fredag 30 november 2007

Whisky

Ikväll ska vi till himmelriket på jorden om man gillar whisky. Min bror, whiskynörden, bjuder på middag. (han håller för övrigt till på http://www.whiskyba.com/) tillsammans med sina lika whiskynördiga vänner, de har dock varit lite dåliga på att uppdatera sin sida på sistone).

Man kan konstatera att hamstergenen går i släkten, jag har mitt matsamlande, han samlar på whisky. De har köpt ett separat vitrinskåp, och inte så litet heller, enkom för whiskyflaskorna. Skåpet är fullt. Och räcker inte till. Så det är klart man ställer upp för att se till att flaskorna inte tar över huset helt.

Och jag hoppas, hoppas att det finns en liten slurk av min absoluta favorit Port Charlotte kvar.

torsdag 29 november 2007

Köttfärs- och grönsaksfräs


Idag blir det en gammal trotjänare från Vår Kokbok som jag lagat från och till de senaste tjugo åren. Eller, tja, det som serveras idag har en del ingredienser gemensamt med ursprunget men annars är det nog inte så likt.

Originalreceptet inleds med "Den som vill kan utesluta vitlök och kardemumma". Jag säger bara Pah! Mesar! Mängden vi pratar om är 1-2 vitlöksklyftor och 1 kryddmått kardemumma, märks det alls någon skillnad om man lägger i det? Såna där fegisrecept kan man ju inte använda som de är, här åker det i betydligt mer kryddor än så.

400 g köttfärs (eller strimlad kyckling, fläsk etc)
2 gula lökar (ca 250g)
250 g morötter
250 g vitkål
4 vitlöksklyftor
en rejäl bit ingefära
4 kapslar svart kardemumma (större och kraftigare i smaken än "vanlig" kardemumma i gröna kapslar, lite rökig är den allt också)
1,5 tsk gurkmeja
1,5 tsk kanel
1 tsk hela kryddnejlikor
2 torkade chilisar (som tidigare är mina chilisar små och inte så himla starka)
någon matsked olja att steka i
salt, soja

1. Strimla grönsakerna
2. Hacka vitlök och ingefära
3. Krossa kardemummakapslarna och mortla fröna, det blev ungefär 1 tsk frön
4. Mät upp alla kryddor och lägg upp i en liten skål så blir det lättare under själva tillagningen, det är inte så kul att se vitlöken bli bränd medan man står och fipplar med resten av kryddburkarna...
5. Hetta upp olja i en wok, häll i vitlök, ingefära och alla kryddor och fräs någon minut.
6. Ös i lök, morötter och vitkål, låt fräsa några minuter till
7. Putta grönsakerna åt sidan och lägg ner köttet, fräs ännu mer.
8. Ös i lite vatten, rör om och låt puttra någon minut, inte för länge då blir grönsakerna bara ledsna.
9. Salta efter smak och behag, jag hällde i lite soja också. Servera med ris.

Och, jo, det luktar lite pepparkaka i hela köket. Jag blir inte så lite sugen på glögg med tilltugg, på söndag blir det nog glögg-, pepparkaks- och godisfrossa med julskivor på hög volym :)

tisdag 27 november 2007

Pimpad canneloni

Det kommer en dag då man stirrar in i sitt kylskåp och tänker att den där förpackningen borde jag verkligen göra slut på, är det inte dags att den får kila vidare och lämna plats åt lite fräschare livsmedel? Less är inte more en sådan dag, ju fler förpackningar som kan rensas ut desto bättre. Ibland förbigår vi resultaten med tystnad men andra gånger kan det bli det riktigt lyckat.

Idag är en sådan dag, jag sveper genom kylskåp, skafferi och frys på jakt efter middagsingredienser. Potentiella kombinationer testas och förkastas. Till slut blir det en pimpad variant av canneloni med spenat och ricotta.


Canneloni
12 Lasagneplattor (yes, två öppnade pastapaket som försvinner i ett svep)
200 g confiterad lök från frysen som verkligen, verkligen borde användas
450 g spenat, finns i princip alltid i frysen
Tre skrumpna champinjoner som hackas
250 g ricotta från i lördags
Resterna från en pestoburk, ca 1 msk
En halv citron som kan pressas
En halv, ledsen basilikakruka från köksfönstret
salt
(ska jag ta med de sista resterna av böngroddarna? Nej, nån måtta får det vara)

1. Förkoka lasagneplattorna några minuter. Ät upp en av plattorna som gick sönder under kokning.
2. Tina löken i stekpanna, släng ner champinjonerna, lägg i spenaten efter en stund och låt den tina också.
3. Ta av från plattan och ös i ricotta, pesto, hackad basilika och pressa citron över. Smaka av med salt.
4. Lägg några matskedar blandning på varje lasagneplatta och rulla ihop.
5. Smörj en ugnsform med en matsked sambal badjak-smör från plastrulle som jag inte vet när den kommit in i kylskåpet. Den smakar ok i alla fall. Lägg i rullarna i formen.

Tomatsås
1 burk krossade tomater
En nästan tom burk med Crema di Capperi, ca 2 msk
En halv förpackning soltorkade tomater i olja, 65 g tomater
Tre ensamma sardeller

Diverse getostkanter
75 g annan ost, riven

1. Koka upp krossade tomater med Crema di Capperi , soltorkade tomater och sardeller, låt koka några minuter.
2. Häll över rullarna i formen.
3. Strö över ost och ställ in i ugnen.

Domslutet över dagens kylskåpsrensning lyder:
- pesto och basilika i spenaten: topp!
- champinjonerna: var så få att det varken gjorde av eller till, men nu är de slut och det var en poäng i sig
- sardeller och kapris i tomatsåsen: det är ju gott på egen hand men var ingen tiopoängare i den här kombinationen
- getost ovanpå: topp igen!

måndag 26 november 2007

Vaniljsnaps


Vaniljsnapsen, med ursprung från Allt om Mat, är självskriven till jul hemma hos oss, passar nästan bättre att smutta på när man ligger sprickmätt i soffan än att dricka till maten.

Vaniljsmaken är som bäst inom tre månader, sedan börjar den tyna bort och dö, det är alltså ingen idé att göra större mängder än man beräknar häva i sig under den perioden.

2 vaniljstänger
2 tsk socker
4 kryddnejlikor
1 flaska Brännvin Special 70cl

1. Dela vaniljstängerna och lägg ner i flaskan.
2. Tillsätt socker och kryddnejlikor.
3. Låt stå över natten.
4. Sila av kryddnejlikorna men låt vaniljstången ligga kvar, nej du ska inte hälla bort spriten, den ska tillbaka i flaskan. Håll tassarna borta någon dag så får den stå till sig lite.
5. Inte dricka hela flaskan på en gång, det kommer du att ångra dagen efter.

söndag 25 november 2007

Förundran

Sonen kokar lingongsylt. Helt frivilligt och alldeles på egen hand. Lingonchutneyn med vanilj och chili duger inte till kroppkakorna han tänker äta till lunch (eller frukost, det beror på hur man ser på saken). Jag konstaterar än en gång att det är bra att fösa in barnen i köket tidigt.

(for the record: sonen är duktig på att laga mat och har fixat rätter som filodegspaket med lax, perfekt stekt hel oxfilé, cheescake, kladdkakor och mycket mer men det brukar behövas lite push för att det ska hända)

Italiensk middag, dolce

Till efterrätt en bakelse med smördeg, ricotta blandat med vispad grädde, mixade bär och pudrat florsocker, förlagan åt vi på Lido Azzurro i Amalfi.

(För nytillkomna läsare kan vi informera att den här måltiden startade några inlägg bakåt i tiden. Börjar man läsa härifrån blir det baklängesmiddag och det går ju också bra, annars kan man starta med förrätten.)

