Oxbringa

Säg hej och välkommen till det senaste tillskottet i vårt grillmenageri:

Minnesgoda läsare kanske blir lite förbryllade nu, finns det inte redan en Cobb i det där menageriet? Jodå, vi har en av äldre modell och när den fick en spricka i plasthöljet blev den snabbt transporterad till landet för att ge plats åt denna top-of-the-line-enhet av senare årsmodell med metallhölje.

Cobben kräver extremt få briketter, det räcker med sisådär åtta stycken, och den håller värmen imponerande länge. Vi använder den oftast till sådant som man kör på indirekt värme i en vanligt grill, hel kyckling till exempel. Den här gången gjorde jag ett extremtest med en liten oxbringa, vilket ju är en styckningsdel som verkligen kräver low and slow-tillagning för att bli riktigt mört. Kan det funka i Cobben?*

	Mixar en rub på paprikapulver, senapsfrö, fänkål, bockhornsklöver, svartpeppar, lagerblad och salt. Den ska jag komma ihåg, gillade fänkålen.
	Oxbringan inmojsad med rub. Så fick den ligga över dagen i kylskåpet.
	Och här efter tre timmar i cobben. En förkolnad klump.
	Fast det var inte så farligt efter att vi skrapat av det yttersta lagret, fänkålssmaken kändes fortfarande, smaken var det inget fel på, men det var inte direkt mört.

Coleslawen fick en extra kick av en överbliven bit fetaost, det ska jag också komma ihåg, oväntat bra!

Nä, nästa gång det blir oxbringa ska den tillagas i Bulleten, riktigt länge så den blir smältande mör och rökig. Och Cobben får ägna sig åt små stekar och kycklingar, det är vad den gör bäst.

*ja, det är klart det var en dödfödd idé redan från början, men jag var tvungen att testa ändå.

Bring me some more

Här följer avslutningen på påskhelgen vilket dessutom var den sista dagen av frossande de närmaste sju veckorna.

Oxbringa som fått marinera ett och ett halvt dygn i rött vin, rotfrukter samt kryddor, sedan långsamt bräserad i fyra timmar och serverad med buljongkokta grönsaker.

Och så lite knaperstekt enrisrökt sidfläsk ovanpå. På bilden nedanför har fläsket alltså ännu inte kommit till det knapriga stadiet.

Gudagott!

Jämfört med den hängmörade biffen tidigare under helgen var kostnaden för den här köttbiten mindre än hälften men jag tvekar inte att säga att det här faktiskt är mycket godare. Mört så det faller sönder och smakrikt som bara den. Långkok is da shit!

Så hur var det med slutet på frossandet?

Mannen, som vi ju redan tidigare konstaterat är galen, ska tillsammans med sisådär tusen andra flåsa sig Kungsholmen runt inte bara en utan två gånger den 10 maj. Förstår ni hur långt det är? 2,1 mil. Hugaligen.

Hursomhelst har mannen bestämt sig för att leka renlevnadsmänniska fram till och med loppet. Ingen alkohol. Ingen onyttig mat. Löpning mest hela tiden. Han tror att om han går ner nåt kilo så kommer han att springa flera sekunder snabbare.

Och hur kul är det att ägna sig åt matorgier och backanaler när det sitter någon och äter morötter och knäckebröd bredvid? Detta får alltså till följd att även jag kommer att försmäkta, berövad njutningar som gott vin och feta ostar. Håhå. Framtiden ser grå ut. Grå, grå, grå.

(Fast ärligt talat, efter den här helgen stramar kläderna lite här och var, jag kan nog behöva en aning renlevnad också, men avslöja inte det för mannen, det skulle kunna inverka negativt på mitt självpåtagna martyrskap).