Colatura

Tillbaka hemma från heldag på mat- och vinmässa. Jag ska inte plåga er med vad som inköpts under dagen men jag räknar den rökta kaninen som en av höjdarna, nu vet jag vad som kommer att tillagas i vår Weber Bullet nästa gång!

Efter konstant småätande och -drickande under hela dagen känns behovet av rejäl middag inte så stort. Vi kokar pasta och öppnar den nyinköpta flaskan med Colatura.

3-4-5 vitlöksklyftor, efter smak och behag
några matskedar olivolja
svartpeppar
400 g spagetti
en kruka persilja
2 msk Colatura

1. Koka spagetti, inget salt i vattnet, Colaturan är salt så det räcker
2. Hacka vitlök och stek lite försiktigt i olivolja tillsammans med svartpeppar
3. Hacka persilja, kör med stjälkarna också, ordentligt finhackade
4. Blanda spagetti, vitlök med olja, persilja och Colatura. Klart.

Colaturan är SALT. Och smakar fisk. Fisk i kubik. Jämfört med asiatisk fisksås, i alla fall den jag råkar ha hemma just nu, är den betydligt saltare men också rundare i smaken. Vi spånar på vad mer man kan använda den till och kommer fram till potatismos eller potatisgratäng till fisk. Kommer nog snart i en blogg nära Dig :).

Bin 707

Jag har ju redan outat mig som matshoppingmissbrukare och nu måste jag erkänna att både jag och mannen lider av en lätt släng av Young Cellar Syndrome. Inte för att vi har någon vinkällare, snarare en liten hörna i ett källarrum där flaskorna börjar flyta ut över alla gränser, och där ligger inga Chateau Margaux eller Chateau d'Yquem, den nivån har vi inte kommit upp i, men nog kände vi oss träffade av beskrivningen ändå. Tack och lov har vi nu blivit diagnostiserade i ett tidigt stadium så förhoppningsvis ska det inte behöva gå så långt som för de hårt drabbade individer som så öppenhjärtligt berättar om sin sjukdom hos Frankofilen ;).

I ett försök till självmedicinering öppnar vi ikväll en av vår lilla samlings stoltheter, en Penfolds Bin 707 som legat till sig i källaren i tre år i väntan på sin topp. Frågorna hopas: Har vi låtit det ligga för länge? Tänk om det blivit förstört? Lagringsförutsättningarna är ju inte helt optimala i vår källare. Eller skulle det kanske må bättre av att ligga lite till? Och framför allt: vad ska vi äta till? Vi vill ju ha ut största möjliga upplevelse, payback på investeringen helt enkelt, man kan inte äta vad som helst till dyrvinet, tänk (hemska tanke) om maten inte skulle harmonisera perfekt med vinet.

Efter lite diskuterande har vi bestämt oss för lamm, ett stycke ekologiskt gotländskt lammrostbiff är inhandlat och ligger i kylen. Det blir inga utsvävningar med nya recept, här litar vi till beprövade smaker och metoder: typ Coeur de filet Provencale, fast på lamm då och inte oxfilé.



Råstekt potatis
800 gram potatis
smör att steka i, snåla inte, det här är inte en maträtt där man tänker på kalorierna
salt, peppar

1. Sätt ugnen på 225 grader
2. Skala och skiva potatis tunt
3. Skölj potatisskivorna så går det lättare att steka dem sen
4. Stek potatisen nästan färdigt i omgångar, salta och peppra, lägg i en ugnsform efter stekning
5. Sätt in formen i ugnen och låt stå medan du fixar resten

Vitlökssmör
75 gram smör
3 ordentliga vitlöksklyftor
en gnutta salt

1. Mixa smör och vitlök
2. Smaka av med lite salt

Lamm
600 g rostbiff av lamm
smör att steka i
salt, peppar

1. Salt och peppra köttet
2. Bryn ordentligt runtom, det ska absolut inte bli färdigstekt eftersom det ska in i ugnen senare

Till slut
1. Skär köttet i skivor
2. Ta ut potatisen ur ugnen, höj värmen till 275 grader
3. Lägg köttet ovanpå potatisen, lägg på ordentligt med vitlökssmör på varje köttskiva
4. Sätt in i ugnen och låt stå tills smöret smält

Medan köttet och potatisen blir färdigt i ugnen fixas tillbehöret:

Frästa bönor
300 g haricot verts
100 g bacon
1 vitlöksklyfta

1. Skär bacon i bitar
2. Hacka vitlök
3. Stek bacon
4. Lägg ner haricot verts och vitlök och låt steka med några minuter

(En annan variant är att först förvälla bönorna och spola av dem i kallt vatten, bunta ihop några stycken och linda en bit bacon runt. Stek buntarna runtom. Det ser himla snitsigt ut.)