Eftersom en av kvällens gäster har oskicket att vara glutenintolerant testade vi att göra glutenfri smördeg. Vi hittade ett recept som innehåller ingredienser men inga instruktioner, tack för det, lyckligtvis står Prinsessornas kokbok från 1937 i bokhyllan, där finns instruktioner som sträcker sig över två sidor med bilder som förklarar hur man gör ett treslag. Jag behöver inte tvätta smöret läser jag. Vilken lättnad.

Jag hoppar faktiskt över smördegsreceptet och konstaterar bara att det är mycket kavlande och vikande när man gör smördeg och att resultatet mest liknade water crackers i konsistensen. Men det blev bättre än förväntat (vi hade backup-smördeg i frysen och glutenfria kakor eftersom jag var lite skeptisk till projektets utfall).


Nej, det är inte chokladsås. Faktiskt. Det ser bara ut så.

Smördegsplattor
Smördeg skuren i 5x5 cm stora plattor penslas med ägg och gräddas i cirka fem minuter.

Fyllning
500 g ricotta
2 dl vispgrädde
1 tsk vaniljsocker
Några matskedar florsocker

Vispa grädde, blanda med ricotta.
Smaka av med vanilj- och florsocker.

Bärsås
Hallon
Blåbär
Socker

Mixa alltihop.

Till slut
Varva smördegsplattor och ricottafyllning.
Rippla ordentligt med bärsås ovanpå
Sikta florsocker över

Mycket smaskigt! Men nästa gång ska jag testa att mixa ricottan först, vår variant blev lite grynigare än förlagan.

Och så de yngsta gästerna utlåtande:
K1: titta vilken fin färg det blir om jag rör ihop bärsåsen med det där vita.
K2: namnamnam

Italiensk middag, secondo

Här blir det Osso Bucco enligt recept från Restaurangen. Den långa listan av ingredienser kan få en att tro att det är avancerat men den är enkel att göra och underbart god.

Till grytan serveras knådfritt bröd, receptet finns på Gittos blogg, länken i inlägget till videon fungerar inte längre men kan hittas på Youtube.


Eftersom vi missade att ta kort på grytan får ni hålla tillgodo med bild på brödet så länge. Men det blev rätt mycket över så uppdatering kommer när vi slevar i oss resten.

Uppdatering: så här ser Osso Buccon ut två dagar senare när man äter upp resterna till middag. Idag var det mer soppa än gryta.

Osso Bucco till fyra personer
1 kg kalvlägg i skivor
0,5 dl maizena
3 msk olivolja
2 morötter
1 bit rotselleri
2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
3 lagerblad
4 kvistar timjan
2 apelsiner
2 citroner
0,5 dl vinäger
5 dl kalvbuljong
5 färska tomater
1 burk krossade tomater
3 dl torrt vitt vin
Salt och svartpeppar
1 knippa persilja till servering

1. Skala och tärna morötter och rotselleri. Finhacka lök vitlök.
2. Riv skal av citron och apelsiner, pressa saften
3. Tärna tomater
4. Vänd köttet i maizena, bryn i en del av oljan, salta och peppra. Lägg över i en gryta.
5. Fräs morötter, selleri och lök i resten av oljan, ner i grytan.
6. Ös ner resten av ingredienserna, förutom persiljan, och sjud 1-1,5 timme tills köttet nästan faller sönder
7. Fiska upp köttet och rensa från benen.
8. Reducera buljongen till hälften
9. Värm köttet i såsen, salta och peppra.
10. Finhacka persiljan och strö över vid servering.

Yngsta gästernas betyg:
K1: Brödet var bra, nej, ingen sås på min tallrik.
K2: Namnamnam

Italiensk middag, primo



Till primo serverades risotto, samma som vi redan gjort här, med några små skillnader:
○ Kräftskal i fonden byttes mot skal av kungskrabba och räkor
○ Dillfröna i fonden uteslöts.
○ Vi hoppade över ricottan i risotton
○ Räkorna i risottan byttes mot kungskrabba
○ Och så lät jag bli att bränna handen.

Jag har inte köpt kungskrabba tidigare då jag har varit allt för snål för att lägga de 400-500 kr kilot som det kostar, men nu var jag på extravagant humör och slog till. Och jäklar vad de smakar skaldjur, härligt!


Utlåtande från K1 och K2:
K1: Nä, jag står över
K2: Hallå! Servisen! Det går lite långsamt, får man aldrig någon mat på det här stället?

Italiensk middag, anti pasti

Middag med gäster igår, idag kommer rekapitulationen. Middagen är uppdelad på flera inlägg för att det inte ska bli allt för långt. Anti pasti först. Fast om man läser alla inläggen i efterhand blir det baklängesmiddag och då kommer det här sist. Fast det var ju inte så vi åt det. Men jag tror att ni förstår det.

Fyra små rätter blev det till förrätt: hemrökt torsk, räkor i ruccola, Salsiccia di Tonno samt Bresaola di Tonno (de två sista hemsläpade från Italien).

På A'Paranza åt vi Bacalla, lätt rökt i tunna skivor. Det visade sig vara detsamma som kabeljo, en taxichaufför berättade att den bacalla han oftast köpte var importerad från Norge! Med bacallan som inspiration rökte vi rimmad torsk.

Minnesgoda läsare kan dra sig till minnes att jag utlovat kanin i röken nästa gång den användes. Och? Jag ljög väl. So sue me. Nu blev det fisk.


Rökt fisk
Torsk, sej, hoki , någon sorts vit, rätt fast fisk som inte är utrotningshotad… (och jag kunde ha gjort ett bättre val och inte tagit torsk, men det var absolut inte östersjötorsk, jag lovar!)
2 liter vatten
0,5 dl salt
0,5 dl socker
1 msk vitpepparkorn
6 lagerblad

1.Mortla vitpeppar
2.Blanda vatten, salt, socker och kryddor
3.Lägg i fisken. Jag la ner frysta bitar direkt i lagen och så fick det stå över natten.
4.I med fisken i röken, på med lite äppelträ och låt stå tills innertemperaturen ligger på 50 grader, det tog 20-25 minuter. Mannen var mäkta stolt över att han lyckades få ner temperaturen i vår varmrök till 80 grader.
5.Låt kallna, dela i mindre bitar (förlagan var förmodligen kallrökt och gick att skära i skivor, det gick inte med den här), lägg upp på blandad sallad och stänk lite god olivolja över.


Citronräkor med ruccola
600 g bra räkor, jag upprepar bra räkor. Hela grejen hänger på att räkorna är goda, har du bara något maggotliknade inlagt i saltlag kan du lika gärna hoppa över det här (och så klimatkompenserade vi lite här genom att köpa kravmärkta räkor).
Ruccola
Olivolja
Citron
4 vitlöksklyftor

1.Skala räkor
2.Hacka vitlök
3.Fräs vitlöken i oljan
4.Släng i räkorna så att de bara precis blir varma
5.Pressa citron över
6.Vänd ner ruccola

Torsken blev fantastiskt god! Och vi gjorde så mycket att hälften finns kvar idag, middagen är ordnad! Räkorna blev också mycket lyckade. Lustigt nog kunde man nästan känna en smak av sesamolja. Den italienska tonfisk-salsiccian var mer kuriös än god, alldeles för salt för att det skulle vara njutbart. Bresaolan var också rätt salt men under det salta fanns det en riktigt god och rund tonfisksmak.

Vi ber också våra yngsta gäster, K1 3,5 år och K2 1 år, om utlåtande:
K1: De tre räkor jag åt var bra. Resten var blä.
K2: Ge mig meeeer torsk nu!

fredag 23 november 2007

Grönsaksgratäng


Här snackar vi närproducerat, ekologiskt och säsongsanpassat. Dagens skörd av jordärtskockor, upptagna fem steg från ytterdörren.

