torsdag 31 januari 2008

Pesto med colatura

Idag serverades hemgjord pesto med colaturan vi drog med oss hem från Italien tillsammans med räkor och lite sallad.

I påsen med de frysta, skalade räkorna låg ett räkhuvud. Så fasansfullt. Jag tror jag ska ringa till någon kvällstidning så de kan komma och göra ett reportage. Jag ska sitta vid köksbordet och se bedrövad ut och räkhuvudet ska ligga på bordet framför mig. Och så ska jag säga saker som "det var så obehagligt, det kommer att ta lång tid innan jag klarar av att äta räkor igen". Och så ska tidningen få ringa producenten för att ställa dem mot väggen och fråga hur detta kunde ske. Ska jag verkligen behöva påminnas om att räkor har huvuden?!?

Pesto med colatura
1 kruka basilika
50 g pinjenötter
0,5 dl olivolja
0,5 dl colatura
1 dl riven parmesan
10 kalamata-oliver

1. Kör rubbet i mixer. Så länge basilikan har mjuka stjälkar bryr jag mig inte om att plocka bladen, klipp av hela rasket och ner med det i mixern bara. Och så kan det ju vara bra att kärna ur oliverna om de inte redan är urkärnade.

Räkorna stektes snabbt och blandades i pastan med peston. Och när vi hade blandat ihop allt kom jag på att det nog hade varit snyggare att strö på räkorna efteråt. Bilden blev ju sådär snygg. Nåja. Eftertankens kranka blekhet och så vidare.


Peston blev bra men jag tycker faktiskt att den vi köpte var bättre, den var på något sätt renare i smaken och colaturan kom fram bättre. Kanske skulle vi ha dragit ner på parmesanen lite. Och så kanske man ska hjälpa colaturan med en sardell eller två.

tisdag 29 januari 2008

Risbollar

Jaha, här står jag med en massa ris-rester och inser att mitt recept på de persiska risbollarna är borta. Står ingenstans att finna. Jag har letat igenom hyllor och pärmar men det är och förblir spårlöst försvunnet. Suck.

Letandet förde dock med sig att jag hittade ett och annat recept som jag inte kom ihåg att jag hade, bland annat ett på coca cola-marinerad fläskkarré som vi inte gjort på år och dag, det kanske kommer med på menyn någon gång i snar framtid.

Nu får det bli improviserade risbollar, här är det jag hade idag vilket räckte till 25 bollar (en del fyllning blev över så man kan dra ner på köttet):

700 g kokt ris (tror inte Uncle Ben blir så bra, jag brukar ha Basmati)
500 g lammkött
1 rätt stor lök
50 g pinjenötter
drygt 0,5 tsk kanel
paprikapulver
salt och peppar

1. Finhacka kött och lök. Det ska vara riktigt finhackat. Pyttesmå bitar. Nästan köttfärs. Rätt monotont och repetitivt men se det som meditation så går det lättare, lägg kanske till ett litet mantra du kan upprepa under arbetet; "hacka, hacka, hacka" eller nåt sånt.
2. Fräs lök i lite olja, lägg ner kött, krydda med kanel, paprika, salt och peppar och låt steka ett tag.
3. Ta av från plattan och rör ner pinjenötter
4. Mixa riset så det blir en klibbig massa
5. Nu följer nästa meditativa inslag. Ta ungefär 25 g av riset och gör en boll. Tryck ner tummen i bollen och tryck ut den så att det blir en liten skål. Den ska vara tunn men ändå hålla ihop. Lägg ner drygt en matsked fyllning och slut sedan riset över fyllningen. Som en liten sprängfylld palt ungefär.
6. Stek bollarna i rätt rejäla mängder fett, jag hade en blandning av olja och smör. De ska bli knapriga och snyggt gyllengula på utsidan.

Och här följer en rätt o-estetisk bild på hela middagskompositionen. Förutom bollarna hade vi picklade starka grönsaker (nu är det mest pepperoni kvar i burken vilket ingen av oss egentligen vill ha), biber dolma, fyllda parikor alltså, från konservburk (helt ok) samt baba ganoush från burk.

Risoni

Ibland blir det man lagar så tråkigt eller fult att det är bäst att glömma eländet så fort som möjligt.

Igår gjorde vi risoni-soppa efter ett recept på förpackningen. Den blev rätt ful. Ganska god men definitivt ingen skönhet. Enda anledningen till att den ändå får komma med här är att det var rätt kul att jämföra bilden på förpackningen med det vi åstadkom. Ser inte riktigt likadant ut är väl det snällaste man kan säga.

Receptet var visserligen på italienska (paketet dock inköpt i Sverige) så det kan ju hända att vi missat något men jag fick det översatt av min mor och jag tror att vi fick till det korrekt. I stora drag lyder det:

200 g risoni
150 g champinjoner
50 g selleri (vilket var ett ord jag inte förstod själv och när jag väl fick det översatt hade vi redan handlat så det var inte med i vår rätt)
30 g persilja
20 g parmesan hyvlad i flagor
2-3 vitlöksklyftor
0,5 lök
0,5 l buljong (fattar inte hur det kan vara så lite, jag tog 0,7 l och fick hälla på 2 dl vatten till sedan, och ändå blev det mer gröt än soppa)
0,5 purjolök
salt, peppar och olivolja

Hacka champinjoner, selleri, persilja, vitlök, lök och hälften av purjolöken. Fräs några minuter i olja. Tillsätt buljong och koka 20 minuter. Mixa. Koka risonin i soppan och servera med parmesan och andra hälften av purjolöken.

