodligen sista gången för den här säsongen. Nu börjar det komma rottrådar på knölarna, dags att lägga ner och låta dem vara så det blir nya små skockor i höst. Suck. Att man ska behöva vänta ända tills i höst.

korv jordärtskockor-1

Jordärtskockor i tomatsås
absolut sista burken confiterad lök, jag var lite tvivlande till att den fortfarande var ok med tanke på fettinnehållet och att den har legat i frysen sedan i höstas men den dög
500 g jordärtskockor
1 burk krossade tomater
2 klyftor vitlök
1 sked av tapenaden med soltorkade tomater. nej två skedar. äh, resten av burken då, drygt en halv deciliter kanske.
1 tsk salt ungefär
svartpeppar

1. Tina löken i traktörpanna och låt bryna lite. Och har man nu ingen burk med confiterad lök liggandes i frysen bara sådär så kan man ju ta en vanlig gul lök och bryna försiktigt och länge i olja.
2. Borsta och skiva skockorna tunt. Som jag bekänt tidigare orkar jag inte längre skala skockor, jag får skavsår på fingrarna och våra hemodlade har ändå så tunt skal att det inte spelar någon roll.
3. Bryn skockorna tillsammans med löken ett tag
4. Hacka vitlök och blanda ner tillsammans med krossade tomater, vitlök, tapenade (eller kanske tomatpuré eller någon annan tomatbaserad skojig sås man hittar i kylskåpet), salt och peppar 5. Låt koka under lock en tjugo minuter eller så, tills tomatsåsen kokat ihop och skockorna är färdiga men inte sönderkokta.

Och ja, det är korv från Taylor's and Jones på bilden, korvbutiken där alla foodisar som vill vara nåt MÅSTE shoppa nuförtiden. Rökt anka, soja och honung. Mild och fin och väldigt god, lite söt brytning som passade bra till den confiterade löken i tomatsåsen. Som i sin tur kanske hade blivit ännu bättre med en gnutta balsamvinäger i (fast den var god som den var också).

måndag 21 april 2008

Warbat...

...blev det till efterrätt i lördags. Lite pyssligt var det allt att göra dem men ack så gott det blev.

warbat-1

Det är alltså frågan om en slags baklava, fast med typ färskost istället för nötter inuti. Smör och sockerlag och goda grejer, inget för mannens renlevnadsgrej men sonen och jag uppoffrar oss.

Warbat, sisådär 12 stycken
ett paket fillodeg
75 g smör
drygt 1 dl kaymak (när jag letat info om warbat har ashtar/ashtah nämnts, det beskrivs också som ett slags clotted cream så jag antar att kaymak är i princip detsamma, ricotta har också använts i en del recept)
2 dl socker
1 dl vatten
1 tsk rosen- eller apelsinblomsvatten
2 tsk pressad citron
0,5 dl skalade och hackade pistaschnötter (om du har saltade pistaschnötter, gnugga dem i en handduk så försvinner en del av saltet och så blir man av med det mesta av det inre skalet)

1. Sätt ugnen på 200 grader
2. Koka socker och vatten i kastrull några minuter tills det blir lite simmigt, det ska inte gå över 110 grader för då kommer det att bli lite väl trögflytande när det kallnar. Blanda ner rosen- eller apelsinblomsvatten och pressad citron. Ställ åt sidan och låt svalna.
3. Smält smöret.
4. Då kan vi köra igång. Ta ett blad fillodeg, täck resten med en handduk så de inte torkar. Pensla smör på ena halvan av fillodegen. Eller egentligen räcker det med att stänka ut smör och dutta ut det försiktigt med penseln. Det är inte så noga om allt blir täckt med smör, det kommer att bli nog smörigt ändå, lita på mig. Vik bladet på mitten. Och man behöver inte vika exakt på mitten, då tenderar remsorna ändå att bli lite väl smala när man vikt färdigt.
5. Pensla med smör igen, vik på mitten igen.
6. Och så pensla en gång till, vik på mitten ännu en gång.
7. Nu har man en långsmal remsa. Har man vikt väldigt exakt blir det en väldigt smal remsa och då blir det väldigt små bakelser. Viker man lite slarvigare blir det lite större bakelser. Och vill man ha mer fyllning i förhållande till degen kan man ju ta ett halvt blad i taget och bara vika två gånger.
8. Lägg ungefär en matsked kaymak på vänstra kanten av remsan, kanske en eller två centimeter från slutet.
9. Vik upp den högra hörnan av remsan över osten så blir det en triangel. Vik triangeln rätt upp. Fortsätt vik triangeln till höger, rätt upp, vänster, rätt upp, tills remsan tar slut. Strunta i om beskrivningen låter obegriplig (ja, jag borde ha tagit kort på det), bara gör det så kommer det att lösa sig.
10. Pensla smör ovanpå, lägg på en plåt.
11. Upprepa punkt 4 till 10 tills osten eller degen tar slut.
12. Grädda 10 minuter i mitten av ugnen eller tills de fått fin färg.
13. Häll en matsked sockerlag eller två, eller lite till (ju kladdigare desto godare), över varje bakelse och strö lite hackade pistashnötter ovanpå.