Jordärtskockor måste vara en av de enklaste grönsaker man kan odla. Vi har haft våra i några år och det enda, jag säger enda, jag gjort är att stoppa ner dem i jorden.

Ingen vattning, ingen rensning, ingen gallring och de fortsätter att ploppa upp år efter år (disclaimer: mina odlingsråd fungerar visserligen men är kanske inte optimala om du frågar en trädgårdsexpert). Sugen på några just nu? Bara gå ut och krafsa upp så många du behöver. Men plantera dem på ett väl avgränsat område, de har en benägenhet att sprida sig som ogräs.

500 g mjölig potatis
200 g morötter
2 lökar
Knappt 400 g jordärtskockor
2,5 dl matlagningsgrädde
4 dl vatten
2 buljongtärningar
150 g ost
1 tsk salt
Örtkryddor (nästan en kruka oregano och en halv kruka timjan idag)

1. Sätt ugnen på 225 grader
2. Skala potatis, morötter och lök. Skiva. Riv osten. Hacka örterna.
3. Skrubba jordärtskockorna och skiva. Jag skalar dem inte längre, det är för tidsödande och jag fick skavsår på fingrarna. Allvarligt!
4. Blanda grönsaker, örter och 2/3 av osten i ugnsfast form.
5. Koka upp matlagningsgrädde, vatten och buljongtärningar. Häll blandningen över grönsakerna. Du kanske får justera mängden lite, det ska knappt täcka grönsakerna.
6. In med formen i ugnen och låt stå en timme.
7. Strö över den sista osten när det är 10 minuter kvar.

Voila! Grönsaksgratäng serverat med skivor av rökt lammbog. Yummie.

torsdag 22 november 2007

I väntan på den stundande köksrenoveringen...

...bjuder skafferiet på några smakprov av hur det ser ut idag. Jo, det finns kök som ser värre ut än vårt. Men ändå. En av köksleverantörerna som kom på hembesök tittade runt och sa "ja, vad ni än gör kan det ju inte bli sämre".

(ursäkta den eländiga bildkvaliten)

Plastmattan på golvet i härlig marmorimitation återkommer även som stänkskydd ovanför bänkytan och bildar därmed en enhet. För att bryta av en aning matchar bänkskivan inte alls mot mattan (denna finessiga brytning ges inte riktigt rättvisa på bilden nedan).


Lite lekfullt bryts det enhetliga även genom att olika socklar använts.



Så här såg köket förmodligen ut innan 1986 då den senaste renoveringen genomfördes. Det kan alltså faktiskt ha varit värre än nu.

Lysröret ovanför diskbänken fungerar ibland, ibland inte, vilket ger spänning i tillvaron. Det kan ha med kopplingsdosan att göra som har hanterats så här professionellt.

Och på tal om el, vad sägs om den här rejäla installationen? Inte ett jordat uttag, även om man kan få det intrycket. Och det mesta går på samma säkring vilket gör att det inte går att köra vattenkokaren och diskmaskinen samtidigt. Men jag får en del vardagsmotion när jag måste springa ner till säkringsskåpet i källaren titt som tätt eftersom jag aldrig lyckas komma ihåg det.

Spisen lutar och går inte att justera mer vilket leder till att allt stekfett ofelbart hamnar i ena hörnan av stekpannan och att kakor gräddade i ugnen får en intressant lutning. Ger extra utmaning vid matlagningen!

Vi tänker patina. Den avskavda färgen ger en trevlig antikkänsla.

Och här har vi kökets huvudnummer: skafferiet. Sväljer rätt mycket (dock inte hela samlingen, en del är utlokaliserat till ett källarrum) men skåpet är 60 cm djupt och 40 cm brett. Allt står i femdubbla rader och det som inte används flitigt åker längre och längre bak. Inte konstigt att jag hittar saker jag inte kommer ihåg att jag köpt.


Gissa om jag ser fram emot ett nytt kök?!

onsdag 21 november 2007

Bottarga di Tonno

Idag blir det Bottarga di Tonno på pastan till middag.

Eftersom jag faktiskt inte hade någon aning om vad jag köpte när jag hittade min lilla burk har jag har gjort research och funnit att det finns åtminstone två varianter av Bottarga (förutom att den kan göras av lite olika fiskar). Vad som är gemensamt är att man tar fiskens romsäck, saltar den och låter lufttorka.

I första varianten packas rommen in hel i bivax. På de bilder jag hittar ser det ungefär ut som en salami i formen. Inte den vi har. I andra varianten mals den torkade rommen till ett pulver. Det är vad vi har i skafferiet.

Just nu önskar jag att jag hade hittat den första varianten. Det ser verkligen gott ut. Och nästan alla recept jag hittar använder den varianten.

Nåväl, här ska inte gråtas över oköpta produkter. Här och nu finns en burk med pulver-bottarga och den ska testas. Ärligt talat har vi redan testat på risotto, där tog smaken tyvärr över lite för mycket. Idag kör vi nästan enligt Anders tips:

koka spaghetti. koka några gröna sparrisar. under tiden fräs lite vitlök i olivolja, blanda i bottargan och rör om och håll varmt. när allt är klart, blanda ihop och servera med bladpersilja. underbart.

Vi byter ut sparrisen mot haricot verts och hoppar över bladpersiljan eftersom någon sådan inte är inhandlad. Inte dumt! Det smakar verkligen vad det är, torkad rom, och när bottargan inte har så mycket andra smaker att samsas med är det riktigt trevligt.

Matbloggarna

Nu har även jag gått med i Matbloggarna, en lista för bloggar som mest handlar om mat. Brazilian Linda administrerar och du kan kika här om du vill veta mer.

Till höger finns en lista med 15 slumpmässigt utvalda Matbloggare, listan är rullande så nästa gång du tittar hit, eller tittar in på någon annan medlems blogg, innehåller den förmodligen helt andra bloggar.

Vidga vyerna och kolla in en blogg du aldrig läst förut, kanske hittar du något du gillar! Jag tar dock inget ansvar för om du blir bloggknarkare på kuppen.

tisdag 20 november 2007

Don Alfonso

Till skillnad från vardagsmaten i förra inlägget kommer här lyxmat. Detta är något av det godaste jag någonsin ätit:


Små bläckfiskar med fänkålsfrön, runtom en len bönkräm, ovanpå ett tunt pastablad med bläckfiskbläck och högst upp tronar en mussla. Det var så gott att jag blev lite nedstämd redan efter första tuggan eftersom jag insåg att det här kommer att ta slut alldeles för fort. Jag har varit bläckfiskskeptiker förut men den tiden är definitivt över.

Rätten ifråga serverades på Don Alfonso, tvåstjärnig krog utanför Sorrento (de hade tre stjärnor tidigare men har petats ned). Bilden ovanför var den enda som togs under middagen eftersom det fanns en överhängande risk att tonårssonen skulle dö av genans om vi använde kameran mer. Ni får hålla tillgodo med beskrivningar av några få av de övriga smaskiga rätter som serverades:

Pocherat ägg i mozzarellaskum där det simmade perfekta haricot verts, stunsiga och smakrika. Över hela anrättningen en driva vit tryffel.

Kikärtspuré serverat med ett spett där krutonger och fläsk varvats. Låter inte mycket för världen, men vilket fläsk! Och kan kikärtor smaka så här!

(Sonen, som har en aversion mot bönor och linser men i övrigt är en läckergom, slevade i sig bönkräm, kikärtspuré och haricot verts och förklarade att det var fantastiskt. Bara en sån sak.)

Som kronan på verket, när man börjar bli julbordsmätt, anländer ett fat med inte en eller två utan sex små delikata petit fourer. Det går inte att lämna, måste äta alla. Hur kan jag ha varit på Don Alfonso utan att äta allt som bjuds? Fatet tömdes till priset av en nära nog sprucken magsäck.

