På en av mina Rinkeby-butiks-raider hittade jag en kartong med helt okänt innehåll. Jag vänder mig till en man ur personalen som står i närheten och frågar vad det är.
"Det är [ksch]" (lät det som)
Jaha, och hur används det?
"Det är svårt att förklara på svenska" (diskussion utbryter på främmande språk med tre andra kunder), "det är arabiskt; soppa" (diskussion med övriga kunder) "youghurt" (mer diskussion med övriga kunder) [ksch] och så blandar man."
Ok, jag förstår lite mer men är fortfarande förvirrad.
"Men du är ju svensk, det är inget för dig"
INGET FÖR MIG? Det var det FRÄCKASTE!
Ni förstår hur det slutade, lite senare satt jag hemma med mitt nyinköpta paket och googlade förtvivlat på allt som kunde ha nån likhet med [ksch]. Inget napp.
Jag tog med min kartong till jobbet och kollegan B, född i Irak, fick översätta. Han uttydde namnet till Keshk och konstaterade att texten var på libanesiska. Nu lyckades jag hitta vad det var; en blandning av yoghurt och vete som får torka och mals till ett pulver. Och naturligtvis finns det en massa olika stavningar. Kashk, keshk, kishk, kishik (dock är persisk kashk inte samma som libanesisk kishk). Hopplöst. Hur fanken ska man kunna hitta nåt användbart när man knappt vet vad man ska leta efter?
Lite hittade jag dock. Vanligaste rätten verkar vara nåt sopp-grötliknande, typ lös polenta, men idag provar vi något som tydligen oftast serveras till frukost, Mana'ish b'kishk. Eller Man'ousheh b-Kishk. Eller hur man nu ska stava det. Jag har inte hittat något riktigt recept (jag letar väl på fel stavning...), bara några bilder och en kort beskrivning som lyder "The Kishik is mixed with onions, tomatoes, chilies and olive oil to make a loose paste. It is slathered on the dough and baked in a hot oven."
Jag tog två ganska små gula lökar, två tomater, en torkad chili, kanske en knapp deciliter kishik och olivolja. "Loose paste"? I think not. I med lite vatten. I med lite mer vatten. Nu börjar det likna nåt. På med slasket på en utkavlad deg (som jag misslyckades med så det blir det inget recept på). In i ugnen, 225 grader, drygt tjugo minuter.

Det var inte dumt alls (hur pass väl jag nu kan bedöma det när jag inte ens smakat originalet). Kishiken smakar syrligt och det känns att det är gjort på fårmjölk. Ganska gott. Nästa gång blir det bättre. Då ska jag ha tunnare fyllning. Och bättre deg.