Vi lade dessutom till lite kycklingrester på slutet.

Så här såg det ut på paketet, en klar buljong där risonin flyter omkring (hur fanken kan den vara klar när det är en massa purjolök och champinjoner nermixat i den?):

Och så här såg vår ut, känsliga läsare varnas, en grå-grön gegga:

Som sagt smakade det ändå rätt bra men jag tror att slutresultatet hade blivit betydligt bättre av en ökad mängd buljong, minst en liter, och att inte mixa grönsakerna.

söndag 27 januari 2008

Vildsvinsstek

Idag när vi handlade köpte jag färskpotatis från Cypern. I januari. Som kompensation för denna dekadens kände jag mig tvungen att snoka rätt på varenda ekologiskt alternativ som stod att finna vilket ledde till ett nytt personligt rekord i andel miljömärkta varor på kvittot. Av totalt 797 kronor och 38 öre var 483,60 miljömärkt. 60 procent alltså.

Och av de 313,78 som inte var miljömärkta utgjorde 182,18 en vildsvinsstek vilket ju faktiskt borde räknas in, eller hur? De små svinen är visserligen inte helt vilda utan uppfödda på en farm men de är frigående och kultingarna får gå med suggan i flera månader. Det är faktiskt betydligt bättre än för en normalgris.

Middagsplanen var att göra ett recept från Jens Linders Långkok med kotlettrad men den kotlettrad som fanns tillgänglig var definitivt inget att hänga i julgranen, och därför blev den utbytt till vildsvinsstek.


Steken geggades in i en blandning av vitlök, rosmarin, salt, peppar och olivolja och så blev den insvept i ett lager bacon. In i ugnen och sedan fick den sällskap av potatishalvor. Till det hela åt vi kokta morotsslantar och sås gjord på skyn från steken. Riktigt gammaldags söndagsmat! (lite mer kryddor än vad mormor körde med bara...) Och vill ni ha hela receptet får ni allt köpa boken. Gör det! Det är bara bra grejer i den.

Nyponbröd

Som jag nämnde i tidigare inlägg har jag bland annat ägnat dagen åt skafferirensning. Bland annat som kröp fram ur skafferiets skrymslen fanns en påse nyponmjöl samt grovt rågmjöl. Och i kylskåpet fanns lite jäst. Dags att testa ett recept på nyponbröd från utmärkta Svenska Bärboken, en mycket trevlig bok som dels beskriver alla möjliga bär som växer i trädgårdar och skogar och dels innehåller en massa recept på vad man ska använda bären till.

Det jag tycker är extra trevligt är att det inte bara är recept på sylt och saft utan även exempel på hur man använder bär i mat och så en hel del recept på vin, likör och snaps.

Men som sagt, här blir det nyponbröd. Jag har ändrat en aning i receptet.



5 dl vatten
0,75 dl olja
3 msk honung
knappt 0,5 paket jäst
1 dl nyponmjöl
7 dl grovt rågmjöl
8 dl vetemjöl special
1 msk salt

1. Blanda kallt vatten, olja, honung och jäst i matberedare. Rör tills jästen är löst.
2. Häll i nyponmjöl, rågmjöl och vetemjöl, kör på låg hastighet i tio minuter ungefär. Det blir ganska kladdigt. Don't worry, be happy.
3. Häll på salt och kör på lite högre hastighet i tre minuter till sisådär.
4. Lägg degen i oljad låda (för jag har läst Jan Hedhs bok Bröd och nu måste jag jäsa min bröddeg i en oljad låda, annars kommer det att bli alldeles förstört :)) och jäs två timmar. Eller lite till.
5. Kavla ut degen så den är drygt en centimeter tjock. Ta ut kakor som är ca. 10 cm i diameter. Det mått jag hittade som var 10 centimeter var en veckad tartlett-form så det kändes som att ta ut jättestora pepparkakor ungefär.
6. Lägg på bakplåtspapper/bakplåtsduk och låt jäsa en timme till.
7. Grädda 10 minuter i 225 grader.

Det blev ett ganska mörkt bröd med en tydlig nyponsmak vilket var riktigt gott. Nästa gång kommer jag nog att göra några små ändringar:
* minska mängden honung, jag har vant mig av med sötma i bröd och sånt
* inte kavla degen så tunt eller baka ut degen som limpor
Men på det stora hela var det ett gott bröd som jag säkert kommer att göra igen.

lunchlådebiffar

Nu är det en sån där dag igen. Det som började som en liten skafferi-inventering inför veckans storköpsbesök urartade till en skafferistädning, utrensning och matplanering för hela nästa månad ungefär.