Efteråt en obligatorisk rundvandring i vinkällaren. 25000 flaskor, i gångar som är daterade till 600-talet före Kristus, inom grepphåll för oss. Vi kunde hålla händerna i styr och lät bli att stoppa ner en flaska eller två i jackfickan.


Allra längst ner hänger de egentillverkade ostarna på lagring. Luktar elakt. Men smakar gott.


Åh, en sån kväll. Alldeles, alldeles underbar.

Chip chop



Yakisoba-nudlar, morot, böngroddar, pak choi, räkor, vitlök, ingefära, korianderfrön, svart bönsås, plommonsås.

Inte så spännande men gott. Plommonsåsen var kanske lite oväntad, den har jag bara använt som dip till vårrullar förut, men det funkade ju i wok också.

Fast är det inte fascinerande hur wok har blivit som makaroner och falukorv? Nåt vardagligt man slänger ihop snabbt.

För femton år sedan hade jag stått som ett frågetecken om jag läst ovanstående ingredienslista. Yakisoba? Pak Choi? Korianderfrö? Bönsås? Que?

måndag 19 november 2007

Köksrenovering

Och den här renoveringen som utlovats som snar sedan i september, hur går den?

Jo tack, långsamt (Jag ska dock erkänna att en av anledningarna till att det går långsamt är att mannen och jag ofta har svårt att få häcken ur vagnen).

Men leverantör är bestämd, köket ritat, snickare och elektriker har inspekterat och diverse offerter har skickats. Just nu ska vi lyckas tråckla ihop en tid för att även rörmokaren ska komma och titta och lämna något slags utlåtande.

Det lär inte bli något renoverande före jul.

I början trodde vi att det hela skulle utföras i september - oktober sådär och att frånvaron av kök skulle hanteras utan problem eftersom vi skulle grilla nästan varje dag. Det ska ju bli kul att stå ute på verandan och grilla i januari, tur att vi har infravärme :) (inte för att det egentligen är något problem att grilla mitt i vintern, vi kör vår rök året om, men jag vill nog inte stå ute i snöyra-slask-blåst varje dag).

Under tiden underhåller omgivningen oss med diverse skräckhistorier om skenande kostnader, hantverkare som inte kommer, rörmokare som river upp vad snickaren har gjort eftersom ingen synkat deras besök, ja, ni har säkert hört alltihop själva någon gång.

Uppdatering lär följa.

söndag 18 november 2007

Rysk afton

Havremust. Varför köpte jag havremust? I något ögonblick av sinnesförvirring måste jag ha trott att jag skulle börja dricka välling till frukost. Vilket jag aldrig har gjort förr och jag kommer nog inte att börja med det heller (inget fel på välling, jag är bara mer en fil-macka-te person).

Så vad kan man göra av havremust förutom välling? Googlar och får trehundra träffar på ... välling. Men jag hittar även dessa blinier, som varken innehåller bovete eller är av den storlek jag fått lära mig att blinier ska ha. Det får det bli. Och så fortsätter vi det ryska temat med rödbetssoppa. Jag går ut till det gruvligt misskötta trädgårdslandet som i år mest bestått av självsådd ruccola, lovar mig själv att det ska bli bättring vad gäller trädgårdsskötseln nästa år och drar upp några övergivna rödbetor som faktiskt överlevt de senaste veckornas frost. De räcker med knapp nöd till soppan.

Sätter igång med blinismet. Rör ihop jäst, mjölk och mjöl och låter jäsa men så börjar jag tänka. Det brukar aldrig sluta lyckligt. Receptet säger:

"Täck med bakduk och låt stå 2-3 timmar i rumsvärme. När smeten har rest sig tillsätt 25 gram smält smör, salt och socker, ett ägg och resten av mjölet och rör ihop. Späd ut smeten med 2,5 dl ljum mjölk och låt den stå tills den reser sig igen. Rör försiktigt med en träsked, och låt den stå en sista gång tills den reser sig igen."

När smeten har rest sig? Är det efter de 2-3 timmarna? Eller innefattar de 2-3 timmarna även resten av operationerna med tillsättning av övriga ingredienser, låt stå, rör om, låt stå? Fast det står ju först "låt stå 2-3 timmar" och sedan kommer "När smeten har rest sig", det borde ju tyda på att de följer efter varandra i tid? Å andra sidan, hur lång blir den totala jästiden då? Skulle jag, som vanligt, ha börjat med matlagningen betydligt tidigare? Kommer middagen att bli färdig lagom till läggdags? Det slutar med en kompromiss. Tillsätter resten av ingredienserna efter 1,5 timme, i samma ordning som receptet föreskriver. När mjölet rörs i blir det en hård klump. Häller i mjölk och det blir en grynig gegga. Får mjölksyra i armen när jag kämpar för att vispa bort klumparna. Jag vet ju att det blir så. Varför kan jag inte komma ihåg att hälla i en del av mjölken först innan resten av mjölet går i? Låter stå i en halvtimme tills det börjar bubbla. Rör om. Låter stå trekvart till.

Första försöket i stekpannan. Smeten flyter inte ut till en tunn crêpe utan jobbar verkligen på att hålla ihop till en klump i mitten.
Kan näppeligen klassificeras som crêpe

Spär med mjölk. Andra försöket. Jag har nog spätt med för mycket mjölk, smeten får lite svårt att hålla ihop. Jag struntar i anvisningarna, nu åker plättlaggen fram, hälften steks i plättlagg och hälften i liten stekpanna. På slutet börjar jag få lite snits på dem.



Vi serverar med gräddfil, hackad lök och krabba. Och resultatet? Mannen ger två tummar upp, sonen godkänner, själv säger jag joråsatt. Det var väl gott men inte himlastormande. Jag kommer förmodligen att göra om det, nu när jag vet hur smeten beter sig kommer det att gå bättre nästa gång.

Inte så röd som den brukar vara, andelen rödbetor blev för liten

Rödbetssoppa
500 g rödbetor
400 g vitkål
1 lök
200 rimmat fläsk
2 buljongtärningar
1,5 liter vatten
1/2 tsk salt
1 msk paprikapulver
1 tsk hel kummin
1 msk vinäger
1 tsk svartpeppar

1. Skala rödbetor och strimla, strimla vitkål, hacka löken, skär fläsket i tärningar
2. Släng ner hela rasket i en stor kastrull och koka 30 minuter.

Mmmmüsli



Jag älskar min hemmagjorda müsli, om den tar slut och jag inte har tid att göra ny på en gång får jag abstinens och blir lite extra morgonsur. Ibland är jag wild and crazy och testar någon köpemüsli men jag blir oftast besviken.

14 dl gryn av det som finns hemma (havregryn, dinkelflingor, rågflingor, gärna olika sorter blandat, idag hälften havregryn hälften rågflingor)
1 dl kokosflingor, eller lite mer
1 dl krossat linfrö, äh, ös på lite mer, linfrön är gott
1 dl vetekli, vetegroddar eller något annat liknande
1 dl nötter eller frön (hasselnötter är min favorit eller valnötter, mandel, solrosfrön, pumpafrön)
1 msk kanel, förresten, ta lite mer, kanel är också gott
1 tsk stött kardemumma
2 dl vatten
2 msk rapsolja
7 dl cornflakes

1. Hacka nötterna, inte för fint
2. Blanda alla torra ingredienser, utom cornflakes, i en långpanna
3. Blanda vatten och olja, häll det över blandningen i långpannan och blanda så allt blir lite fuktigt
4. Sätt ugnen på 200 grader, låt müslin gosa till sig medan ugnen blir varm
5. In med plåten i ugnen och låt stå i 30-40 minuter. Ta ut var tionde minut och rör om. När allt är torrt och lite rostat är det färdigt. Glöm för all del inte plåten i ugnen för länge så att det blir bränt, det är inte gott. Tro mig, jag har gjort det mer än en gång.
6. Blanda i cornflakes när blandningen svalnat.
7. Om du gillar torkad frukt är det dags att blanda i lite sånt nu, själv hittar jag i skafferiets skrymslen en påse torkade tranbär som jag inte kom ihåg att jag hade, det får åka i. Fast jag kör oftast utan frukt.
8. Bli glad varje morgon när du häller upp fil och müsli till frukost.

lördag 17 november 2007

Pizza



Men vad är det här?

