Gryta

Ok, jag har kapitulerat. Jag har försökt att hålla emot i det längsta men nu går det inte att förneka det längre. Hösten är här. Snålblåst, regn och kyla väntar. Man får glädja sig åt det lilla, till exempel att det är gott att äta grytor igen. Gårdagens variant var god och dessutom tillagad i så riklig mängd att vi får njuta av den imorgon igen.

Lök bryns i smör medans köttet skärs i bitar. Schalotten- och rödlök var vad som råkade finnas till hands.

 

Högrev i bitar. En vacker dag ska jag testa om det märks nån skillnad om man bryner bitarna innan de får koka, än så länge håller jag det troligt att skillnaden är försumbar efter tre timmars puttrande.

Vatten så det täcker. Kunde varit en skvätt vin också eller grädde om jag varit på det humöret, men det var jag inte. En näve lagerblad, rejält med svartpeppar, två chipotlechilis, salt samt en del av kryddblandningen med kakaobönor, stjärnanis, kardemumma och sesamfrön.

Morot och rotselleri.

Ansenliga mängder torkade trattkantareller.

Här var jag frestad att göra en Patrik och repetera samma bild flera gånger, men han får behålla sitt knep för sig själv. Jag nöjer mig med att säga att grytan lämnas åt sig själv på svag värme tills köttet är så mört att det börjar falla sönder. En två-tre timmar ungefär.

Gryta! Serveras med potatis samt andra grönsaker än de som fick gå med från början, vilka vid det här laget inte har någon konsistens längre och som jag ärligt talat finner rätt oaptitliga.