Och hur smakade alltihop? Jo tack, bra! Mängder av smör och vitlök var ett utmärkt komplement till vår cabernet sauvignon. Jag är nöjd. Och nu känner jag att det är dags att smyga iväg till barskåpet och se till att någon av whiskyflaskorna blir tömda och så kan jag somna gott framför teven. Fredagskväll i sitt esse!

Morgonlyx

Inte har det blivit någon fisk till min rökta mozzarella. Så för att göra slut på osten innan den förfars blev det idag en aning mer snitsig frukost än vanligt: smörstekt brödbit med mozzarellaskivor och basilika.



Gott var det men osten kommer definitivt mer till sin rätt i tillagade rätter.

Glögg

Den här glöggen har jag gjort i minst femton år, den är bättre än någon köpeglögg, Blossa kan slänga sig i väggen. Och så är den formidabelt enkel att göra. Enda kruxet är att komma ihåg att köra igång den tre veckor i förväg, så vill man ha glögg till första advent är det bara att sätta igång nu.

Har du, som jag, en stor plastdunk med skruvkork, eftersom du testat att göra eget vin, köper du boxvin. Har du ingen dunk kanske vinflaska med skruvkork är ett bättre alternativ så kan man hälla tillbaka blandningen i flaskorna. Och du, var inte dumsnål när det gäller vinet, skit in = skit ut. Gott vin = god glögg.

1 box rödtjut
1 hela Brännvin Special, slösa inte vodka eller nåt sånt, Brännvin Special är optimalt här
600 g strösocker
320 g farinsocker (fast idag blev det hälften farin och hälften ljus muscovado eftersom jag råkade hitta en stenhård muscovado-klump längst bak på en hylla)
12 g kanelstång, cirka 3 stycken av kassia-kanel, spara Sri Lanka-kanelen till något annat
8 g hela kryddnejlikor
8 ml aromatisk tinktur (finns på apoteket)

1. Blanda vin, brännvin och socker i en bunke. Eller en hink. Men kanske inte den som står i garaget och som du vanligtvis förvarar jordiga saker i.
2. Rör tills sockret har löst sig.
3. Häll över blandningen i en dunk (eller i flaskor)
4. Peta ner kanelstång och kryddnejlika i dunken (eller flaskorna)
5. Peta ner lite mer kanelstång och kryddnejlika än vad som står i receptet, det kan ju inte bli annat än bättre.
6. Sätt på locket och håll dig i skinnet i tre veckor. Öppna möjligtvis någon gång då och då för att lukta och sukta.
7. Sila av kryddorna efter tre veckor. Smaka av med aromatiskt tinktur.
8. Ta ett glas och känn förhoppningsvis en gnutta julfrid.

Besvärlig kund

Sedan jag flyttade till Stockholm, för sisådär tjugo år sedan, har jag i princip alltid köpt mitt te på Hornsgatan Tea Centre. Underbart utbud, kunnig personal, mysig butik! Tyvärr har jag på senaste tiden haft allt färre anledningar och mindre tid att ta mig till södermalm, jag får förlita mig till inköp via internet eller, hu!, gå till andra butiker som ligger där jag råkar befinna mig. I det senare fallet kan episoder som den följande utspela sig (i en relativt välsorterad te- och kaffebutik i ett stort köpcenter):