söndag 20 april 2008

Gormeh sabzi

Ibland förundras jag storögt över de gigantiska förpackningar med kryddor man kan hitta i orientaliska butiker. Typ ett kilo sumak? Hur gör man slut på det innan det mumifieras och förvandlas till smaklöst damm?

Men så hittar jag recept på sumaksoppa där man använder 3 cups sumak. Få se, 3 cups, det blir ju, hm, drygt 7 deciliter... De spelar liksom i en helt annan division när det gäller kryddanvändning. Men när det gäller persisk mat är det inte starkt utan mer smakrikt.

Örtmängderna i gårdagkvällens middag, Gormeh sabzi, ligger på samma nivå. Det är massor. Men fega inte! Det är mängden örtkryddor som är hela grejen här.

gormeh sabzi-1

2 lökar
1 kg lammlägg eller bog
3 + 3 msk olja
1,5 tsk salt
peppar
0,5 tsk gurkmeja
7 dl vatten
4 st torkad lime (eller "torckede citron" som det står på min förpackning, jag älskar att handla i de här butikerna!)
9 dl hackad persilja
2 dl hackad gräslök eller salladslök 
2 dl hackade bockhornsklöverblad
(och 2 dl hackad koriander om man gillar sånt, det gör inte jag)
2 msk torkad lime-pulver (eller kör 2 hela torkade lime i en mixer eller ta en halv deciliter pressad färsk lime)
1 burk kidneybönor

1. Hacka lök, skär köttet i grytbitar
2. Fräs lök och kött i 3 msk olja, på med salt, peppar och gurkmeja
3. Häll på vatten, lägg i den torkade limen och koka upp. Koka försiktigt i 30 minuter
4. Fräs under tiden persilja, gräs- eller salladslök och bockhornsklöver i 3 msk olja. I tjugo minuter. Enligt originalreceptet är det mycket viktigt att fräsa länge. Rör mest hela tiden.
5. Häll över örterna i köttgrytan, tillsätt limepulver och koka i 2,5 timme, rör ner bönorna på slutet.

Servera med ris, företrädesvis chilau/chelow. Grytan är syrlig och örtig och lammet är jättemört och allt är så himla gott!

Har man ingen lust att laga den här rätten själv kan man istället åka till food courten i Kista Galleria. Där, på restaurang Saffran som ligger längst ut i ena hörnan, finns en riktigt smaskig Gormeh Sabzi. Den hela lammläggen är också mycket bra (fast dillriset med bondbönor som man får till är lite torrt och tråkigt).

Skarpögda läsare kan för övrigt notera ett fel i bilden ovan. Var är kidneybönorna? Ja, ja, ja, jag glömde lägga i dem, vilket jag kom på när maten var uppäten.

Krigsföring

Jag för ett ständigt krig mot snöbären som kantar vår trädgård på tre av fyra sidor.

"Här går gränsen och ni håller er bakom den" säger jag, "inte ett steg längre, för då tar jag till ÅTGÄRDER!"

Lyssnar snöbären? Icke. De skickar ut sina gerillasoldater till rottrådar och sticker upp sina fula trynen överallt där de inte hör hemma. Då blir det till att ta i med hårdhandskarna och dra bort dem. Det går nämligen inte att bara klippa av dem och tro att allt är frid och fröjd för då skickar de, likt en växtlighetens hydra, upp minst två spröt istället. De måste grävas upp och dras bort med rötterna. Och rötterna sitter hårt.

