Till efterrätten vispades bland annat äggvita och het sockerlag så det stod härliga till och då kan det se så här skojigt ut, sockerlagen står som små spikar rätt ut från visparna:
Resultatet hälls upp, får stelna, skärs i bitar och hamnar till sist på tallriken här nedan. Marshmallows!
Här kan vi konstatera att
1. När glada gäster har hanterat kameran vägrar blixten att fungera och då blir bilderna väldigt korniga och mysko i färgen. Om du råkar ha Gourmet nr 6, 2008 finns där en mycket snyggare bild på den här efterrätten.
2. Andras ugnar fungerar inte som ens egen ugn. Och när kocken druckit lite väl många slattar kommer man dessutom inte längre ihåg de mest grundläggande saker. Typ att man kontrollerar hur kladdig kladdkakan egentligen är innan man plockar ut den från ugnen. Här blev den extremt kladdig.
Men ack så gott! Lingon- och rosmarinsorbet på kanderade valnötter, chokladmuffin med blåmögelost i, päronmarshmallows (det är Xanthé i dem) samt lingon- och rosmarinsås. Mmmm. Den där lingonsorbeten kommer att tillverkas fler gånger. Och chokladmuffin med ädelost kanske låter konstigt men det var riktigt gott.
4 kommentarer:
du den där fondanten ser rätt kraschad ut ! ;)
Tycker du verkligen det? Näääää, jag tror den ska va så.
Okej, med all den matlagningen så kan vi väl säga att just den här fondanden var menad att ätas med soppsked ;)
köpte hem praliner från mälar chocolaterie förra fredagen, och just den med smak av blå ädelost var underbart god! helöt nytt för mig...himla konstigt hur vissa smaker kan funka så bra ihop :-)
Skicka en kommentar