Jag: har du det där vietnamesiska, gröna teet med rätt stora blad, jag har köpt det här förr men jag kommer inte ihåg vad det heter?
Uppenbarligen nyanställt butiksbiträde: Ehh, vänta (rådgör tyst med butiksinnehaverskan som är upptagen med annan kund, kommer sedan tillbaka med en burk med något oolong-liknande), det här kanske?
Jag: nej, det är inte det. Hm, har du någon grön Darjeeling istället?
Biträde: Ehh (söker med blicken över hyllorna), neej, jag tror inte det
Jag: burken där med Kukicha, vad är det?
Butiksinnehaverskan hämtar burken som visar sig innehålla rostade testjälkar, och det visste jag ju egentligen, hade bara glömt att det hette så
Jag: aha, men nej tack, jag har redan en variant av det hemma
Jag igen, efter lite letande: Men du, jag ser två burkar med Darjeeling på hyllan där, får jag lukta på dem?
Biträdet hittar till slut burkarna jag pekar på och plockar fram dem, jag har beslutsångest men bestämmer mig för en first flush.
Biträde: Hur mycket vill du ha?
Jag: Hm, det beror på vad jag hittar mer (kollar runt bland burkarna och hittar en Pai Mu Tan i ett hörn), den vill jag ha
Biträde hämtar burken som visar sig vara tom, rådgör tyst med butiksinnehaverskan igen, kommer med en annan burk: vi har en Pai Mu Tan smaksatt med melon
Jag: nja, det var inte riktigt vad jag ville ha
Butiksinnehaverskan försvinner in på lagret och kommer tillbaka med beskedet att den vanliga Pai Mu Tan är helt slut.
Jag: Då tar jag två hekto av first flushen.
Biträdet väger upp teet i påse. Under tiden fortsätter jag titta runt bland burkarna.
Jag: Du, längst upp på hyllan där står ju faktiskt en grön Darjeeling, och burken bredvid med Snowing, är det inte det vietnamesiska?
Biträde söker förtvivlat med blicken innan hon hittar burkarna.
Jag: jag ändrar mig, jag vill ha ett hekto first flush, ett hekto grön Darjeeling och ett hekto Snowing.
Biträdet börjar hälla tillbaka hälften av den redan uppmätta first flushen.
Jag: förlåt, jag är besvärlig.
Biträde: nej då, det är inga problem (fast jag misstänker att hon inombords förbannar mig och undrar varför jag inte bara kan ta nån vanlig sort utan att tjafsa som andra normala kunder)

Förlåt snälla butiksbiträdet, det var inte meningen att vara besvärlig och snobbig, jag är tacksam över ditt tålamod med kunder som har beslutsångest, ska lukta på allt och nödvändigtvis vill ha sånt som står högst upp och längst in på hyllorna, du var en hjälte som ändå var så trevlig. Jag kommer nog igen och då vet du ju precis var Snowing-burken står.

Shopaholics Anonymous?

Hej allihop, jag heter Anna och är matshoppingmissbrukare. Härom veckan var jag i Italien (jo, jag vet att jag kommer att bli tjatig, det kommer att bli mycket Italien här framöver) och jag kunde inte låta bli att köpa högar av matvaror som såg kul ut och/eller som jag inte vet vad det är, trots att vi faktiskt ska renovera köket snart och jag snarare borde rensa ur skafferiet istället för att fylla på det.

I mitt kök står nu

• Salsiccia av tonfisk - korv av tonfisk, hur konstigt verkar inte det? Måste prövas
• Bresaola av tonfisk - åter igen: hur konstigt verkar inte det? Måste prövas
• Bottargo di Tonno - där i butiken stod en burk med pulver och det enda jag förstod var att det var nåt med tonfisk och att det var torkat, försäljaren i butiken förstod inte ett ord engelska och jag förstår inte italienska. Nu har min mor, som är bevandrad i det italienska språket, informerat mig om att jag har köpt saltad, torkad och finmald tonfiskrom. Jaha, vad gör jag med det?
• Colatura di Alici
• Pesto med Colatura di Alici
• Saltad kapris
• Rökt mozzarella
• En annan rökt ost av någon lokal variant, kommer inte ihåg namnet
• En bit Provolone gjord på buffelmjölk - lagrad hårdost, inte rökt, lite åt prästost-hållet, typ
• En burk Baba dränkt i Limoncello - naturligtvis läckte burken lite under frakten hem, lyckligtvis mest i de dubbla påsarna som den låg i
• Limoncello av lokal variant - största anledningen till att jag köpte den var att man i butiken kunde se tillverkningen i ett rum precis bakom försäljningsdisken, där stod enorma glasburkar med sprit och citronskal och på varje flaska stod det handskrivet vilken tillverkningsbatch den kom ifrån. Och efter provsmakning hemma vill jag nog påstå att den är godare än den jag hade hemma som var inköpt på systembolaget
• Pasta i konstiga former
• Olivolja med citron - ok, det var väl inget speciellt, men hallå, vi var ju faktiskt på Amalfikusten, nästan på Capri, det är citroner som gäller. Och så måste man ju stödja lokala producenter
• Cantuccini med citron - se kommentar ovan
• Chokladpraliner och kanderade apelsinskal från butik med egen tillverkning - och nej, det var inte heller så speciellt men jag älskar ju choklad, klart jag måste köpa
• Viner på druvor som var obekanta innan resan; Falanghina, Aglianico, Piedirossi. Förmodligen inga toppenviner, men vad gör det?! Måste testas! Och så slank det med en Planeta Chardonnay och en Planeta Cometa som vi förväntar oss mycket av.
• Grappa
• Fikonmarmelad och blandad citrusmarmelad - rester från frukostarna i lägenheten vi hyrde
• Åsså blev det lite whisky på vägen hem när vi mellanlandade i München. Sprit är billigt i Tyskland.