Jag låter förmodligen som kapten Haddock där jag står och sliter. "För bövelen, ge upp! Jag kommer inte att ge mig, det är lika bra att du släpper taget! Anfäkta och anamma! Förgrymmade roteländen! Men lossna då!!!"

Vårkragar och annan växtlighet yr när jag hackar upp rötterna. "Kanske vi kan ha något grönt kvar?" undrar mannen lite försynt. "Collateral damage" muttrar jag. Vårkragar kan man ändå inte äta och är därmed, enligt min världssyn, rena rama snyltgäster.

Snöbären försöker smyga sig upp i hallonlandet och i vinbärsbuskarna i hopp om att inte synas. "Nejdå, vi är inte snöbär, vi hör till den här bärbusken, strunta i oss". Men mig lurar de inte. Jag ser dem allt.

Och nu är jag redo för ytterligare en dust. Passa er buskjäklar! Försök inte krypa in i mina odlingbäddar, nu ska ni BORT!

torsdag 17 april 2008

Matåpotatis

Nämen titta så händigt, här ligger ju en burk soppkött i frysen! På morgonen får burken åka in i kylskåpet så har köttet tinat lagom till kvällen (om inte får mikron ombesörja den saken), koka potatis och rotfrukter i bitar, fixa pepparrotssås på buljongen och häpp! är middagen klar. Bästa snabbmaten.

pepparrotskött-1

Tyvärr blev grönsakerna lite överkokta men såsen blev underbar! Fransk och italiensk kokkonst kan slänga sig i väggen idag, pepparroten regerar!

Pepparrotskött
Färdigkokt kött
3-4 dl buljong från köttkoket
2 msk smör
3 msk mjöl
1 dl grädde/creme fraiche
2 tsk - 1 msk vinäger
gnutta socker
mycket pepparrot, minst en deciliter riven

1. Fräs smör och mjöl i en kastrull, vispa, vispa, vispa under tiden.
2. Häll i buljongen lite i taget, vispa, vispa.
3. I med grädde eller creme fraiche och låt koka några minuter, släng i köttbitarna så blir de också varma. 
5. Smaka av med vinäger och socker, rör ner pepparroten på slutet.

tisdag 15 april 2008

Best of köpgalen

Lisa på Taffel skriver om hur svårt det är att hålla fingrarna i styr när det gäller matshopping. Och jag känner mig träffad.

Trots att jag har sjukdomsinsikt och har satt mig själv på avvänjning drabbas jag då och då av återfall, kan inte låta bli att köpa; det såg ju så roligt ut, det kunde ha varit gott, men det var ju så billigt!

Så här kommer min bikt. Jag har redan påbörjat den i kommentatorsbåset hos Lisa och här har jag kompilerat några av mina mer eller mindre lyckade matshopaholicanfall sedan jag startade den här bloggen förra året. Alla har jag inte delgivit er och det kanske är bäst så.

  • Jag säger bara Italienresan. Hur fick jag med mig alla saker hem? Säg det.
  • Jag har fortfarande inte använt isglassformarna, men jag blir lite glad och nostalgisk varje gång jag ser dem i skåpet. Och så var de faktiskt jättebilliga.
  • Bittergurkorna. Jag som inte ens äter grapefrukt för att det är för beskt. Men det fanns faktiskt ingen skylt som sa vad det var och de är verkligen estetiskt tilltalande. Jag kunde inte låta bli.
  • Hur många marmeladburkar är det vettigt att samla på sig när man knappt äter marmelad? Visst, vi har åtta sorters oljor och sju sorters vinäger också men där är det ändå viss rotation. Marmeladburkarna står där de står. Jag funderar ständigt på vad jag ska använda dem till, kyckling med krusbärsmarmelad?, fläsk med citronmarmelad?
  • Men pastaförpackningarna har faktiskt minskat från sjutton till sju i dagsläget, det är ju nästan ingenting, seger!
  • Kaymaken visade sig vara det mest lyckade infallet hittills, fett och gott! Nästa gång de har det i butiken blir det warbat.
  • Gingko var inte heller så lyckat. Jag förstår inte att jag alltid lyckas köpa beska prylar?