Jag har ju lite svårt för att slänga saker. Framför allt att slänga mat. Allt går att använda på något sätt, det gäller bara att hitta det rätta sättet. Och torrvaror går faktiskt att äta efter sista förbrukningsdatum. För det mesta. Men någonstans måste man dra en gräns, så idag har jag faktiskt slängt saker. Bland annat:
* en halv påse vardera, öppnade alltså, av vinjäst, jästnärsalt och pectolase som legat sedan förra gången vi gjorde vin, typ ett och ett halvt år sedan
* en oöppnad förpackning marsipan i tre olika färger, sista förbrukningsdag september 2004
* silverkulor, såna man använder för tårtdekorationer och sånt alltså, sista förbrukningsdag januari 1998

Efter dagens rensning och de senaste månadernas ansträngningar att inte köpa mer än vad vi faktiskt behöver börjar skafferiet se mindre ut som ett katastrofområde och mer som ett skåp för förvaring av matvaror, tro det eller ej.

Under utrensningen hittade jag amaranth och helt bovete. På båda förpackningarna står att de passar i vegetariska biffar. Saken är biff! (ha, ha) Här ska det bli biffar som kommer att åka ner i lunchlådor.


1 dl amaranth
3 dl helt bovete
11 dl vatten
1 lök, 170 g
1 tsk salt
0,75 dl vetemjöl
1 ägg
1,5 msk panch phoran (indisk kryddblandning)
2 msk garam masala
olja att steka i

1. Koka upp vatten, häll i amaranth och låt koka 20 minuter
2. Under tiden som amaranthen kokar: slå kokande vatten över bovetet och skölj med kallt vatten.
3. Häll i bovetet i kastrullen med amaranth, koka 10 minuter till på ganska låg värme
4. Nu har det blivit en geggig massa, låt svalna. Jag lät det stå över en timme.
5. Rosta panch phoran i torr stekpanna tills det börjar knäppa om kryddorna, mortla och rör ner i amaranth/bovete-geggan. Jag hade nog varit nöjd med bara panch phoran men det här var allt jag hade kvar och jag tyckte inte det gav nog mycket smak så därför tog jag en del garam masala också.
6. Finhacka lök och stek i lite olja, blanda ner i amaranthen/bovetet
7. Kör ner salt, vetemjöl, ägg samt garam masala. Min garam masala har stått ett tag och har definitivt tappat smak så jag fick köra på rätt mycket för att det skulle ge någon smak.
8. Stek biffar. Det blev bäst med ganska små biffar, två-tre matskedar per biff kanske, och en hel del olja.

Jag kom fram till den här blandningen efter lite trixande och provstekande och det blev alldeles utmärkt. Men just då jag kommit fram till en bra mix blev middagen färdig så stekandet fick anstå tills vi ätit färdigt. Och vad hände? När jag skulle fortsätta steka mina biffar ville smeten inte hålla ihop alls, första laddningen blev helt misslyckad. Jag fick blanda i en hel deciliter vetemjöl till för att det skulle funka.

Slutresultatet blev dock riktigt bra till slut, tuggvänligt med en indisk touch. Jag vill nog bara ha grönsaker till det här, nåt slags vitkålsfräs kanske. Vi får se vad det blir.

torsdag 24 januari 2008

Mera rökt

Jag ligger efter med bloggandet. I lördags hade jag fullt upp med att först laga mat och sedan hinka i mig gott vin tillsammans med trevligt sällskap. Ingen tid till bloggande. I söndags var jag strängt upptagen med att ligga på soffan och läsa. Måndags: jobbade tretton timmar och kom hem alldeles för sent. Tisdag: var utmattad. Onsdag: dagen för mitt favorit-aerobics-pass, kommer hem sent, äter något snabbt. Och hoppsan, idag är det redan torsdag.

Om dagens middag (en wok som var ok men på intet sätt upphetsande) tänkte jag inte säga så mycket mer än att jag hittade en rökt tofu med mandel och sesam som jag var tvungen att köpa. Jag tog en smakbit och min första tanke var rökt skinka på rostat bröd. Det var en märklig upplevelse. Hallå, stod det inte tofu på paketet? (dock mildrades den märkliga skinka-upplevelsen när den värmts på i woken en stund)

Det finns ju rökt och det finns rökt. Å ena sidan riktig barbeque. Souvas. Enrisrökt skinka. Hemrökt lax. Där man känner karaktären av det trä som använt vid rökningen och röken är som en extra krydda. Å andra sidan billig skinka som sprayats med rökarom typ. Lite mer påklistrat och artificiellt. Inte samma sak.

Den här tofun var mer åt det andra hållet. Kanske något för en vegetarian som undviker kött av principiella skäl men som saknar kött? Tror dock inte den kommer in i mitt kök igen.

lördag 19 januari 2008

Vaniljchiboust med lingoncrème


En supergod efterrätt som kräver en del pysslande, men bli inte avskräckt av den långa, långa beskrivningen: det är definitivt värt pysslet. Syrliga lingon tillsammans med len och fin vaniljmaräng är en riktig hit! Receptet kommer från Allt om Mat årgång 1999 och räcker till tolv bitar ungefär.

