Grönkålspaj

En googling på grönkålspaj i kombination med valnötter ger just idag cirka 6340 träffar. Efter det här inlägget har publicerats lär det vara 6341. Förmodligen innehåller ett flertalet träffar någon form av recept och med stor sannolikhet är de flesta av dessa om inte identiska så snarlika. Vad världen behöver är alltså inte ännu ett recept på grönkålspaj (möjligtvis love, sweet love), jag hänvisar istället till detta och koncentrerar mig på detaljerna.

Jag gillar att ha kesella i pajdegen. Jag vet att det uppfattas som hädelse i vissa kretsar men jag framhärdar. Det blir knaprigt och trevligt och degen får en lite annan smak som jag gillar. Den här gången festade jag till ordentligt och slängde ner linfrön också.

Purjolök.

Grönkålen såldes för 1 kr/kg. Löjligt billigt. Jag pressade in så mycket kål som var möjligt i en stackars liten påse som gick sönder här och där medan mannen formligen hoppade av otålighet bredvid (Är du inte fäääärdig snart?!?). Drygt ett kilo blev det varav detta utgör en fjärdedel. Resten ligger i frysen. Det hade blivit mer om inte vissa varit så negativt inställda till att stå stilla i mer än fem sekunder i en livsmedelsbutik.

I somras, på Smaklust, inhandlade jag en trevlig jämtländsk kittost. Häromdagen grävde jag fram nämnda ostbit från kylskåpets innersta skrymslen (det finns en anledning till varför den här bloggen heter just Längst in i skafferiet, saker har en benägenhet att gömma sig längst in, kanske för att undgå att ätas upp). Den såg inte så aptitlig ut, men jag lät mig inte skrämmas utan skalade av en centimeter på varje sida och tog en smakbit. Fullt ätbar! Förmodligen har jag skapat min egna källarlagrade getost och nu får den åka ner i en paj, synd och skam.

I mejeridisken i grannförortens butiker står långa rader av burkar med peyniri, ganska likt fetaost. Det finns minst tio sorter och förmodligen skiljer de sig åt på något sätt (olika fetthalter åtminstone, så mycket kan jag utläsa). Varje gång jag ska köpa en burk står jag där och stirrar som ett fån med handen trevandes mellan de olika sorterna. Vilken köpte jag förra gången? Vad tyckte jag då? Det verkar inte spela någon roll, alla funkar bra.

Grönkål, purjolök, ost och valnötter i det förgräddade pajskalet.

Och så äggstanning, en del ägg och två delar vätska (4 ägg = 1,5 dl + 3 dl gräddmjölk). Tyvärr visade det sig att min lagning av ett hål i det förgräddade skalet inte lyckades och en del av äggstanningen hamnade i botten av ugnen. Har jag nämnt att jag är tacksam för pyrolysrengöring? Försiktig gräddning i 150 grader.

Knaprigt, mjukt, ostigt, nötigt. Lite kål-morot-äpple-pepparrot med vinägrett, några skivor gravat och kallrökt reninannlår, införskaffat på Bondens matbod och saken är biff.