Tja, jag vet inte om det är någon idé att kämpa emot köpsuget. För ärligt talat, livet känns lite roligare när man står där bland hyllraderna och hittar något man aldrig sett förut. Det blir nog en liten shoppingtur på lördag och vem vet vad jag kan hitta då.

Pasta med kycklinglever och broccoli

Trots att jag gnäller över att förpackningarna i frysen verkar föröka sig går det faktiskt neråt. I en av lådorna kan man till och med se botten nuförtiden.

Det är framförallt i lådan där vi har kött och fisk som innehållet glesats ut och för tillfället finns där löjrom, ankfett, ister, fjälster, en burk soppkött, en burk kycklinglevermousse och ett UFO som förmodligen är kycklinglever. Kanske kan man göra något av det tillsammans? Eller inte förresten.

I går tog jag hursomhelst ut en påse som definitivt kunde identifieras som kycklinglever eftersom den fortfarande låg i sin originalförpackning. Idag blir det pasta.

Kycklinglever broccoli-1

1 lök
200 g kycklinglever
1 msk saltad kapris
en kvist rosmarin
en bunt salviablad
en vitlöksklyfta
1,5-2 dl buljong (jag sparade buljongen som bildades i formen när jag gjorde älgpate, det passade finemang)
gnutta salt
smör till stekning
250 g broccoli
300-350 g pasta
parmesan

1. Finstrimla löken, blötlägg kaprisen och hacka den sedan, hacka rosmarin, salvia och vitlök. Dela broccolin i mindre bitar. Skär kycklinglevern i ganska små bitar. Mis en place är trevligt om man vill undvika bränd lök och förtorkad lever.
2. Ta en stor stekpanna som den färdigkokta pastan kan få plats i också. Bryn löken försiktigt i smör kanske fem minuter tills den är sådär mjuk och god och har fått lite färg. Nej, den ska inte vara bränd, skruva ner värmen. Ta upp löken och lägg åt sidan en stund.
3. Höj värmen lite och bryn lever, vitlök, rosmarin och salvia. Häll på buljongen när levern fått färg, tillsätt löken och låt koka sakta några minuter. Inte för länge för då blir det torrt och tråkigt. Men inte för kort heller, såvida man inte gillar halvrå lever. Jag gör det inte. Yuck. Precis färdigt ska det vara. Smaka av med salt.
4. Under tiden får pastan koka och när det är några minuter kvar kör man ner broccolin.
5. När pastan har en minut kvar häller man av vattnet (låt det inte rinna av för mycket), slänger ner pastan i stekpannan med levern och låter det mojsa till sig en minut eller två. 
6. Servera med parmesan.

söndag 13 april 2008

Nästan knådfritt bröd

Via JustHungry hittade jag recept på nästan knådfritt bröd, NY Times brödet utan knådning fast i uppdaterad version. Egentligen är det Cook's Illustrated som stått för vidareutvecklingen och receptet på JustHungry är en variant av det.

Jag bakade det första gången i fredags och både det ena och det andra blev fel; jag mätte inte så noggrannt så det blev för mycket mjöl, andra jäsningen blev för kort, tog ut det från ugnen för tidigt, skar upp det när det var för varmt. Trots allt detta blev det ett riktigt gott bröd (och framförallt, så snyggt! Var det verkligen jag som gjorde det där? mina bröd brukar aldrig bli sådär snygga) om än lite kompakt och kladdigt.

Men skam den som ger sig! Jag försöker igen med lite andra ingredienser. En kvart innan vi åkte iväg på fest igår rörde jag ihop en ny deg och lade i en bunke med lock för jäsning över natten. Då gick degen upp till 400 ml-strecket i bunken ungefär och, tjohejsan!, i dag var den uppe vid 1600 ml. Imponerande.

nästan knådfritt bröd 1-1

420 g mjöl (det blev 350 g dinkelsikt och 70 g grahamsmjöl)
1,5 tsk salt
5 g jäst
1,75 dl vatten
0,75 rött vin
knappt 1 dl valnötter
knappt 1 dl tärnad fetaost
knappt 1 dl hackade gröna oliver