Först en sockerkaksbotten
1 ägg
0,5 dl strösocker
0,75 dl vetemjöl
0,5 tsk bakpulver
0,5 msk vatten

1. Vispa ägg och socker fluffigt, vänd ner mjöl, bakpulver och vatten.
2. Bred ut smeten tunt på ett bakplåtspapper eller duk.
3. Grädda 3 minuter i 250 grader
4. Stjälp upp på annat bakplåtspapper och dra bort pappret det gräddats på.
5. När botten svalnat skär man till så att den passar i den form man tänker lägga ihop hela rasket i sedan. Min form är 28 x 19 och det är ett optimalt format enligt min åsikt. Klä formen med plastfolie och lägg i sockerkaksbottnen.


Sedan en lingoncrème
6 dl lingon (vilket är lite mer än i originalet)
75 g smör
75 g socker
3 ägg
1 gelatinblad
0,5 dl hela lingon

1. Lägg gelatinbladet i blöt
2. Mixa lingon och passera genom sil, det blir drygt 2 dl puré.
3. Koka upp lingonpuré, smör och socker
4. Vispa äggen i en bunke, häll purén över. Häll inte ner äggulorna direkt i kastrullen, då får du äggröra med lingonsmak.
5. Tillbaka med blandningen i kastrullen och sjud försiktigt under omrörning någon minut.
6. Rör ner gelatinblad och hela lingon
7. Häll ner i formen över botten och ställ kallt en stund och sedan in i frysen.


Till sist en vaniljchiboust
Alltså en kräm som blandas med en italiensk maräng (dvs. maräng gjord med het sockerlag). Maffigt gott. Elvisp rekommenderas till marängen om man inte har en vältränad visparm.

Vaniljkräm
3 äggulor
2 msk strösocker
2 msk maizena
2,5 dl mjölk
1 vaniljstång
3 gelatinblad

1. Lägg gelatinbladen i blöt
2. Vispa äggulor och socker
3. Dela vaniljstången och skrapa ur fröna, koka upp mjölk, maizena, vaniljfrön och vaniljstång. Rör under tiden!
4. Häll mjölken över gulorna och vispa runt, sedan ska allt ner i kastrullen igen.
5. Sjud försiktigt under omrörning någon minut
6. Blanda ner gelatinbladen och sila krämen ner i en bunke. Lägg plastfolie över så att folien är i direktkontakt med krämen, då blir det ingen hinna på krämen.

Maräng
1,3 dl strösocker
1 dl vatten
3 äggvitor
1,5 msk strösocker

1. Koka 1,3 dl socker med vatten till 125 grader
2. Under tiden sockerlagen kokar vispas äggvitorna med 1,5 msk socker till hårt skum
3. Häll den jättejättevarma sockerlagen i försiktig stråle över äggviteskummet medan du vispar, gärna med elvisp. Räkna med att bränna dig på skvättande sockerlag... Fortsätt vispa tills smeten är ljummen.
4. Blanda ner vaniljkrämen i marängen
5. Ner i formen ovanpå lingonen, in i frysen.


En timme innan servering tar man fram formen ur frysen, skär upp i bitar och sätter i kylskåpet. Precis vid servering kan man strö på lite socker och bränna av. Det blir riktigt, riktigt gott. Lingoncremen är syrlig, men inte för mycket. Sedan vaniljmarängen som är fluffig och söt och vaniljig. Och så det knäckiga lagret högst upp. Kanon helt enkelt.

fredag 18 januari 2008

Party party

Mannen har dragit iväg på fest. Själv. Utan oss. Nåt straff ska han ha för det. Jag vet! Vi har väl egen fest, sonen och jag, och äter något riktigt gott som mannen inte får smaka. Ha!


Först blir det löjrom och den ska ätas i ensamt majestät med blott några få betjänter; creme fraiche, finhackad schalottenlök samt tunnbröd.

Tunnbrödet ska vara av korn, gärna kryddat med fänkål och så sprött att det knappt går att breda smör på det. Allra helst bakat av tanterna i byn där mina föräldrar bor, det är så skört att det knappt går att frakta. Tunnbrödet på bilden är jämtländskt och helt ok men når inte upp till samma höjder som by-tanternas.



Sedan kör vi på med en sallad på romansallad, avokado, kokta morotsstavar, kokt och skivad ljummen potatis, hackad timjan, smörstekta trattkantareller och souvas.

Hela souvas-biten är snabbt stekt i en varm panna, bara så pass att det blir en stekyta och det blir lite ljummet, sedan skuren i tunna skivor. Ovanpå det hela creme fraiche blandat med pepparrot.



Till sist glass med åkerbärssylt. Just den här sylten är köpt, jag har snålat på den sedan matmässan i somras och den portioneras ut en dessertsked i taget...

Åkerbär måste vara det godaste bär som existerar, så fyllt av aromer, bara lukten är helt fantastisk. Tänk att promenera en solig sommardag och så känner man den där lukten. Innan man ens sett de rätt obetydliga plantorna vet man att de finns där.

Dyrt? Jo, men betänk: varje bär plockas ett och ett för hand. När jag växte upp hade vi åkerbär nedanför tomten i ett slyområde, där kunde jag kräla omkring under buskarna i en timme eller två för att få ihop lika många decilitrar. Sedan är det inte färdigt där. De måste rensas. Ett och ett. Gärna med nagelsax för att få bort skrottet. Lite belöning, förutom att få äta de ljuvliga bären, får man genom att händerna doftar bär långt efteråt.

