Nässelsoppa

När nu nässlorna står där i trädgårdslandet och komposten och envisas med att bränna en så får de faktiskt ta och göra någon nytta. Någon slags rättvisa får det vara.

Fyra liter nässlor i en bunke. Eller tre eller fem, beroende på hur  hårt man packar dem. Sköljes ordentligt. Riktigt ordentligt. Annars kommer det att knastra mellan tänderna.

En hackad gul lök och en bunt gräslök.

En klick smör i en gryta och ner med resten. Här krävs det omrörning.

Sådärja. Tog några minuter.

Swoosh i matberedaren. Sen ner i kastrull, späd med vatten. Buljong, salt, creme fraiche. Koka några minuter, red av.

Pocherade ägg till. Har jag aldrig gjort förr. Här står förknäckta ägg och väntar på att åka ner i vattnet. Hur ska det gå?

Et voila! Nässelsoppa med det ägg som blev mest lyckat. De andra två blev mest slamsor som flöt omkring i vattnet. Jag får nog öva upp tekniken lite.

Live från Skinnskatteberg

Mina damer och herrar, skafferiet presenterar stolt, för första gången i världshistorien: blogg direkt från landet i Skinnskatteberg tack vare det mobila bredband som mannen försetts med via jobbet (inklusive fri datatrafik) och vår ytte-pytte lilla netbook.

Vi tillbringar första helgen för året på lantstället med att städa, hugga ved samt spana efter murklor (har hittat några stenmurklor, men de kan man ju inte äta utan att riskera att falla ner död). De otacksamma kattkräken har inte alls njutit av lantluften utan har istället ägnat sig åt grupp-gosande i soffan.

Alternativt grupp-gosande i mitt knä, vilket försvårat min surfande avsevärt.

Och naturligtvis har det grillats. Man måste grilla när man är på landet.

Potatis, morot, palsternacka samt rödbeta ligger här och väntar på förkokning. En kvart för rödbetorna i egen kastrull (och jag lyssnar inte på ert gnällande om att rödbetor ska kokas hela och oskalade, lalalalalala, pekfingrarna i öronen), tio minuter för potatisarna och några minuter för morot och palsternacka.

Ånga av och blanda med olivolja och kryddor. Vilket föranleder vissa problem när det totala kryddinnehavet, tutti, alles, inklusive allt, ser ut så här (jag lovar, detta är ingen förtäckt reklam för ett specifikt kryddföretag):

Så kan det se ut i början av stugsäsongen när man dessutom delar hus med andra familjer inom den närmaste släkten. Vad tog vi med hem när vi stängde för vintern? Vad finns kvar? Har någon annan köpt nåt? Skratta ni, men i desperation blandade jag olivolja, salt, rosmarin och salvia med citronpeppar när jag insåg att det inte fanns någon som helst svartpeppar. Finmalen vitpeppar dock (atjoo! är min enda kommentar). Ni kan gärna hoppa över citronpepparen.

Lammkorv med rosmarin från Taylor & Jones.

På med alltihop på grillen, vänd runt lite då och då. Teflongallret är mycket praktiskt om man vill slippa grönsaksbitar som ramlar ner i glöden.

Mallorcanst, nej mallorkinskt, äh, vin från Mallorca som mannen turistimporterat. Slank ner som saft. Smakade lite som saft också. Men för fyrtio spänn var det klart prisvärt.

Färdigt. Ah, underbara smak av briketter. Hade varit gott men någon slags sås, men det är så dags att komma på det nu.

Freekeh

Så har jag shoppat okända, ätbara saker igen, det är ju trots allt en av mina favoritsysselsättningar.

Den här gången blev det freekeh, vete som skördas tidigt och sedan rostas, traditionellt görs det genom att man eldar de hela, skördade vetestråna en kort stund så att agn och strån försvinner. Fast min freekeh är antagligen industriellt framställd och har förmodligen inte varit i närheten av någon som helst eld.

Till skillnad från tidigare shoppingfynd fanns här både engelsk översättning och recept på paketet, rena rama barnleken. Knappt nån sport alls. Jag hittade en del recept när jag googlade, men som ett första försök använde vi paketreceptet.

Blötlägg (här går källorna isär, i vissa recept ska det blötläggas över natten, i andra inte alls).

Häll av och fräs i olja eller smör.

Häll på buljong. (steg ett var egentligen att koka buljongen på kyckling) Koka sakta.

Tjugo minuter senare. Var det kanske för mycket buljong, eller?

Rosta pinje- och cashewnötter i torr stekpanna. Receptet föreskrev mandel och pinjenötter, men jag orkade inte skålla mandeln så det fick bli cashew istället.

Trettio minuter senare. Klart! (ok, jag fuskade lite och hällde av buljongen som var kvar)

Rensat kött från ett halvdant fileat kycklingskrov som buljongen kokades på. Frästes upp med lite kryddor.

Och så slutresultat vilket blev tre nyanser av brunt, en av mina specialiteter :).

