Det finns så mycket fantastiskt på nätet man kan ta del av. Samhällskritik, politiska debatter, forskning, konst, socialt nätverkande, hela världen framför ens tangentbord. Och själv satt jag i förmiddags som förhäxad framför diverse instruktionsfilmer för köksredskap.
Fem minuter och sju sekunder in i demonstrationen av den dyraste mandolin jag sett (2795 kr på Culina) visas rutiga, knapriga, friterade potatisskivor och jag känner ett omåttligt begär. Jag vill ha rutiga potatisskivor. Idag. Här ska banne mig göras rutiga potatisskivor till middag.
Min mandolin kostade inga nästan tretusen pix, snarare knappa trehundra. Men den gör sitt jobb. Och den har det vågiga skärblad som krävs för dagens övningar. Det handlar helt enkelt om att vrida potatisen 90 grader mellan varje skär så blir det ett tjusigt rutigt mönster. Ni har säkert sett det i någon TVshop-reklam där det brukar åtföljas av publikjubel. Förmodligen var det något fel på min mandolin för jag hörde inget jubel alls när jag snärtigt vred potatisarna fram och tillbaka och åstadkom de vackraste potatisskivor som skådats i mitt kvarter.
Potatisarna ovan ser kanske mest randiga ut, men kolla här då:
Är detta inte höjden av raffinemang, så säg?
Massor av ankfett i stekpannan. Nästan matporr.
Aaah! Alldeles för mycket potatis i pannan!
Fram med den utrangerade stekpannan också som backup. I bakgrunden steks 375 g Bosarpskycklingfile.
(och jo, jag vet att jag borde stekt skivorna i omgångar, ett tunt lager i taget, men jag är lat och, i vissa lägen, obotlig optimist. Jodå, all potatis i pannan bara, det här kommer att gå. Absolut.)
Och så här såg potatisen ut när kycklingen fortfarande stod på drygt 60 grader. Överflyttning först till papper för avrinning och sedan till ugn, 100 grader, för varmhållning.
Men varför ryker kycklingen så förskräckligt? AAAAHHH! Jag kom åt touchkontrollen för plattan när jag flyttade över potatisen från stekpannan och nu står den på högsta värme! Överflyttning av kyckling till ugn för att inte bränna ytan ytterligare.
Men är det inte något vi saknar idag? Jomenvisst. KÅL! Ständigt denna kål. Men den är ju vacker åtminstone.
Idag blev det Granivorens råkost; strimlad rödkål, morot, kålrabbi, ingefära, chiliolja, skvätt vinäger, rapsolja, salt. Och så banka skiten ur det hela. Ingefära passar jättebra till kål.
Potatisen har förmodligen samma näringsvärden som Estrella-chips. Men ack så gott. Och rutmönstret gjorde det hela ännu lite bättre, jag lovar.
8 kommentarer:
Spisen med stort S. Ska konfitera potatis har jag tänkt. Och stiliga skivor. En mandolin för nästan tretusen. Mandolinar den alla grönisar själ då?
Fick betala helvetiskt mkt för frakt på en grej. Frågade om anledningen för att det blev så dyrt var att den skickades med brevduva eller nåt? Killen drog inte ens på munnen.
Stiliga potatisskivor! Jag har också en billig mandolin, men den är helt värdelös.
Aha, har alltid undrat vad ankfett används till, nu har jag svaret.
Många morgonhälsningar från fröken Dill
Jäklarns vad gott det ser ut! Även om jag inte riktigt förstår det där med 90 graders vridning..
Matporr, ja!
Verkar grymt, var hittar jag ankfett? Jag bor i Stockholm
Jessika: för det priset får man hoppas att den åtminstone jublar när man gör tjusiga potatisskivor.
Och konfitera, frk. Dill, konfitera! Har man väl börjat att konfitera anka och fläsk och annat finns det ingen väg tillbaka!
Husmodern, om vi möts imorgon ska jag demonstrera potatisvridningen.
Andreas: ankfett kan man hitta på en anka.
Neeeej, jag är faktiskt inte så elak, men jag kunde inte låta bli :)
Jag tror man kan köpa ankfett på burk på Cajsa Warg men jag brukar göra det den långa vägen; köpa anka (de asiatiska butikerna brukar ha fryst anka till bra pris), stycka, låren för sig, fileade bröst för sig. Koka skroven så utvinner man en del fett och sedan ner med låren (kanske brösten också) och det utvunna fettet i en gryta och konfitera sakta. Då blir det massor av fett som man kan återanvända.
Det finns nåt inlägg på bloggen om det. Eller sök hos Lagers Tabberas eller hos Jessika som kommenterade här ovan (Mat och blommor)
Ankfett i Stockholm. Nk, Cajsa Warg, Chez Albert, Delicatessen Jean Yves (upplandsgatan nånstans). Säkert fler ställen. Bara att rota runt i små affärer, stora affärer.
Hur sjukt är det f ö att jag är bortrest och kan var man hittar ankfett i Stockholm? Det är en retorisk fråga...
Skicka en kommentar