Det händer att vi får en liten burk frysta åkerbär från föräldrarna vid högtidliga tillfällen. Dessa vaktas svartsjukt av mig och kom inte och tro att du ska bli bjuden. De är mina! My precious! Ibland öppnar jag burken bara för att sniffa på dem och till slut, vid något extremt högtidligt tillfälle släpper jag motvilligt ifrån mig burken för att göra efterrätt. Helst blir det åkerbärsparfait som jag tycker bäst tar till vara den underbara smaken.

Faktiskt har vi för tillfället två små julklappsburkar med åkerbär i frysen. Kanske blir det parfait någon gång. Och om ni är riktigt snälla ska ni få se en bild på det. Smaka? Kommer inte på fråga. Jag ska ha allt. Själv.

torsdag 17 januari 2008

Rökt lycka

Mannen var i Uppsala och åkte förbi Martina som vi fick nys på efter ett kommentartips från Johanna. Någon rökt mozzarella fanns där inte för tillfället men väl rökt Scamorza till min stora glädje! Den kommer att användas till pizzor på lördag.

Och ännu gladare blev jag när jag fick höra att det finns en relativt nyöppnad Martina-butik här i Stockholm också! Odengatan 39. Om bilden längst upp till höger på hemsidan är från den butiken skulle jag gissa att det är lokalen som Gray's huserade i. Är det inte väldigt likt med fönstren?

Hursomhelst känns det finemang att jag förhoppningsvis ska kunna stilla min hunger efter rökta ostar. Oändligt mycket tack för tipset Johanna! Hade långt gångna planer på att stoppa in en mozzarella i vår egen rök för att testa, men nu kan jag ju köpa färdig. Eller förresten. Ska nog testa att röka själv ändå.

Men vad har jag köpt nu?


De låg där i grönsaksdisken. Första gången nöjde jag mig med att skärskåda monstren och att leta efter icke-befintlig skylt som kunde berätta vad det var. Idag kunde jag inte motstå utan köpte tre stycken. Efter viss efterforskning kan jag konstatera att jag köpt bittergurka. Vad ska jag göra av dem?

Jag har hittat en del thailändska och kantonesiska recept så det är inte så att jag saknar uppslag för tillagning. Problemet är att jag har ytterst svårt för beska smaker.

Gin och tonic? No way. Grapefrukt? Inte en chans. Pomelo? Yuck. Kaffe? Aldrig i livet. Försök inte att truga på mig nån speciell sort som "inte alls är besk". Jag har testat. Det är inte gott. Den där otäcka beskheten sätter sig i hela bakre delen av munhålan på något sätt och vill bara inte försvinna.

Så, hur tillagar man bittergurka så att det inte smakar beskt? Är det möjligt?

tisdag 15 januari 2008

Fisk med grönt

Ibland slänger man ihop något på måfå och så blir det oväntat gott. Ett synnerligen oinspirerat besök vid grönsaksdisken ("jag tar väl det här då...ååå vad allt känns tråkigt...") blev till en schysst middag som dessutom slängdes ihop på under femton minuter, om man bortser från riskokandet. Gott och fort. Två flugor på smällen skulle man kunna säga.



100 g squash
100 färsk spenat
150 g purjolök
2 vitlöksklyftor
lite olja
400 g fisk, typ hoki, sej eller nåt sånt
en halv burk lätt Creme Fraiche franska örter
lite rapsolja
salt
obskyr fiskkrydda från kryddskåpet som stått alldeles för länge

1. Strimla squash, spenat, purjolök. Hacka vitlök.
2. Fräs i lite olja tills spenaten slaknar en aning.
3. Häll på creme fraiche, salta lite, rör om
4. Krydda fisken och lägg den i bitar ovanpå grönsakerna, lägg på lock och låt stå på svag värme i tre-fyra minuter.
5. Klart! Servera med ris.

söndag 13 januari 2008

Soppbröd

Langosdegen igår kunde ha räckt till att föda ett smärre kompani med langos och eftersom vi bara var tre blev det alltså en hel del över. Degen fick åka in och sussa över natten i kylskåpet och idag har den fått återuppstå både som nybakta frallor till frukost samt som soppbröd till dagen middag.


Några finhackade schalottenlökar, en grovriven squash storlek mini, strimlade soltorkade tomater och en näve hackade valnötter blandades med lite salt, peppar samt olivolja och sedan fick det åka ner i degen. Den rätt kladdiga degen fördelades sedan i muffinsformar och fick stå och vänta på att ugnen blev varm. Sedan åkte det in i ugnen, 200 grader i tjugo minuter. Så gott, saftigt och smakrikt.

Och soppan gjordes på rejäla mängder hackad gul lök som fick fräsa i rapsolja, i med potatis och morötter, fyll på med buljong och torkad salvia, koka. Sedan stekte vi några överblivna champinjoner som fick åka ner i soppan på slutet. Champinjonerna var ett mycket lyckat tillskott, kan rekommenderas.

lördag 12 januari 2008

Åt det ungerska hållet

Har man en snäll son som kan laga mat kan det hända att man blir bjuden på följande:

Langos med löjrom, creme fraiche och hackad lök (och eftersom jag tar mina nyårslöften på allvar dracks det naturligtvis champagne till).