Var ska allt få plats? Jag hade ju faktiskt fullt i skafferiet redan innan…

Och så har jag dåligt samvete över att jag köpt produkter av blåfenad tonfisk, jag som brukar räkna mig som en någorlunda etisk och miljövänlig konsument. Suck.

Och dessutom lär det bli återfall nästa helg eftersom mässan Det goda köket är då. Förmodligen kommer jag att hitta strutssalami eller nån getost jag aldrig prövat förr eller något annat oumbärligt. Dubbelsuck.

Semester

Skafferiets innevånare har varit på semester i Italien, på Amalfikusten närmare bestämt. Vi kom hem med sisådär femton kilo mer bagage än när vi åkte, mina planer på att tömma skafferiet går helt åt skogen... Hursomhelst har det varit en vecka av underbara restaurangbesök och mycket mat- och vinshopping. Och jag har aldrig tidigare i mitt liv ätit så mycket fisk och skaldjur under en vecka; ansjovis på längden och tvären, musslor och scampi och tonfisk och bläckfisk och en hel drös med andra fiskar jag aldrig ätit förr och inte längre kommer ihåg namnet på.

Och dessutom är jag numer stolt innehavare av en flaska Colatura di Alici/Garum som kommer att användas sparsamt vid högtidliga tillfällen :)

Efter en vecka av lukulliska utsvävningar återgår vi nu till lite mer vardagliga maträtter. Middagen idag blev enklaste möjliga potatis/morotssoppa: potatis, morötter, purjolök, buljong, ös i torkad basilika (varför har jag torkad basilika hemma?, den är ju fullständigt menlös, det måste varit någon annan än jag som tagit hem den), salvia och körvel (har man just kommit hem från semester finns det inga färska kryddor i köksfönstret). Koka. Färdigt.

Fast till förrätt blev det lite direktimporterad italiensk mat: rökt mozzarella. Har aldrig sett det i Sverige förut, det var en helt ny upplevelse för mig och eftersom jag älskar rökt mat var det en höjdare. På den lokala pizzerian i Amalfi fick vi den rökta mozzarellan insvept i färska citronblad och bakad i ugn, underbart gott! Så vad gör man en söndagskväll i stockholmsförort när man behöver färska citronblad? Man ersätter med torkade, blötlagda, limeblad. Ett lager limeblad i en ugnsäker form, tjocka skivor mozzarella och ytterligare ett lager limeblad ovanpå. In i ugnen tills osten nästan börjar smälta. Ät. Inte riktigt som ursprunget men nästan lika bra.

På plats i Amalfi åt vi också friterade ansjovisar fyllda med rökt mozzarella och eftersom det finns en liten snutt ost kvar blir det nog något liknande någon av de närmaste dagarna. Stekt ostfylld strömming kanske?

Nu är det dags att krascha i sängen. Sena restaurangbesök med vin och påträngade italienska kyrkklockor klockan sju på morgonen är inte en bra kombination. Jag behöver en semestervecka till för att vila upp mig.

PS/Skafferiets innevånare lever inte längre i synd eftersom vi gifte oss i Italien. Nu måste jag lära mig att säga/skriva "min man" istället för "min sambo". Det kommer att ta tid att vänja sig :)