Pumpa

En liten pumpa bligade så sött upp på mig från grönsaksdisken och sa "snälla, ta med mig hem". Vad kunde jag göra? Det var ju bara att köpa den. Och ni hade också fått se hur söt den var om jag inte redan hade styckat den i småbitar när jag kom på att jag skulle ha fotat.

Inspiration hämtas från Jamie Oliver fast jag gör mindre bitar av pumpan och tar bort skalet. Och den var ju så liten, vi slänger med potatis, lök och jordärtskockor också. Och ändrar kryddningen. Och så föredrar jag färdigskalade pumpafrön, vilket inte finns i skafferiet, så jag byter ut dem mot pinjenötter. Hm. Det blev ugnsrostade grönsaker helt enkelt.


En liten butternut squash, 600 g
500 g små potatisar
500 g jordärtskockor
3 schalottenlökar
Någon matsked rapsolja
saltåpeppar
Nån örtkrydda, fast någon färsk har jag inte, få se, idag blir det ... Kyndel!
50 g pinjenötter

1. Dela pumpan i bitar, ta bort skalet
2. Skala potatisarna
3. Skala lökarna och dela i några bitar
4. Skrubba jordärtskockorna och dela om de är stora
5. Lägg hela rasket i en ugnsform, häll rapsolja, saltåpeppar och kyndel över och blanda om
6. In i ugnen 40 minuter, 225 grader, släng på pinjenötterna när det är 10 minuter kvar

Till blir det rökt kanin som legat och väntat i frysen sedan matmässan. Någon gång, när som helst, ska det bli hemrökt kanin.

Pinjenötterna och pumpan, som inte bara är söt att se på utan också smakar rätt sött, passade fint ihop tycker jag. Och jordärtskockor blir alltid bra ugnsrostade. På det hela taget rätt lyckat helt enkelt.

Colaturamos

Grå, grå, grå. Kallt och ruggigt. Både jag och mannen tycker på var sitt håll att det vore finemang med potatismos, av någon anledning känns det helt rätt en sån här dag. Det blir fisk till så vi testar att hälla i lite colatura i moset.


800 g potatis
Två nävar färsk persilja
2 msk olivolja
2 vitlöksklyftor
2-3 msk colatura

1. Skala och dela potatisen i bitar, koka. Inget salt i vattnet eftersom colaturan är så salt i sig.
2. Pressa potatisen och rör ner hackad persilja, olivoljan, pressad vitlök och colatura.

Fisk i nåt ratatouille-aktigt
150 g fänkål
150 g purjolök
150 g squash
saltåpeppar
1 burk konserverade körsbärstomater
Två nävar färsk timjan
1 msk buljongpulver
Nån fisk av vit variant

1. Skiva fänkål, purjolök och squash i lagoma bitar
2. Fräs några minuter i olivolja, salta och peppra
3. Salta och peppra firren.
4. Häll grönsakerna i mikrobunke med lock, häll på tomaterna, blanda i timjan och buljongpulver. Lägg fisken överst.
5. Kör i mikron fem minuter.

Sonen deklarerar att det här var det bästa vi hittat på med colaturan. Smaken är inte så framträdande men den finns definitivt där och passar som en smäck till fisken.

Kantarellost

När jag stod och skrapade ur det sista ur en köpt burk med kantarellost slog det mig. Färskost är busenkelt att göra själv. Jag har hela frysen fylld med kantareller. Varför i hela fridens dar har jag då köpt den här produkten?

1 filpaket (gärna så fet som möjligt)
1-2 dl creme fraiche, gräddfil, turkisk/grekisk youghurt eller nåt liknande
salt
2 schalottenlökar
150 g förvällda kantareller

1. Värm försiktigt fil och creme fraiche, eller vad du nu har, tills det blir varmare än ljummet men inte kokar.
2. Lägg en ren handduk i ett durkslag, häll upp filen och låt rinna av. Funkar med kaffefilter också men jag lyckas alltid få filtret att vika sig och så rinner en massa fil utanför och det blir kladdigt och.. ja, ni fattar, jag föredrar handduk i durkslag.
3. Låt stå någon timme. Är man duktig kan man spara den avrunna vasslen och använda den till bak. Ibland gör jag det. Sparar vasslen alltså, sätter in den i kylskåpet och så står den där och väntar på ett bak som aldrig blir av. Förstår inte varför jag aldrig orkar baka bröd längre, jag kan ju stå och laga mat en hel helg.
4. Medan filen står på avrinning steks löken och kantarellerna. Häll upp på en skärbräda och låt det svalna. Hacka i små, små bitar.
5. Rör ner lök och kantareller i osten, smaka av med salt.

Sådärja. Smakar mycket mer kantarell än köpevarianten och innehåller inga konserveringsmedel, konsistensgivare, aromämnen eller andra E-produkter..

