En dag för kanske två år sedan, när vi fortfarande bodde i hus och sonen fortfarande bodde hemma, satt jag och såg på River Cottage när sonen plötsligt slet sig loss från sin dator, släntrade ner för trappan och slog sig ned i TV-soffan (en händelse så sällsynt och sensationell att det här inlägget lika gärna kunde avslutas här, men jag brukar ju blogga om mat, så vi fortsätter historien).
I det här specifika avsnittet tillagades kanin och det såg fantastiskt gott ut. Sonen blev rent förtrollad och har vid upprepade tillfällen framfört önskemål om att vi skulle laga den här rätten. Av ingen särskild anledning alls har det inte blivit av förrän nu, då sonen har flyttat hemifrån och inte var närvarande för att smaka resultatet.
Jag känner mig en aning ondskefull som inte bara tillagat rätten utan sonens medverkan utan dessutom basunerar ut det offentligt här. Å andra sidan brukar han inte läsa bloggen, så om ingen berättar för honom så kanske jag kommer undan?
Nåväl. Man börjar med en kanin. Egentligen ska det vara bakbenen av flera kaniner, men jag tog fram- och bakben från en kanin. Resten av kaninen åkte in i frysen.
Kryddor. Fänkål, korianderfrö, spiskummin, stjärnanis till vänster. Vitlök och rosmarin till höger. Mixa, mixa.
Kryddgegga.
Kryddgegga på kanin.
Och inte kunde jag hålla mig till receptet, där man konfiterar i en gryta i ugnen. Jag var tvungen att använda vår nyaste leksak, så in i vac-påse med kaninbenen tillsammans med ankfett och några schalottenlökar. Här är resultatet efter konfiteringen och nu kommer straffet för att jag inte bloggade direkt efter tillagningen; jag KOMMER INTE IHÅG varken gradtal eller tid. Kan ha varit sex timmar i 80 grader kanske?
Dags för fritering. Vänd i mjöl. Nej, det är inte vetemjöl, det som fanns i skafferiet råkade vara fullkornsdinkel.
Vänd i ägg.
Och så panko.
Här ligger de och väntar så snällt, intet ont anande.
Ner i frityroljan! Bara några minuter tar det.
Mmmm. Knaprigt. Frambenen blev faktiskt bättre än bakbenen, mörare och saftigare. Kanske skulle man konfitera lite kortare tid? Kanske gör jag det en dag när sonen kommer och hälsar på.
5 kommentarer:
meh! Fick sonen inget? *muttrar*
Tja, vad kan jag säga? Jag är en dålig mor.
Men bilderna!
(Jag visste inte att du hade barn.)
Men bilderna? Refererar du till det faktum att vårt kök i Strängnäs ljusmässigt kan jämföras med en mörk fängelsehåla? Eller att vår stora systemkamera har gått sönder så att jag tar bilderna med en enklare kamera? Eller att jag inte orkar redigera bilderna innan jag publicerar? Eller kanske alltihop på en gång?
Sonen har levt i symbios med sin dator de senaste tio åren, så han har inte gjort så mycket väsen av sig, men han har nämnts här på bloggen då och då.
Ja ja, nu syns de.
Skicka en kommentar