Pervomacka

Skogen är inte bara full av kantareller utan även av mygg och fästingar som inte ser insektsmedel som något avskräckande utan snarare som en inbjudan. Efter några timmar av lite väl intimt umgänge med de eländiga kräken kan man behöva en belöning och då sitter årets första pervomacka som en smäck.

Mer kantareller än du tycker behövs i torr panna. Får puttra på tills vätskan är borta.

Ner med smör, lök, salt och peppar. Så småningom åker grädde och en slurk balsamvinäger i. Kanske lite senap. Puttra på tills det är lagom geggigt.

Smörstekt brödskiva. Inget sånt därninga surdegsbröd eller liknande tjafs, det hålls vi inte med här ute på landsbygden där vi befinner oss för tillfället.

Dränk brödet fullkomligt med kantarellstuvning. Jag ser dock att jag missade ett hörn här nedan, inte bra. Trots denna fadäs är det perverst gott med perverst mycket kantareller = pervomacka.

Förrätter

Vännerna T&M kom för att beundra vårt nya kök och för att bese årets schlagerfinalspektakel. T gillar förrätter bäst. Och naturligtvis ska man ge sina gäster vad de vill ha. Följdaktligen åt vi igår en middag bestående av fyra förrätter och en efterrätt.

Soppa med Karljohansvamp, lök, grädde, vitt vin, lite creme fraiche och lite tryffelpasta. Bacon, friterad jordärtsskocka och timjan ovanpå. Gott, gräddigt, fylligt och mäktigt. En deciliter är fullt tillräckligt.

Standardförrätten kycklinglevermousse med björnbärsvinegrätt. Herrejistanes, så här kan man inte hålla på att upprepa sig, det är faktiskt tredje gången jag bloggar om samma förrätt. Förlåt. Mitt enda försvar är att det är förskräckligt gott.

Bilden här ger inte riktigt rättvisa åt denna rätt. Förlagan är en sallad med kaninfilé från Bon Lloc-boken som vi använt och modifierat ett flertal gånger. Den här gången med machesallat, lättkokt morot, frästa trattkantareller, finskuret äpple, konfiterad kottlettrad från vildsvin (kryddat med korianderfrö, oregano, lök och citronskal), rostad hasselnöt och pumpafrö samt en underbar vinegrätt med brynt smör och balsamvinäger. Det är SÅ gott. Smörvinegrätten är ett måste. Och så måste man ha nån rostad nöt och nåt fruktigt. Övrigt kan bytas lite hit och dit.

Och så pizza naturligtvis, här i miniformat. Vi älskar hemlagad pizza och detta är en favoritvariant. Pizzadegen med trattisar och durumvete. Enkel tomatsås på. Mozzarella och parmesan. Grillad paprika. Gräddas tills allt får fin färg. På med lufttorkad skinka, ruccola, basilika och oregano efter gräddning.

Lingonsemifreddo med lingonkolasås till efterrätt. Va? Tråkig bild? Men kolla i Gourmet nr 1 2009 istället då. Bilden där är faktiskt mycket snyggare.

Svampkonserv

Inga rester idag. Jag hade planerat och förberett, plockat ut burkar ur frysen så det skulle hinna tina, men när det kom till kritan fanns ingen ork. Sonen fick gå och hämta sushi.

Istället har jag tagit hand om de gula kantareller och taggsvampar som stått på verandan sedan i söndags. Tur att det är någorlunda kallt ute, annars hade de kanske inte sett så mysiga ut nu.

Frysen är fylld av annat (annan svamp till exempel) och dessutom är de lagom stora plastburkarna är slut (nej, jag tänker inte köpa fler, det ligger säkert femtio stycken i frysen redan nu, fyllda med svamp, äppelmos, ankfett och annat). Därför har jag sökt alternativa förvaringsmetoder och fastnade till slut för tipset på Svampguiden; saltlag och konservering. Kort sammanfattning: knöka burkar fulla med svampbitar, häll på saltlag, koka burkarna.

Just nu kokar sex burkar i största syltgrytan på spisen. Än så länge har inget exploderat eller läckt och det är ju positivt, men om det är en bra metod eller ej får jag återkomma till någon annan gång när vi testat resultatet.

Jodå, ännu mer svamp!