Ägg med spaghetti och tomatsås

I serien "Mat från igår" kommer turen idag till följande piffiga rätt saxad från Prinsessornas kokbok, årgång 1937:


Jag känner rent spontant att det är några frågor jag skulle vilja ställa till författarinnan Jenny Åkerström (vilken kan bli svårt eftersom hon dog 1957):
1. Spagetti, madeirasås och hårdkokta ägg? Fru Åkerström hade säkert monumentala kunskaper om matlagning men under vilket hallucinatoriskt rus drömde hon ihop den kombinationen?
2. 100 g. spagetti till sex portioner? Är det pysslingar som ska trakteras? Tummeliten med kompisar?
3. Koka spagettin en timme?! Al dente var tydligen ett okänt begrepp på trettiotalet eller så hade de pasta av en osedvanligt stenhård varietet.

Det här är för konstigt för att jag ska kunna förbise det. Måste testa.

Och resultatet blir faktiskt bättre än förväntat (å andra sidan är förväntningarna extremt låga). Pastan kokade inte sönder till en geggig hög. Det var inte äckligt. Det smakar ... burkravioli. Menlöst och utan tuggmotstånd. Vi konstaterar: allt var definitivt inte bättre förr.

Försmak på julen

Adventsljusstaken är framplockad, Taffels saffransfocaccia står i ugnen och sprider väldoft, glöggen är silad, Ella Fitzgerald önskar mig en Swinging Christmas och julstressen har inte infunnit sig riktigt än, toppen helt enkelt!

Men är det inte något som saknas? Knäck! Ingen jul utan knäck. Och eftersom jag inte kan hålla fingrarna i styr kan jag inte låta bli att ändra lite i receptet.


1,5 dl grädde
1,5 dl palmsocker (japp, ännu en förpackning är slut!)
1,5 dl honung ur det aldrig sinande förrådet (vi har personlig honungsleverantör och för tillfället finns det fem och en halv honungsburk i skafferiet)
40 g flagad och rostad mandel (ha, där var den förpackningen också slut!)
1 msk whisky
0,5 msk culinary syrop med ingefärssmak som stått så länge i skafferiet att produkten hunnit försvinna från butikssortimentet och bäst-före datumet på min flaska hunnit gå ut.

1. Blanda grädde, socker och honung i en kastrull.
2. Koka till 130 grader (nej, det är inte för mycket, när man har i alkohol tenderar knäcken att bli väldigt mjuk ändå)
3. Hälften hälls upp och smaksätts med siropen
4. Den andra hälften smaksätts med whiskyn, koka någon minut till sedan whiskyn hällts i.
5. Häll upp i knäckformar, det blev ungefär 60 stycken.

Resultaten blir en lätt märklig knäck; mörk och med en klart annorlunda honungston. Ingefärssiropen är ingen höjdare (vilket jag konstaterat förr, det är därför flaskan blivit stående) och det här var inte heller något användningsområde för den. Nu åker den ut. Whiskyknäcken är bättre. Men det kommer nog att bli en omgång vanlig knäck också innan julen är slut.

Sushi

Ikväll blev det sushi, vilket faktiskt inte alls är svårt att tillverka hemma. Koka sushi-ris, häll på sushi-su (vinägerblandning, googla lite så finns det recept), låt svalna och kör igång! Och jag föreslår lite mer fantasi än lax och räkor, vi lägger på det vi tycker är gott och sånt som råkar finnas hemma. Behöver inte ens vara fisk.

Idag har vi:

Halstrade och skivade pilgrimsmusslor (tyvärr inte med på bild)
- pilgrimsmusslor är ju dyra men det räcker med två musslor som delas i tre delar var så blir det två bitar per person för oss tre

Rullar med sesammarinerade böngroddar (tyvärr inte heller med på bild)

Rullar med kungskrabba, avokado och mango
(kungskrabba hade vi kvar i frysen sedan förra lördagen)



Tunt skivad souvas med kantareller (souvas, med helt fantastisk hållbarhet, från kylen och kantareller från frysen)


Forellrom och finhackad schalottenlök


Edamame (soyabönor), friterad tofu och resterna av de marinerade böngroddarna slank ner som snacks.

Och nu ska jag lägga mig tillrätta i soffan framför brasan och bara mysa, mätt och belåten. Mmmmmm.

Nästan matrelaterat

Har jag världens snällaste man med världens bästa vänner eller vad?

Från första gången jag såg filmen "Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott" bara älskade jag Candelas örhängen som ser ut som espressobryggare. Idag fick jag av den snälle mannen en försenad kombinerad fyrtioårs- och bröllopspresent: örhängen i form av espressobryggare i titan och svart onyx tillverkade av vännen Nicklas. Är de inte fantastiska?