Freekeh

Så har jag shoppat okända, ätbara saker igen, det är ju trots allt en av mina favoritsysselsättningar.

Den här gången blev det freekeh, vete som skördas tidigt och sedan rostas, traditionellt görs det genom att man eldar de hela, skördade vetestråna en kort stund så att agn och strån försvinner. Fast min freekeh är antagligen industriellt framställd och har förmodligen inte varit i närheten av någon som helst eld.

Till skillnad från tidigare shoppingfynd fanns här både engelsk översättning och recept på paketet, rena rama barnleken. Knappt nån sport alls. Jag hittade en del recept när jag googlade, men som ett första försök använde vi paketreceptet.

Blötlägg (här går källorna isär, i vissa recept ska det blötläggas över natten, i andra inte alls).

Häll av och fräs i olja eller smör.

Häll på buljong. (steg ett var egentligen att koka buljongen på kyckling) Koka sakta.

Tjugo minuter senare. Var det kanske för mycket buljong, eller?

Rosta pinje- och cashewnötter i torr stekpanna. Receptet föreskrev mandel och pinjenötter, men jag orkade inte skålla mandeln så det fick bli cashew istället.

Trettio minuter senare. Klart! (ok, jag fuskade lite och hällde av buljongen som var kvar)

Rensat kött från ett halvdant fileat kycklingskrov som buljongen kokades på. Frästes upp med lite kryddor.

Och så slutresultat vilket blev tre nyanser av brunt, en av mina specialiteter :).

Freekehn var tuggig och hade rätt mycket smak (nötigt? mja, som bulgur fast mycket mer kanske man kan säga), föll mig helt klart på läppen. Jag kommer definitivt att köpa det här igen. Kanske i storpack till och med.