I går diskuterade mannen och jag middagsmat och kom fram till att vi skulle göra pizza idag. Kommer hem, surfar runt och hittar... ett inlägg om pizza hos Ninna. Surfar runt lite idag och hittar... ett inlägg om pizza hos K. Är min mobil buggad, eller vad? Pågår det en konspiration mot min blogg? Nå, det spelar ingen roll, det blir ett pizza-inlägg i alla fall. Om inte annat kan man ju kontemplera över olika anfallsvinklar på samma maträtt i våra inlägg.

Degreceptet kommer från nerlagda restaurangen Svenska Pizzaköket:
7 g, 1/2 dl, torkade trattkantareller
2 dl vatten
1 msk honung
1 msk olivolja
270 g vetemjöl; idag 150 g durumvete, resten vanligt vetemjöl, jag gillar att ha i en del durumvete, det blir lite extra knaprigt och så vill jag ha det
1/2 påse, 7 g, torrjäst
1/2 tsk salt

1. Blötlägg svampen i vattnet ca 30 min. Koka upp svampen i blötläggningsvattnet, mixa med honung och olivolja.
2. Låt svalna till 45°. Blanda vetemjöl, torrjäst och salt och tillsätt svampblandningen, knåda alltihop till en smidig deg.
3. Jäs degen 45 min. Sätt samtidigt ugnen på 250 grader.
4. Kavla ut pizzabottnar i lagom storlek. Innan pizzastenens ankomst brukade vi göra stora bottnar som lades på bakplåtsduk och som enkelt kunde flyttas över till förvärmd plåt. Nu gör vi fyra mindre bottnar istället, det blir lättare att hantera.
5. Förgrädda bottnarna ca 3 min.

Vi har en pizzasten. Inte någon tjusig 5-centimeters i gotländsk sten utan en av märket Weber inköpt på närmsta byggvaruhus. Det är svårt att få in en fylld, ogräddad pizzabotten på stenen även om man, som vi, har en brödspade (tillverkad av svärfar, tack svärfar). Vi har skrapat bränd ost och tomatsås från vår sten och försökt vika ut ihopknölade pizzor nog många gånger, numer förgräddar vi alltid bottnarna innan vi lägger på fyllningen, det blir bättre styrsel då.


Pizzasås
, modell urenkel
1 gul lök, hackad
1 1/2 dl vitt vin, för dagen utbytt mot torr sherry som stod i kylskåpet
2 msk tomatpuré
2 vitlöksklyftor
1 tsk socker
1/2 dl balsamvinäger
några stänk tabasco
1 msk chilisås, fast idag blev det hemmagjord bbq-sås

1. Fräs lök
2. Häll i vinet, reducera till hälften
3. Tillsätt resten och koka några minuter

Till slut läggs pizzasås, valfri ost och annan fyllning på bottnarna. Grädda några minuter tills osten smält och degen ser färdig ut.



Dagens fyllning blir blandade charkrester köpt för billig peng i saluhallen. Har ingen aning om vad som egentligen ingår men det ser ut som typ prosciutto, bresaola, salami och några andra obskyra korvsorter. Dessutom blir det mozzarella, parmesan, kronärtskockor (Findus frysta är alldeles utmärkta!) och efter gräddning färsk basilika, timjan, oregano och ruccola.

Nostalgi



Tog en sväng förbi Erikshjälpens relativt nyöppnade second handbutik i Spånga och drabbades av ett svårt fall av nostalgi. Isglassformar. Precis såna som vi hade när jag var liten. Man hällde saft i dem, ställde i frysen och sedan sög man på dem tills all saft var borta och det bara var en isklump kvar. Klart jag var tvungen att köpa. Vet inte om jag någonsin kommer att använda dem men tjugo pix kan jag avvara och pengarna går ju till en god sak.

fredag 16 november 2007

Fredag




Mandelpotatismos med timjan och tryffelsalt, skivor av souvas som viftats över en het stekpanna, drivor av kantareller och lök. En flaska gott vin. Kan det bli bättre?

torsdag 15 november 2007

Pesto med colatura

Hem från Italien följde en burk pesto med colatura, den går åt i dagens middag tillsammans med pasta.

Colatura i pesto visar sig vara en riktig höjdare. Först smaken av vanlig pesto men sedan kommer colaturan. Det smakar som..., ja vad smakar det som? Ansjovis? Sardeller? Någon slags fiskinläggning. Nästan men ändå inte. Det vi försöker jämföra med har en rätt skarp smak som inte alls finns med i vår pesto, det är bara runt och mjukt och fint och en härlig eftersmak med tydliga fiskdrag (ja,ja, jag förstår att det är umamin som gör det hela så gosigt). Den colatura vi har i kylskåpet kommer definitivt att ingå i hemmagjord pesto framöver.

tisdag 13 november 2007

Laxpasta

Nej, nu har den rökta laxen legat nog länge i kylskåpet. Och här har vi (hm, få se, och så de i källaren också): sjutton förpackningar pasta. Jag skojar inte. Jag måste ha varit en hamster i ett tidigare liv. (Jamen, de är ju olika allihop, visst finns det fyra paket spagetti men en är med spirulina, två med vanlig fullkornsspagetti och så den handgjorda som jag var tvungen att testa. Och så pastan jag köpte i italien, de såg så roliga ut. Och den vi fick när vi åt på Don Alfonso, den ska sparas och tillbedjas som en relik. Gammaldags makaroner kräver sonen när han lagar stuvade makaroner, inte min favorit men mannen och sonen passar på när jag inte är hemma. Och de köper ett nytt paket varje gång utan att kolla om det redan finns. Och lasagneplattor måste man ju ha. Kanske lite överdrivet med fyra paket, alla av olika märken och med olika koktid, men det går ju banne mig inte att göra exakt slut på ett paket när man gör lasagne, alltid blir det några plattor över)

Laxpasta alltså. Så enkelt att det knappt är ett recept.

350 g pasta (det blev spirulina-spagettin)
200 g kallrökt lax
1-2 dl creme fraiche eller grädde eller vad du nu råkar ha hemma. Mängden efter hur såsigt du vill ha det. Ja, ja, ta gräddfil om det är det enda du har, det funkar men ser inte så kul ut eftersom det skär sig.
250 g fryst spenat, eller färsk om det är säsong för det

1. Koka pasta
2. Tina spenat i mikron
3. Rör ner creme fraiche i spenaten (eller vad du nu har hittat i kylskåpet, själv hittade jag grädde och matlagningsyoghurt idag, har använt mjölk i nödsituationer), kör en stund till i mikron.
4. Skär laxen i strimlor och rör ner den och spenaten i pastan. Men du, häll av vattnet av pastan först. Det blir lite väl såsigt annars. Smaka av med salt, peppar och kanske någon örtkrydda om du är på det humöret.