1. Blanda ut jästen i vatten och vin, tillsätt mjöl och salt, gegga ihop. Jag rörde med en trägaffel först och enhandsknådade direkt i bunken en minut eller så.
2. Sätt på tättslutande lock eller täck med plastfolie, jäs 18 timmar ungefär. Cook's Illustrated säger 8-18 timmar.
3. Knåda i valnötter, ost och oliver, det behöver inte knådas mer än en minut kanske.
4. Vik ett bakplåtspapper på längden, lägg ner pappret i en bunke, spraya lite olja på och lägg brödet ovanpå. Pappret ska följa kanten så att man kan lyfta upp brödet på det sedan. Hade jag haft tillgång till kameran hade jag visat en bild på det men mannen hade lägligt nog lagt beslag på kameran och dragit iväg. Täck bunken med lock eller plastfolie. Jäs två timmar till.
5. En halvtimme innan brödet jäst färdigt sätter man ugnen på 275 grader och sätter in en gryta med lock samtidigt.
6. Flytta över brödet med hjälp av bakplåtspappret till den jätte, jättevarma grytan, låt pappret vara kvar. Sätt på locket, in i ugnen, sänk värmen till 225 grader.
7. Grädda en halvtimme, ta av locket och grädda färdigt utan lock, brödet är färdigt när det når 98 grader innertemperatur. Lyft upp brödet med hjälp av pappret.

Nästan knådfritt bröd 2-1

Den här gången blev det inte riktigt lika snyggt men bättre i övrigt. Knaprigt yttre, mjukt lite svampigt innanmäte. Oliver var gott att ha i. Inte fantastiskt men väldigt gott bröd och nästan ingen arbetsinsats. Det räcker långt för mig.

fredag 11 april 2008

Älgpaté

I frysen: 500 g ytterlår av älg. Vad gör man med det? För lite för stek. För lite för en gryta.

Också i frysen: en bytta kycklinglevermousse, nästan som den här, fast inte riktigt lika bra.

Kycklinglever kan man ha i paté. Då kan man väl slänga ner kycklinglevermousse i en paté också? Det skadar inte att testa.

älgpatè-1

Älgpaté
500 g ytterlår av älg
200 g kycklinlevermousse
120 g jägarbacon
1 äpple
150 g gul lök
1 ägg
1 dl creme fraiche
färsk timjan, en halv kruka och finhackad
oregano, kanske en msk torkad
salt, kanske knappt en matsked, peppar 
3-4 nävar förvällda gula kantareller
smör och olja

1. Hacka löken och stek sakta i lite smör och rapsolja.
2. Ner med lök, älg, bacon, äpple, äh va tusan, ner med kycklinglevermoussen också i köttkvarnen.
3. Blanda ner ägg, creme fraiche, kantareller och kryddor i blandningen. Jag hade ursprungligen tänkt två ägg och två deciliter creme fraiche, men blandningen var så mushy, fluffy, oozy redan från köttkvarnen så jag drog ner det. Fast såhär i efterhand ångrar jag mig lite.
4. Provstek lite av smeten och kolla att kryddningen är ok.
5. Ner i smord form och in i ugnen 175 grader tills innertemperaturen är 70 grader, ungefär en timme tog det.

Helst ska det stå till sig innan man skär upp och äter och allra helst då i press under lite tyngd men nu åt vi den nästan på en gång när den svalnat. Konsistensen blev lite "smulig", kanske hade det varit bättre om det där andra ägget och den andra decilitern creme fraiche hade fått gå med. Kycklinglevermoussen blev rätt dominant smakmässigt men det blev gott hursomhelst.

Och till åt vi det kanske snyggaste bröd jag någonsin bakat, ett nästan-knådfritt-bröd enligt det här receptet.

nästan knådfritt bröd-1

Det smakade utmärkt och kommer definitivt att bakas igen. Jag har bara några punkter att komma ihåg till nästa gång:

1. Läs receptet i länken till Cook's Illustrated ordentligt först och spraya olja på pappret innan degen läggs ovanpå. Jag fick skala bort hela den knapriga botten på brödet eftersom det satt fast papper där.

2. Kom ihåg att dra ner värmen från 275 till 225 grader direkt när brödet sätts in i ugnen och inte efter en kvart.

3. Börja andra jäsningen tidigare på kvällen så att middagen serveras tidigare än 21.30 och så kanske brödet hinner svalna lite innan man skär upp det.

4. Och så tror jag att jag vill ha lite mer vätska i förhållande till mjölet. Nu blev degen rätt stum och hård, även om slutresultatet blev bra.

måndag 7 april 2008

Krokodiltänder?