Freekehn var tuggig och hade rätt mycket smak (nötigt? mja, som bulgur fast mycket mer kanske man kan säga), föll mig helt klart på läppen. Jag kommer definitivt att köpa det här igen. Kanske i storpack till och med.

Potatis + ankfett = sant

Det finns så mycket fantastiskt på nätet man kan ta del av. Samhällskritik, politiska debatter, forskning, konst, socialt nätverkande, hela världen framför ens tangentbord. Och själv satt jag i förmiddags som förhäxad framför diverse instruktionsfilmer för köksredskap.

Fem minuter och sju sekunder in i demonstrationen av den dyraste mandolin jag sett (2795 kr på Culina) visas rutiga, knapriga, friterade potatisskivor och jag känner ett omåttligt begär. Jag vill ha rutiga potatisskivor. Idag. Här ska banne mig göras rutiga potatisskivor till middag.

Min mandolin kostade inga nästan tretusen pix, snarare knappa trehundra. Men den gör sitt jobb. Och den har det vågiga skärblad som krävs för dagens övningar. Det handlar helt enkelt om att vrida potatisen 90 grader mellan varje skär så blir det ett tjusigt rutigt mönster. Ni har säkert sett det i någon TVshop-reklam där det brukar åtföljas av publikjubel. Förmodligen var det något fel på min mandolin för jag hörde inget jubel alls när jag snärtigt vred potatisarna fram och tillbaka och åstadkom de vackraste potatisskivor som skådats i mitt kvarter.

Potatisarna ovan ser kanske mest randiga ut, men kolla här då:

Är detta inte höjden av raffinemang, så säg?

Massor av ankfett i stekpannan. Nästan matporr.

Aaah! Alldeles för mycket potatis i pannan!

Fram med den utrangerade stekpannan också som backup. I bakgrunden steks 375 g Bosarpskycklingfile.

(och jo, jag vet att jag borde stekt skivorna i omgångar, ett tunt lager i taget, men jag är lat och, i vissa lägen, obotlig optimist. Jodå, all potatis i pannan bara, det här kommer att gå. Absolut.)

Och så här såg potatisen ut när kycklingen fortfarande stod på drygt 60 grader. Överflyttning först till papper för avrinning och sedan till ugn, 100 grader, för varmhållning.

Men varför ryker kycklingen så förskräckligt? AAAAHHH! Jag kom åt touchkontrollen för plattan när jag flyttade över potatisen från stekpannan och nu står den på högsta värme! Överflyttning av kyckling till ugn för att inte bränna ytan ytterligare.

Men är det inte något vi saknar idag? Jomenvisst. KÅL! Ständigt denna kål. Men den är ju vacker åtminstone.

Idag blev det Granivorens råkost; strimlad rödkål, morot, kålrabbi, ingefära, chiliolja, skvätt vinäger, rapsolja, salt. Och så banka skiten ur det hela. Ingefära passar jättebra till kål.

Potatisen har förmodligen samma näringsvärden som Estrella-chips. Men ack så gott. Och rutmönstret gjorde det hela ännu lite bättre, jag lovar.

Grillad lammstek

Fredag:

Att köpa vacpackat kött är alltid en chansning, man vet aldrig riktigt vad som trillar ut. Här har vi 900 g vacpakad lammstek, eller snarare en del av en lammstek. Aningens ojämn i formen men annars rätt ok.

Steken får åka ner i saltlag i sisådär tre timmar; 1 liter vatten, 1,5 msk salt, 1 msk socker, 8 rejäla vitlöksklyftor (krossade och hackade), sista näven lagerblad som fanns.

Sista klatten ramslökspesto mixas med de ledsna resterna av en basilika, timjan och en kvist rosmarin.  Lite extra olivolja, salt och peppar samt saft från en pressad citron.

Steken kladdas in ordentligt i alla vrår, både på insidan och utsidean, och binds upp till en jämn rulle.

  En tändkub i Cobben.

Nio briketter ovanpå.

En näve hickoryspån på briketterna när de är ordentligt tända efter tjugo minuter ungefär. På med steken och två halverade vitlökar med lite olivolja på.

Det ryker finemang.

En timme och en kvart senare. Steken är uppe på 61 grader. Jag siktade på 58 men hörde inte larmet på termometern...

Hade planer på brässerad kål och purjolök men det fick bli en simpel grönsallad med kikärter och solrosfrön. Lammsteken underbart mör, örtig, syrlig.

Lördag:

Träningspass på förmiddagen, shoppar ny stekpanna istället för teflonpannan som flagnar, ett nytt diskställ som inte ger rostfläckar på den nya diskbänken samt en halv flaska Chateau Mont-Redon

Sonen på fest igen. Mannen fortfarande på konferens på Mallorca. Värmer överbliven lammstek i mikron och serverar med resten av gårdagens sallad. Häller upp ett glas Chateau Mont-Redon i de hinkstora Riedelglasen. Sitter på verandan i kvällsolen tillsammans med katterna. Livet är inte så pjåkigt ändå.