Variant: hoppa över laxen och ta ost istället. Vilken sort som helst. Parmesan, hushållsost, färskost, grönmögelost, det som råkar ligga och skräpa i kylskåpet och som du vill bli av med. Servera tomater till. Fast strunta i tomaterna om det är mitt i vintern och det enda som bjuds i grönsaksdisken är något hårt, blekt och svagt tomatliknande, sånt gör ingen glad.

måndag 12 november 2007

Tenördar

Jag fascineras ständigt över allt man kan hitta på nätet. Här en sida som enbart handlar om te i matlagning

Nudelsoppa



Mannen är sjuk. Klart han ska ha nudel- och kycklingsoppa, med mycket ingefära. (att skafferiet dessutom befrias från en halv förpackning sötpotatisnudlar som legat rätt länge har inget med saken att göra, det är bara ren hustrulig omsorg :))

1,2 dl hönsbuljong
en rejäl bit ingefära, fem-sex centimeter minst
4 vitlöksklyftor
1 msk hela korianderfrön
2 torkade chilisar
250 g sötpotatisnudlar
250 g broccoli
400 g kycklinglårfile
1 burk böngroddar
150 g champinjoner

1. Skala och grovhacka ingefära och vitlök. Mortla korianderfrön.
2. Koka upp buljong och tillsätt vitlök, koriander och tre fjärdedelar av ingefäran. Smula ner chili.
3. Bryt nudlarna i mindre bitar och lägg ner dem i buljongen, koka 10 minuter.
4. Skär broccoli och kyckling i ätstora bitar, lägg ner i soppan, koka upp och låt koka 4 minuter till. Om det börjar likna wok mer än soppa kan man fylla på med lite mer buljong.
5. Skölj av böngroddarna, skär champinjonerna i små klyftor.
6. Lägg ner böngroddar, champinjoner och resten av ingefäran. Jag vill att det ska smaka mycket ingefära så därför får en del åka i först på slutet. Koka upp en sista gång.

En rejäl omgång soppa tyckte jag, det blev sisådär 2 liter, men allt tog SLUT! Jag som trodde att jag skulle få matlåda...

söndag 11 november 2007

Risotto

I frysen: en påse sparade kräftskal. I färskt minne: underbar risotto med scampi på den förträffliga restaurangen A'Paranza i Atrani. Här ska göras fond och sedan ska det bli risotto!

Fond
(som vanligt ett hopkok av diverse recept och vad som råkar finnas tillgängligt)
knappt ett kilo kräftskal
knappt 300 g blandade lökar (gul, röd, purjo)
100 g rotselleri
150 g morötter
3 msk tomatpuré
1 dl fulkonjak, inköpt av mannen under tjänsteresa, löjligt billig och helt odrickbar, används endast i matlagning och bara om konjakssmaken inte är själva huvudsaken
4 vitlöksklyftor
0,5 dl äppelcidervinäger
vatten
1 msk dillfrön
2 torkade fänkålsstjälkar, inköpt på matmässan endast för att jag aldrig sett det förut. Har ingen aning om två stycken är en lagom mängd, misstänker att det är för lite för att ge någon smak, det får visa sig
10 svartpepparkorn
10 vitpepparkorn
4 lagerblad
smör och rapsolja till stekning

1. Skala och tärna lök, rotselleri och morot
2. Fräs grönsakerna någon minut i smör och rapsolja i en gryta
3. Ös i kräftskalen plus tomatpuré och låt det fräsa med ytterligare några minuter
4. Häll på konjak och flambera. Vilket idag går helt åt skogen. Grytan är för djup och alkoholen sipprar ner till botten mellan kräftskalen. Inte en låga syns när jag försöker tända på. Vi försöker att vinkla grytan så att vätskan kommer fram, resultat: en bränd hand (min) samt en pytteliten låga i ena hörnet.
5. Häll på vinäger, vitlök, kryddor och vatten så att det nästan täcker.
6. Sjud. Och här går mina källor isär. Nästan alla recept låter fonden koka 15-20 minuter, något recept varnar till och med för att låta det koka längre eftersom det kan bli beskt. Mathias Dahlgren däremot kör på i två timmar, låter det stå och dra en timme och fortsätter med att reducera. Jag blir förvirrad. Någon bättre vetande därute som kan förklara diskrepansen? Jag väljer att gå på Dahlgren-linjen, fast som vanligt har jag kommit igång lite för sent så det får sjuda en timme, stå en halvtimme, skal och grönsaker silas av och sedan reducerar jag till hälften. Blir en liter sisådär. Och det luktar helt underbart gott i hela köket.

Risotto
1 skvätt olivolja
4 schalottenlökar (och därmed är skafferiet slut på all sorts lök, nej, där ljög jag förresten, hemmaodlad vitlök finns fortfarande i parti och minut)
4 dl arborioris
1 msk ungerskt paprikapulver
några duttar cayennepeppar
2 dl vitt vin
ca 8 dl fond
ca 2 dl vispgrädde
ca 100 g fusk-ricotta (se nedan)
200 g skalade räkor

1. Skala och hacka lök
2. Fräs löken i olivolja
3. Lägg i ris, paprika och cayenne, låt fräsa en stund till
4. Häll på vin
5. Kör på det mesta av buljongen och låt koka ca. 20 minuter på svag värme, ös på mer buljong när/om det behövs. Tiden är ytterst ungefärlig, vi brukar bara koka på tills det känns klart.
6. Häll i grädde på slutet och låt koka med en stund. Och jag har sett diskussionerna om gräddens vara eller icke vara i risotto på andra bloggar. Jag säger bara att jag var i Italien på en restaurang som rekommenderas av både Michelin och Slow Food och risotton vi åt där var gräddig. Det räcker för mig. Sådeså.
7. Innan servering: rör i ricotta och räkor.

Mmmmm. Gott. Inte lika bra som på A'Paranza men nog likt för att jag ska vara nöjd. Dock inte bildlikt. Där den italienska risotton var härligt gräddigt rosa blev vår variant en rätt beige-brun massa. Jag tänker inte ens lägga upp en bild för då kommer ingen bry sig om att läsa receptet. Men det blev gott, jag lovar! Som jag misstänkte var dock två stjälkar fänkål i fonden för snålt tilltaget, det kunde ha varit mycket mer.

Fusk-ricotta
(inte ricotta men funkar som ersättning)
1 liter mjölk
några matskedar pressad citron

1. Värm mjölken tills den precis börjar koka
2. Ta av från värmen och rör i pressad citron en matsked i taget tills mjölken skär sig och börjar flocka sig
3. Lägg en handduk (ren för bövelen, inte diskhandduken) i ett durkslag och häll upp mjölken. Låt rinna av tills konsistensen är som färskost.

lördag 10 november 2007

Colatura

Tillbaka hemma från heldag på mat- och vinmässa. Jag ska inte plåga er med vad som inköpts under dagen men jag räknar den rökta kaninen som en av höjdarna, nu vet jag vad som kommer att tillagas i vår Weber Bullet nästa gång!

Efter konstant småätande och -drickande under hela dagen känns behovet av rejäl middag inte så stort. Vi kokar pasta och öppnar den nyinköpta flaskan med Colatura.

3-4-5 vitlöksklyftor, efter smak och behag
några matskedar olivolja
svartpeppar
400 g spagetti
en kruka persilja
2 msk Colatura

1. Koka spagetti, inget salt i vattnet, Colaturan är salt så det räcker
2. Hacka vitlök och stek lite försiktigt i olivolja tillsammans med svartpeppar
3. Hacka persilja, kör med stjälkarna också, ordentligt finhackade
4. Blanda spagetti, vitlök med olja, persilja och Colatura. Klart.

Colaturan är SALT. Och smakar fisk. Fisk i kubik. Jämfört med asiatisk fisksås, i alla fall den jag råkar ha hemma just nu, är den betydligt saltare men också rundare i smaken. Vi spånar på vad mer man kan använda den till och kommer fram till potatismos eller potatisgratäng till fisk. Kommer nog snart i en blogg nära Dig :).

fredag 9 november 2007

Bin 707

Jag har ju redan outat mig som matshoppingmissbrukare och nu måste jag erkänna att både jag och mannen lider av en lätt släng av Young Cellar Syndrome. Inte för att vi har någon vinkällare, snarare en liten hörna i ett källarrum där flaskorna börjar flyta ut över alla gränser, och där ligger inga Chateau Margaux eller Chateau d'Yquem, den nivån har vi inte kommit upp i, men nog kände vi oss träffade av beskrivningen ändå. Tack och lov har vi nu blivit diagnostiserade i ett tidigt stadium så förhoppningsvis ska det inte behöva gå så långt som för de hårt drabbade individer som så öppenhjärtligt berättar om sin sjukdom hos Frankofilen ;).