Förträfflig Gulasch med surkål


Apelsincheesecake

Nu återstår bara att städa köket. Det ingick tydligen inte i middagen :)

fredag 11 januari 2008

Mannagryn

Bläddrade i en av mina kokböcker med recept på hemtillverkad pasta, ursprungligen en italiensk bok men översatt till svenska (Gott med pasta, utgiven tidigt åttiotal), och fastnade på ett gnocchi-recept.

Semolina ska användas men eventuellt kan det ersättas med mannagryn. Semolina. Men vad är det egentligen? Jag surfar runt lite förstrött och på de sidor jag hittar sätts ibland likhetstecken mellan mannagryn och semolina och ibland görs åtskillnad, utan att man berättar vad skillnaden är.

Det närmaste jag kommer en förklaring är att semolina verkar vara gjort av durumvete medan mannagryn tillverkas av vanligt vete, annars verkar det vara samma sak (om man bortser från det faktum att manna faktiskt är en grässort och att mannagryn ursprungligen gjordes av just manna. Nån som sett någon äkta manna i butikerna på senaste tiden? Nä, skulle inte tro det, va?). Eller finns det någon som är bättre informerad?

Eftersom vi har ett paket mannagryn i skafferiet som bara står där och väntar på bättre tider blir det gnocchi till middag ikväll. Eller, för att säga vad det faktiskt är:


Gratinerad gröt (aka. Gnocchi alla Romana)
1 liter mjölk
50g smör
250 g mannagryn
50 g parmesan
3 äggulor
muskotnöt
salt
peppar

70 g smör
70 g parmesan

1. Riv parmesan
2. Koka upp mjölk, smör och en halv tesked salt
3. Rör ner mannagryn och koka på låg värme. Fortsätt rör tills blandningen blir en tjock gröt som släpper från kanterna. Rör hela tiden, vänd inte ens ryggen åt kastrullen, om du gör det kommer det ovillkorligen att bränna fast i botten.
4. Ta av kastrullen från spisen, rör ner äggulorna och parmesan. Smaka av med salt, peppar och muskotnöt
5. Häll upp massan, till exempel på en bakplåtsduk, och bred ut den till ett centimetertjockt lager, låt svalna
6. Ta ut rundlar med ett kakmått eller glas. Lägg lite omlott i en ugnsform. Av smeten som blir över kan man göra lite tjusiga krusiduller eller bollar som man placerar konstfärdigt på rundlarna.
7. Smält smör och riv parmesan. Häll smöret över rundlarna och strö över parmesan. Tänk inte på hur mycket fett du just tillsatt.
8. Gratinera i ugn, 225 grader, en kvart-tjugo minuter sisådär tills det fått en snygg sol- förlåt ugnsbränna.

Till åt vi en röra med fräst lök, champinjoner, squash, en tomatburk, lite buljong samt en halv burk borlottibönor. Ovanpå smulades några skivor prosciutto som rostats knapriga i ugnen några minuter.


Gott, slår mannagrynsgröt vilken dag som helst, men ooh! mastigt! Man orkar inga större portioner!

tisdag 8 januari 2008

Dinkel


En okulär besiktning av frysfaciliteterna i morse gav vid handen att en av ingredienserna till dagens middagsrätt skulle kunna vara kycklinglår. Efter kompletterande inspektion av skafferiet tillfogades hel dinkel till listan vilken sedan genast vattentäcktes. Nej, inte listan. Dinkeln. En paprika som sett sina bästa dagar införlivades även den i samlingen tillsammans med förträfflig spenat. Jag tror vi har en vinnare, det blir kyckling med dinkelrisotto.

Dinkelotto? Dinkelpilaff? Dinkelröra? Dinkelgryta? Dinkelgegga? Äh.

Dinkel med prylar i
2 små lökar
3 dl blötlagd dinkel
6 dl buljong
300 g fryst spenat
2 dl riven parmesan
nån matsked olja
saltåpeppar

1. Hacka lök och fräs i olja
2. I med dinkel och buljong, koka 30 minuter (jag måttade inte vattnet och hällde på lite väl mycket, efter en halvtimme var dinkeln klar men det var alldeles för mycket vätska kvar som jag helt sonika hällde bort). Tina spenaten under tiden.
3. I med spenat, låt koka med någon minut.
4. Rör ner parmesan och smaka av med saltåpeppar

Kyckling med prylar
400 g kycklinglår
1 orange paprika
5 salladslökar
en halv röd chili
2 vitlöksklyftor
olja
saltåpeppar

1. Strimla kyckling och paprika, hacka vitlök och chili
2. Fräs några minuter, salta och peppra
3. Strimla och släng på salladslök i sista minuten

måndag 7 januari 2008

Gröna nyårslöften

Jo, jag vill också lova mig själv och Lisa att jag ska göra något snällt för miljön i år.