När jag står och skär grönsaker dyker texten till Grönsaksätarsången från Klas Klättermus upp i huvudet, ni vet "Den som äter palsternackor han går inte av för hackor".

"Den som bara vill ha kött och äter sina vänner
Han blir så däst och lat och trött och får så fula tän
der"

Det känns som att faktadelen är lite dåligt underbyggd men ok, äta sina vänner är inte schysst. 

"Men den som äter palsternackor han går inte av för hackor.
Det finns kraft i morotssaft för den som håller stilen.
Man får så många goda vänner, blir så snäll mot dom man känner
"

Argumentationen är inte helt klockrent, hur får man alla vänner? Räcker det med att inte äta upp andra? Eller är det själva grönsaksätandet som på något mystiskt sätt drar till sig folk? Med slutklämmen kommer dock höjdpunkten:

"och får väldigt fina tänder liksom krokodilen"

Ha, föll inte textförfattaren på eget grepp där? Först fick man fula tänder om man äter kött. Och sedan får man väldigt fina tänder som krokodilen, värre karnivor får man väl leta efter, om man äter grönsaker. Nä, där får retoriken allt byggas på lite bättre innan jag blir övertygad.

Trots detta klena resonemang blir det en vegetarisk middag ikväll.

soppa-bruschetta-1

Några tärnade potatisar, morötter, palsternackor och lökar får fräsa en stund i lite rapsolja. På med buljong. En halv deciliter röda linser får följa med också, så var det slut på den förpackningen. Koka, ner med färsk timjan och salvia på slutet. Toppa med fetaost.

En överbliven brödbit skivas och stoppas in i ugnen under grill några minuter, gnugga med en vitlök, lägg på lite tomat-tapenade.

söndag 6 april 2008

Purjolök

Jamie Oliver är nog min favorit-tv-kock. Han ser så rar ut där han står och läspar lite sött. Maten ser så god ut. Och jag är vansinnigt avundsjuk på den där vedeldade ugnen han har ute i trädgården. Eller förresten, kanske är det Per Morberg som är favoriten när han daskar en laxsida upp på arbetsbänken, kör ner en halv gris i köttkvarnen eller skvätter i vin i tomatsåsen. Fast det är nog Jamie. Eller nä. Jag kan inte bestämma mig.

Kvällens middag kommer hursomhelst från Jamie Oliver. Inte mitt recept alltså och jag tänker inte skriva ut det helt, ni får väl köpa boken. Men jag kan inte låta bli att visa de enorma mängderna purjolök som gick åt. Och då drog vi ändå ned mängden lite från originalreceptet.

purjolök-1

Tre rejäla purjolökar.

purjolök i gryta-1

Hoppsan, grytan räckte precis till. Kokas sakta i buljong och vitt vin med ett lager prosciutto ovanpå.

Medan purjolöken kokar mixas bröd med torkad Karljohansvamp (ack, mitt karljohan-lager är nästan slut, måtte detta år bli ett bra svampår, jag ska väl ändå inte behöva köpa sånt?) och så knapersteks det i olivolja. Svampen doftar grymt gott!

purjolök pasta-1

Och så alltihop tillsammans med färsk pasta. Riktigt gott.

Knoa

Så här gillar vi quinoa bäst, ursprunget är ett recept från Tasteline, kokt quinoa där man trattar ner en massa grönsaker och/eller frukt, de man gillar bäst helt enkelt (även om kombinationen mango och avokado rekommenderas, hur gott som helst).

quinoa-kyckling-1

Idag, eller igår rättare sagt, blev det körsbärstomater, kronärtsskockor från frysdisken, broccoli, avokado, granatäpple och små tunna sparrisar från andra sidan jordklotet (och för att kompensera det dåliga samvetet där var resten av grejorna ekologiska). Lite balsamvinäger på. Glömde jag nåt? Tror inte det.

Och så hel, grillad majskyckling som knappt rymdes på vår lilla Cobbgrill, med Santa Marias kryddblanding Cacao & chili. Kakaon kunde anas men mest smakade det hickory från spånen som vi la på grillen.

torsdag 3 april 2008

Fläskigt värre

Färdigkokt fläsklägg, kan det va nåt? Det kändes mer tilltalande än annan färdigmat, oftast tycker jag att det är ermbarmligt tråkigt och färdiga köttbullar kommer bara in i vårt kylskåp när mannen och sonen smugglar in dem när jag är borta. Men hur mycket kan gå fel här? Det är en köttbit i saltlag liksom. Inga konstiga ingredienser.