I ett försök till självmedicinering öppnar vi ikväll en av vår lilla samlings stoltheter, en Penfolds Bin 707 som legat till sig i källaren i tre år i väntan på sin topp. Frågorna hopas: Har vi låtit det ligga för länge? Tänk om det blivit förstört? Lagringsförutsättningarna är ju inte helt optimala i vår källare. Eller skulle det kanske må bättre av att ligga lite till? Och framför allt: vad ska vi äta till? Vi vill ju ha ut största möjliga upplevelse, payback på investeringen helt enkelt, man kan inte äta vad som helst till dyrvinet, tänk (hemska tanke) om maten inte skulle harmonisera perfekt med vinet.

Efter lite diskuterande har vi bestämt oss för lamm, ett stycke ekologiskt gotländskt lammrostbiff är inhandlat och ligger i kylen. Det blir inga utsvävningar med nya recept, här litar vi till beprövade smaker och metoder: typ Coeur de filet Provencale, fast på lamm då och inte oxfilé.



Råstekt potatis
800 gram potatis
smör att steka i, snåla inte, det här är inte en maträtt där man tänker på kalorierna
salt, peppar

1. Sätt ugnen på 225 grader
2. Skala och skiva potatis tunt
3. Skölj potatisskivorna så går det lättare att steka dem sen
4. Stek potatisen nästan färdigt i omgångar, salta och peppra, lägg i en ugnsform efter stekning
5. Sätt in formen i ugnen och låt stå medan du fixar resten

Vitlökssmör
75 gram smör
3 ordentliga vitlöksklyftor
en gnutta salt

1. Mixa smör och vitlök
2. Smaka av med lite salt

Lamm
600 g rostbiff av lamm
smör att steka i
salt, peppar

1. Salt och peppra köttet
2. Bryn ordentligt runtom, det ska absolut inte bli färdigstekt eftersom det ska in i ugnen senare

Till slut
1. Skär köttet i skivor
2. Ta ut potatisen ur ugnen, höj värmen till 275 grader
3. Lägg köttet ovanpå potatisen, lägg på ordentligt med vitlökssmör på varje köttskiva
4. Sätt in i ugnen och låt stå tills smöret smält

Medan köttet och potatisen blir färdigt i ugnen fixas tillbehöret:

Frästa bönor
300 g haricot verts
100 g bacon
1 vitlöksklyfta

1. Skär bacon i bitar
2. Hacka vitlök
3. Stek bacon
4. Lägg ner haricot verts och vitlök och låt steka med några minuter

(En annan variant är att först förvälla bönorna och spola av dem i kallt vatten, bunta ihop några stycken och linda en bit bacon runt. Stek buntarna runtom. Det ser himla snitsigt ut.)

Och hur smakade alltihop? Jo tack, bra! Mängder av smör och vitlök var ett utmärkt komplement till vår cabernet sauvignon. Jag är nöjd. Och nu känner jag att det är dags att smyga iväg till barskåpet och se till att någon av whiskyflaskorna blir tömda och så kan jag somna gott framför teven. Fredagskväll i sitt esse!

torsdag 8 november 2007

Morgonlyx

Inte har det blivit någon fisk till min rökta mozzarella. Så för att göra slut på osten innan den förfars blev det idag en aning mer snitsig frukost än vanligt: smörstekt brödbit med mozzarellaskivor och basilika.



Gott var det men osten kommer definitivt mer till sin rätt i tillagade rätter.

onsdag 7 november 2007

Glögg



Den här glöggen har jag gjort i minst femton år, den är bättre än någon köpeglögg, Blossa kan slänga sig i väggen. Och så är den formidabelt enkel att göra. Enda kruxet är att komma ihåg att köra igång den tre veckor i förväg, så vill man ha glögg till första advent är det bara att sätta igång nu.

Har du, som jag, en stor plastdunk med skruvkork, eftersom du testat att göra eget vin, köper du boxvin. Har du ingen dunk kanske vinflaska med skruvkork är ett bättre alternativ så kan man hälla tillbaka blandningen i flaskorna. Och du, var inte dumsnål när det gäller vinet, skit in = skit ut. Gott vin = god glögg.

1 box rödtjut
1 hela Brännvin Special, slösa inte vodka eller nåt sånt, Brännvin Special är optimalt här
600 g strösocker
320 g farinsocker (fast idag blev det hälften farin och hälften ljus muscovado eftersom jag råkade hitta en stenhård muscovado-klump längst bak på en hylla)
12 g kanelstång, cirka 3 stycken av kassia-kanel, spara Sri Lanka-kanelen till något annat
8 g hela kryddnejlikor
8 ml aromatisk tinktur (finns på apoteket)

1. Blanda vin, brännvin och socker i en bunke. Eller en hink. Men kanske inte den som står i garaget och som du vanligtvis förvarar jordiga saker i.
2. Rör tills sockret har löst sig.
3. Häll över blandningen i en dunk (eller i flaskor)
4. Peta ner kanelstång och kryddnejlika i dunken (eller flaskorna)
5. Peta ner lite mer kanelstång och kryddnejlika än vad som står i receptet, det kan ju inte bli annat än bättre.
6. Sätt på locket och håll dig i skinnet i tre veckor. Öppna möjligtvis någon gång då och då för att lukta och sukta.
7. Sila av kryddorna efter tre veckor. Smaka av med aromatiskt tinktur.
8. Ta ett glas och känn förhoppningsvis en gnutta julfrid.

tisdag 6 november 2007

Besvärlig kund

Sedan jag flyttade till Stockholm, för sisådär tjugo år sedan, har jag i princip alltid köpt mitt te på Hornsgatan Tea Centre. Underbart utbud, kunnig personal, mysig butik! Tyvärr har jag på senaste tiden haft allt färre anledningar och mindre tid att ta mig till södermalm, jag får förlita mig till inköp via internet eller, hu!, gå till andra butiker som ligger där jag råkar befinna mig. I det senare fallet kan episoder som den följande utspela sig (i en relativt välsorterad te- och kaffebutik i ett stort köpcenter):

Jag: har du det där vietnamesiska, gröna teet med rätt stora blad, jag har köpt det här förr men jag kommer inte ihåg vad det heter?
Uppenbarligen nyanställt butiksbiträde: Ehh, vänta (rådgör tyst med butiksinnehaverskan som är upptagen med annan kund, kommer sedan tillbaka med en burk med något oolong-liknande), det här kanske?
Jag: nej, det är inte det. Hm, har du någon grön Darjeeling istället?
Biträde: Ehh (söker med blicken över hyllorna), neej, jag tror inte det
Jag: burken där med Kukicha, vad är det?
Butiksinnehaverskan hämtar burken som visar sig innehålla rostade testjälkar, och det visste jag ju egentligen, hade bara glömt att det hette så
Jag: aha, men nej tack, jag har redan en variant av det hemma
Jag igen, efter lite letande: Men du, jag ser två burkar med Darjeeling på hyllan där, får jag lukta på dem?
Biträdet hittar till slut burkarna jag pekar på och plockar fram dem, jag har beslutsångest men bestämmer mig för en first flush.
Biträde: Hur mycket vill du ha?
Jag: Hm, det beror på vad jag hittar mer (kollar runt bland burkarna och hittar en Pai Mu Tan i ett hörn), den vill jag ha
Biträde hämtar burken som visar sig vara tom, rådgör tyst med butiksinnehaverskan igen, kommer med en annan burk: vi har en Pai Mu Tan smaksatt med melon
Jag: nja, det var inte riktigt vad jag ville ha
Butiksinnehaverskan försvinner in på lagret och kommer tillbaka med beskedet att den vanliga Pai Mu Tan är helt slut.
Jag: Då tar jag två hekto av first flushen.
Biträdet väger upp teet i påse. Under tiden fortsätter jag titta runt bland burkarna.
Jag: Du, längst upp på hyllan där står ju faktiskt en grön Darjeeling, och burken bredvid med Snowing, är det inte det vietnamesiska?
Biträde söker förtvivlat med blicken innan hon hittar burkarna.
Jag: jag ändrar mig, jag vill ha ett hekto first flush, ett hekto grön Darjeeling och ett hekto Snowing.
Biträdet börjar hälla tillbaka hälften av den redan uppmätta first flushen.
Jag: förlåt, jag är besvärlig.
Biträde: nej då, det är inga problem (fast jag misstänker att hon inombords förbannar mig och undrar varför jag inte bara kan ta nån vanlig sort utan att tjafsa som andra normala kunder)