Ni som ogillar självförhärligande präktighet kan hoppa över det här stycket och gå direkt till nästa. Vi är nämligen allaredan ganska präktiga på det miljövänliga området; handlar ekologiskt i relativt stor utsträckning, använder lågenergilampor, tar med egna påsar till affären, åker kollektivt, sorterar förpackningar, har en kompost, har bytt oljepannan mot bergvärme osv. Men det är klart att det alltid går att göra mer, vi är ju inte några purister direkt. Så här kommer mina gröna nyårslöften:

1. I år ska vi satsa på närodlat. Och då menar jag extremt närodlat. Det stackars trädgårdslandet som varit så försummat under 2007 ska få pyssel och omvårdnad. Och jag ska läsa på lite mer om mellankulturer, succesiva kulturer och överlappande kulturer för att kunna maximera utdelningen.

2. Vi ska inte äta rödmärkt fisk alls. Och låta bli den gulmärkta så mycket det går. (mannen plutar med underläppen; ingen marulk??? seså, lite uppoffringar får man göra)

3. Ekologiskt kött så långt som möjligt. Kanske beställa från Husa gård? Men hur ska det bli med kycklingen? Förut har vi hittat Bosarp-kyckling på Coop nästan jämt men senaste tiden har den lyst med sin frånvaro. Någon som har ett tips?

4. Och så vill jag sno Patriks nyårslöfte om att dricka mer champagne. Det lät så sympatiskt. Finns det ekologisk champagne?

söndag 6 januari 2008

Falaffel och lammspett

Det har sina fördelar att bo granne med en "invandrartät" förort när man är insnöad på mat. Finns det ett omedelbart behov av okra, harissa, rosenvatten, baklava, gaz? Inga problem, ta en kvarts promenad och allt finns inom räckhåll. Och finns inte det du söker i en butik är det bara att gå till nästa kvarter och nästa butik.

Jag kan stå hur länge som helst och vrida och vända på burkar med oidentifierat innehåll och ibland köper jag några också. Okej, rätt ofta då. Och den "normala" Vi-butiken har sjutton varianter av torkade bönor och linser (jag har räknat :)) och tio sorters bulgur. Sånt gillar jag!

Falaffelmix inköptes för ett tag sedan på en av mina shoppingräder. En halv förpackning finns kvar i skafferiet och nu ska det ätas upp. Till blir det pitabröd, lammspett, tabbouli och hummus.


Falaffelmixen ska bara blandas med vatten och får stå och svälla ett tag, sedan tillsätts finhackad lök och vitlök. Steks i olja.

Lammspett
600 g lammfärs
1 stor lök
1 ägg
1 dl färsk persilja
1 dl färsk mynta (fast jag kunde inte hitta någon, det fick bli drygt 1 msk torkad istället)
0,5 tsk kanel
0,5 tsk kryddpeppar
1 tsk salt (eller kanske lite mer)

Finhacka lök, hacka persilja. Blanda alla ingredienser och forma till små spett.
Godast blir det att lägga spetten på kolgrill men idag stekte vi dem i ugnen, 275 grader och grill i några minuter.

Tabbouli
Blanda bulgur, persilja (massor av persilja, seså, ännu mer persilja, flera deciliter ska det vara), finhackad lök, några tomater, pressad citron, lite olivolja och lite salt.

Hummus
Rosta en deciliter sesamfrön i het och torr stekpanna, försiktigt så det inte bränns, mixa med en matsked olja eller två. Nu har du tahine. Ner med en burk kikärtor, en nypa salt, två vitlöksklyftor och en pressad citron. Mixa alltihop.

Sådärja. Ett pitabröd (av gigantisk storlek), lite hummus, tabbouli, falaffel och lammspett. Rulla ihop till en gigantisk rulle. Mumsa på! Lammspetten är verkligen så goda. Och (hurra, hurra!) hälften blev kvar, middagen är ordnad imorgon!

lördag 5 januari 2008

Nyårsrepris

Mannen var sjuk på nyårsafton och dessutom, hör och häpna, lämnade jag och sonen honom hemma. Ensam. Övergiven. På självaste nyårsafton. Detta måste kompenseras, vi får låtsas att det är nyår ikväll och köra en repris. Och vad har man på nyår? Champagne och skaldjur.

Så in med skumpan i kylen och så en shoppingtur på Hötorgshallen. Tigerräkor, pilgrimsmusslor, bläckfiskar, algsallad (ja, ja, bläckfiskar är inte skaldjur men "champagne och blötdjur" låter inte riktigt lika bra). Algerna har en konsistens som glasnudlar ungefär och är marinerade i nånting teriyaki-aktigt, det får bestämma smakinriktningen.


Nudelsallad

100 g glasnudlar
1 burk böngroddar (hade föredragit färska men man får ta vad man har)
en halv mango
2 avokados
en burk algsallad
salt
sesamfrön

1. Tillaga nudlarna enligt förpackning, spola i kallt vatten
2. Strimla mango och avokado
3. Blanda hela härligheten, smaka av med salt. Hade jag haft sesamolja hemma hade jag hällt på lite men nu fick det räcka med lite rostade sesamfrön, vita och svarta.

Tigerräkorna marinerades i lite citrongräs, ingefära, salt, rivet skal och saft från en halv lime och två matskedar olja innan de stektes snabbt. Inte för mycket ingefära, jag vill inte slå ut champagnen, bara en knapp matsked.