Och mer rester! Jag tror jag utropar officiell restvecka den här veckan. Eller kanske "sämsta-bilderna-någonsin"-veckan. Mannen är fortfarande borta och kameran har han med sig. Och min mobil tar rent förskräckliga bilder. Det är så man skäms.

Svampbiffar
några deciliter Karljohan- och taggsvampar
250 g tofu
2 ägg
100g silverlök och schalottenlök
basilika, kyndel, salt, peppar
några nävar panko för att stabilisera det värsta fluffet

1. Skär svampen i små bitar, kör i stekpanna till vätskan är borta.
2. Blanda hela rasket och mixa.
3. Stek biffar.

Smaken var det inget fel på, men konsistensen kunde varit bättre, det blev alldeles för fluffigt. Kanske hade det varit bättre med lite fläskfärs i. Kanske skulle jag inte ha mixat det hela. Bättre lycka nästa gång helt enkelt.

Dagens rester bestod av diverse grönsaker som låg och tynade bort i stillhet i kylskåpet; squash, aubergine, paprika och lök. Skuret i små tärningar och fräst, chilisås över. Det här blev det godaste ikväll tack vare chilisåsen från Östra Gård som införskaffats på bondens marknad.

Och längst uppe i hörnet på tallriken ligger lite Fem gryner från Friggs, den kommer jag inte att köpa igen. Det kunde ha varit bra, med dinkel, vete, korn, ris och havre, men riset är en urtråkig parboiled-variant och hela blandningen har för lite tuggmotstånd för min smak. Dessa gryner har, på grund av sin närvaro i ett antal lunchlådor den senaste tiden, inverkar menligt på mitt allmänna humör. Tack och lov är påsen slut nu, alltid något att glädja sig åt!

Svamp, svamp och åter svamp

Tillbaka efter en helg på landet med korgarna dignande av svamp, det är helt makalöst så mycket svamp det finns där ute i skogen! Här nedan har vi lördagens fångst. Och hade vi kunnat det minsta om riskor och kremlor hade vi förmodligen haft lika mycket till.

Stensoppar, tallsoppar (eller om det är tegelsopp, jag är inte riktigt säker), taggsvampar och så säger vi hej till familjen kantarell; gul kantarell, rödgul trumpetsvamp, trattkantarell och svart trumpetsvamp. Idag håvade vi in ett rejält lass till med gula kantareller och trattkantareller och utsikterna för framtida plockande, där framtiden ligger nån vecka fram i tiden, ser extremt lovande ut, det börjar ploppa upp små trattisar och trumpetsvampar överallt.

Delar av de gula kantarellerna gick senare på lördagskvällen åt till varsin s.k. pervomacka, det vill säga rostad brödskiva med perversa mängder smörstekta kantareller, charlottenlök och lite creme fraiche.

Om två veckor är det dags för en tur igen och då räknar vi med att trattkantarellerna kommer hoppandes av sig själva bara man ställer ner korgen och visslar lite.

Åter till vardagens grå tristess

Semestern är slut. Tillbaka på jobbet (som jag ju fortfarande är ganska nyförälskad i men ärligt talat, semester slår jobb närsomhelst). Jag drömmer mig tillbaka till helgens vistelse på landet och svampplockningen.

Här ovan har vi kanske en fjärdedel av den rensade skörden av soppar. Det fanns hur mycket som helst. Var man än vände sig tittade en Karljohan eller någon annan sopp upp. Efter ett tag blev vi lätt irriterade; nej, men inte en sopp till, hallå, var är kantarellerna!? (jo, klart vi hittade kantareller också, men inte så mycket som vi förväntat oss).

Till slut tröttnade mannen och beordrade "Titta bara rakt fram, nej, plocka inget mer, nu går vi tillbaka till bilen! Bara rakt fram!" Men jag kan ju inte låta bli, bara den. Och den. Och så de där tre också.

På lördagskvällen frossade vi på bergslagskräftor (inköpta nykokta på den lokala pizzerian (sic!) för 249 kr/kilot), kantarell + västerbottenspaj med mycket smör i pajdegen samt risotto med löjliga mängder Karljohan och ett berg parmesan. Den här veckan blir det späkning för att kompensera semesterexcesserna ;).