Förlåt snälla butiksbiträdet, det var inte meningen att vara besvärlig och snobbig, jag är tacksam över ditt tålamod med kunder som har beslutsångest, ska lukta på allt och nödvändigtvis vill ha sånt som står högst upp och längst in på hyllorna, du var en hjälte som ändå var så trevlig. Jag kommer nog igen och då vet du ju precis var Snowing-burken står.

måndag 5 november 2007

Shopaholics Anonymous?

Hej allihop, jag heter Anna och är matshoppingmissbrukare. Härom veckan var jag i Italien (jo, jag vet att jag kommer att bli tjatig, det kommer att bli mycket Italien här framöver) och jag kunde inte låta bli att köpa högar av matvaror som såg kul ut och/eller som jag inte vet vad det är, trots att vi faktiskt ska renovera köket snart och jag snarare borde rensa ur skafferiet istället för att fylla på det.

I mitt kök står nu

  • Salsiccia av tonfisk - korv av tonfisk, hur konstigt verkar inte det? Måste prövas
  • Bresaola av tonfisk - åter igen: hur konstigt verkar inte det? Måste prövas
  • Bottargo di Tonno - där i butiken stod en burk med pulver och det enda jag förstod var att det var nåt med tonfisk och att det var torkat, försäljaren i butiken förstod inte ett ord engelska och jag förstår inte italienska. Nu har min mor, som är bevandrad i det italienska språket, informerat mig om att jag har köpt saltad, torkad och finmald tonfiskrom. Jaha, vad gör jag med det?
  • Colatura di Alici
  • Pesto med Colatura di Alici
  • Saltad kapris
  • Rökt mozzarella
  • En annan rökt ost av någon lokal variant, kommer inte ihåg namnet
  • En bit Provolone gjord på buffelmjölk - lagrad hårdost, inte rökt, lite åt prästost-hållet, typ
  • En burk Baba dränkt i Limoncello - naturligtvis läckte burken lite under frakten hem, lyckligtvis mest i de dubbla påsarna som den låg i
  • Limoncello av lokal variant - största anledningen till att jag köpte den var att man i butiken kunde se tillverkningen i ett rum precis bakom försäljningsdisken, där stod enorma glasburkar med sprit och citronskal och på varje flaska stod det handskrivet vilken tillverkningsbatch den kom ifrån. Och efter provsmakning hemma vill jag nog påstå att den är godare än den jag hade hemma som var inköpt på systembolaget
  • Pasta i konstiga former
  • Olivolja med citron - ok, det var väl inget speciellt, men hallå, vi var ju faktiskt på Amalfikusten, nästan på Capri, det är citroner som gäller. Och så måste man ju stödja lokala producenter
  • Cantuccini med citron - se kommentar ovan
  • Chokladpraliner och kanderade apelsinskal från butik med egen tillverkning - och nej, det var inte heller så speciellt men jag älskar ju choklad, klart jag måste köpa
  • Viner på druvor som var obekanta innan resan; Falanghina, Aglianico, Piedirossi. Förmodligen inga toppenviner, men vad gör det?! Måste testas! Och så slank det med en Planeta Chardonnay och en Planeta Cometa som vi förväntar oss mycket av.
  • Grappa
  • Fikonmarmelad och blandad citrusmarmelad - rester från frukostarna i lägenheten vi hyrde
  • Åsså blev det lite whisky på vägen hem när vi mellanlandade i München. Sprit är billigt i Tyskland.

Var ska allt få plats? Jag hade ju faktiskt fullt i skafferiet redan innan…

Och så har jag dåligt samvete över att jag köpt produkter av blåfenad tonfisk, jag som brukar räkna mig som en någorlunda etisk och miljövänlig konsument. Suck.

Och dessutom lär det bli återfall nästa helg eftersom mässan Det goda köket är då. Förmodligen kommer jag att hitta strutssalami eller nån getost jag aldrig prövat förr eller något annat oumbärligt. Dubbelsuck.

söndag 4 november 2007

Semester

Skafferiets innevånare har varit på semester i Italien, på Amalfikusten närmare bestämt. Vi kom hem med sisådär femton kilo mer bagage än när vi åkte, mina planer på att tömma skafferiet går helt åt skogen... Hursomhelst har det varit en vecka av underbara restaurangbesök och mycket mat- och vinshopping. Och jag har aldrig tidigare i mitt liv ätit så mycket fisk och skaldjur under en vecka; ansjovis på längden och tvären, musslor och scampi och tonfisk och bläckfisk och en hel drös med andra fiskar jag aldrig ätit förr och inte längre kommer ihåg namnet på.

Och dessutom är jag numer stolt innehavare av en flaska Colatura di Alici/Garum som kommer att användas sparsamt vid högtidliga tillfällen :)

Efter en vecka av lukulliska utsvävningar återgår vi nu till lite mer vardagliga maträtter. Middagen idag blev enklaste möjliga potatis/morotssoppa: potatis, morötter, purjolök, buljong, ös i torkad basilika (varför har jag torkad basilika hemma?, den är ju fullständigt menlös, det måste varit någon annan än jag som tagit hem den), salvia och körvel (har man just kommit hem från semester finns det inga färska kryddor i köksfönstret). Koka. Färdigt.

Fast till förrätt blev det lite direktimporterad italiensk mat: rökt mozzarella. Har aldrig sett det i Sverige förut, det var en helt ny upplevelse för mig och eftersom jag älskar rökt mat var det en höjdare. På den lokala pizzerian i Amalfi fick vi den rökta mozzarellan insvept i färska citronblad och bakad i ugn, underbart gott! Så vad gör man en söndagskväll i stockholmsförort när man behöver färska citronblad? Man ersätter med torkade, blötlagda, limeblad. Ett lager limeblad i en ugnsäker form, tjocka skivor mozzarella och ytterligare ett lager limeblad ovanpå. In i ugnen tills osten nästan börjar smälta. Ät. Inte riktigt som ursprunget men nästan lika bra.

På plats i Amalfi åt vi också friterade ansjovisar fyllda med rökt mozzarella och eftersom det finns en liten snutt ost kvar blir det nog något liknande någon av de närmaste dagarna. Stekt ostfylld strömming kanske?

Nu är det dags att krascha i sängen. Sena restaurangbesök med vin och påträngade italienska kyrkklockor klockan sju på morgonen är inte en bra kombination. Jag behöver en semestervecka till för att vila upp mig.

PS/Skafferiets innevånare lever inte längre i synd eftersom vi gifte oss i Italien. Nu måste jag lära mig att säga/skriva "min man" istället för "min sambo". Det kommer att ta tid att vänja sig :)