Pilgrimsmusslorna fick bara lite salt och en snabb vändning i stekpannan. Och bläckfiskarna, som redan var tillagade och marinerade, fick åka ner i stekpannan några sekunder så att de blev ljumma.


Gott nytt år! Igen!

PS/Dagens roligaste replik:
- Jaså, chili i algsalladen, är det starkt?
- Nej, mer söt, som Pär-Anders här ungefär.

Grillad kyckling

Matsedeln för veckan som gått:
Måndag: ravioli med kålfyllning
Tisdag: pasta med kål
Onsdag: gryta utdrygad med ... kål
Torsdag: (jag tror ni fattat galoppen nu?) ... kålsoppa
Fredag: nä, nu vill jag inte ha mer kål.

Så igår blev den trogna Cobb-grillen inkallad till tjänst för att göra vad den är bäst på: grillad kyckling. Inte avancerat, inte nördigt, bara gott.

Mata Cobben med åtta briketter, det är allt som behövs, tänd på och vänta tills briketterna är grå och färdiga för grillning. På med hickory-spån och kyckling, sätt på locket och vänta ytterligare 1-1,5 timmar. Gör ingenting under tiden. Lyft inte ens på locket. Låt bara stå.

Som synes har vi idkat inomhusgrillning (tändning av briketter är dock alltid trevligast att göra utomhus). Don't try this at home kids. Cobben är alltid kall på utsidan och går att flytta under pågående grill. Briketterna är som sagt endast åtta till antalet och ligger inne i en metallskål med grillplattan (inte galler) lagd över och locket är alltid på. Och jag skulle aldrig ens fundera på att använda någon annan sorts grill inomhus.

En och en halv timme senare ser det ut så här och det är mört och saftigt och jättegott:




Och eftersom vi ägnar oss åt "living on the edge" kan jag berätta att kycklingen var färdigmarinerad och innehöll E621. Japp, det är glutamat. Nervgiftet. Barnadödaren. Få se om vi överlever ;). Än så länge känns det bra, men man vet ju aldrig...

tisdag 1 januari 2008

Ravioli med kål- och ankfyllning

Vi stod för nyårsförrätten igår och den blev mycket lyckad även om jag tyckte att den konfiterade ankan blev lite väl salt. Raviolin med kål- och ankfyllning blev dock alltigenom delikat. Recept från Bon Lloc, Spetskåls-agnelotti, med vissa ändringar.

Jag tog mitt vanliga pastarecept istället för bokens som hade 100 g äggula plus ett helt ägg för sex personer. Jag behövde trippla receptet för att det skulle räcka. En äggula = cirka 20 gram, alltså en åtgång på arton ägg och jag skulle stå med femton äggvitor över efteråt. Nä. Glöm det.

Pastadeg, räcker till drygt en normalmiddag
6 dl vetemjöl special eller durumvete, eller blandat
0,5 tsk salt
3 ägg
2 msk olivolja
2 msk vatten

1. Kör allt i matberedaren (men ta inte allt mjöl på en gång)
2. Häll ut och knåda ihop till en deg. Justera med vatten eller mjöl för att få den smidig.
3. Lägg i plastpåse i kylskåpet ett tag.

Raviolin fylldes alltså med kokt kål. Nej, inte rynka på näsan, det var delikat! Receptet föreskriver spetskål men vi hade en blandning av spetskål, savoykål och lite vitkål. Jag vet dock inte om det är jag eller Mattias Dahlgren som missat något men mängden fyllning blev typ tio gånger för mycket. Trots att jag fyllde nästan hundra raviolis har vi tre liter fyllning kvar. Tur att det blev så gott eftersom vi kommer att äta kål i flera dagar framöver.

Berg av kål. Och det här är bara en del av det jag använde.

Mängden nedan ska vara för sex portioner. Sex vrålhungriga tonåringar kanske? Jag dubblade mängden vilket, som redan konstaterats, var helt onödigt. Receptet föreskriver också att anklever ska blandas i, jag tog köttet från de plockade skroven av ankorna som konfiterats.

1 kg spetskål
250 g schalottenlök
200 g smör
2 dl kycklingbuljong
salt
vitpeppar
plockat ankkött (eller anklever)

1. Finstrimla kålen, finhacka löken
2. Koka kål, lök, smör och buljong tills det är helt mjukt, jag kokade en halvtimme ungefär
3. Pressa ur vätskan genom sil och spara.
4. Låt kallna.
5. Blanda i ankköttet

Sedan är det bara att kavla pastadeg och fylla raviolis. Kavla degen tunn, skär ut plattor 8 x 8 centimeter (min handvevade pastakavlingsapparat ger 16 cm breda plattor så då blir 8 cm ett enkelt mått), lägg en halv matsked på varje platta och vik ihop.

Tryck ihop raviolin hårt så de inte går upp när de kokas. Och dra inte i degen, då går den bara sönder och så har du fyllningen i pastavattnet i stället för i raviolin och det var ju inte så det var tänkt. Koka tre-fyra minuter.

Det har sina fördelar att ha fyra meter arbetsbänk i köket.

Vi blandade kålspadet med lite underbar ankbuljong och hällde på raviolin och så serverades den konfiterade ankan skuren i bitar till.