Så den fick följa med hem från affären för provsmakning, trots namnet. Helglägg. Hur tänkte de? "Folk äter ju knappt fläsklägg men om vi kallar den Helglägg blir det festligt och då minsann kommer det att handlas som bara den" Eller?

Hemma i kylskåpet låg en kålrot som ville bli uppäten och fläsklägg och kålrot är ju en klassiker. Rotmos är underbart gott men har inget tuggmotstånd, det får blir en pytt till istället.

fläsklägg rotsakspytt-1

Rotsakspytt
Potatis, morot, kålrot och lök i önskad mängd och proportion
Kantareller
saltåpeppar
färsk timjan

1. Tärna rotfrukter, potatisen lite större än det andra.
2. Lägg potatisen i blöt en liten stund, häll av vattnet och torka av så blir det lättare att steka
3. Fräs rotfrukterna på rätt låg värme ett bra tag
4. Kom på att kantarellerna fortfarande står halvfrusna i mikron, släng ner dem i en egen stekpanna med högre värme tills vätskan är borta, saltaåpeppra.
5. Dra upp värmen på rotfrukterna mot slutet, saltaåpeppra, ner med kantarellerna, släng på hackad timjan i sista minuten.

Läggen skulle värmas i vattenbad i sin förpackning. Och vad kan man säga? Köttet var mört och sältan lagom men jag saknade kryddor. Mesigt helt enkelt. Om jag köper den igen kommer jag istället att värma i buljong med lagerblad, svartpeppar, kryddpeppar, lök... eller så struntar jag i att köpa den här varianten och kokar själv istället. Det blir godare så.

tisdag 1 april 2008

Mushi mushi

Min vana trogen var jag tvungen att köpa någonting jag aldrig ätit förr på min shoppingrunda i helgen. Det blev gingko-nötter. Väl hemma fick jag hitta något att använda nötterna i och kom fram till Chawanmushi, en japansk äggrätt som man kan ha lite av varje i, till exempel gingko.

Så idag sätter jag igång och fixar, öppnar förpackningen, smakar på en nöt och eeww! det hade jag inte räknat med, de är ju beska de små rackarna! Inte så överväldigande mycket men jag har ytterst svårt för beska smaker. Det blev inga gingko-nötter i vår chawanmushi, de byttes snabbt ut mot edamame.

chawanmushi-1

Chawanmushi, 4 st
3 ägg
3,5 dl dashi
0,5 msk salt (dra ner mängden)
1 msk soya (dra ner mängden eller välj en väldigt lätt soya)
0,5 msk socker
1 msk sherry (skulle vara sake egentligen)
fyllning att peta i, jag tog edamame och shiitake, kan också vara kyckling, fiskkakor, skaldjur eller nåt annat skoj

1. Eftersom jag inte hade någon dashi lade jag först en torkad shiitake och ett kombu-blad i blöt i 3,5 dl vatten
2. Blanda alla ingredienser (utom fyllningen) försiktigt, det ska helst inte bli några bubblor
3. Fördela fyllningen i muggar/glas som tål värme, häll äggblandningen ovanpå
4. Koka upp en bottenskyla vatten i en kastrull, sätt ner en ångkokinsats (jag har en sån där rund i bambu som man köper för en spottstyver i asiatiska affärer), täck öppningen på muggarna/glasen med lock eller folie och sätt ner dem i ångkokaren. Ånga på svag värme i femton minuter eller tills de precis stelnat. När man petar i dem med en pinne eller potatisnål ska det komma fram lite klar buljong.

När jag hällde blandningen i glasen såg det så blaskigt ut att jag tvivlade på att det skulle stelna överhuvudtaget men, hör och häpna, det gjorde de!

Smaken blev jag inte nöjd med, det blev för salt och jag råkade slinta med sherryn så det blev lite för mycket. Kort sagt smakade det inte särskilt mycket ägg. Men konsistensen var fascinerande! Silkesmjuk. Jag måste göra det igen någon dag och korrigera kryddningen.