söndag 8 mars 2009

Blomkål och korv

Blomkål och korv. Låter lite småtrist, va? Helt fel. Detta var en mycket värdig avslutning på veckan, landade som bomull i magen.

Blomkålspuré, brässerad brysselkål och kalkonchorizo från Hagby gård. Ok, inte var det nån Taylor & Jones-korv, men bra mycket bättre än mången tråkkorv.

IMG_7492

Blomkål: ånga blomkålen (eftersom vi nu har en ångugn måste jag ständigt påpeka att den används), värm lite gräddmjölk, i med blomkålen, mixa till puré. Ner med en klick gräddfil och pressad citron, gnutta salt. Jag är grymt nöjd!

Brysselkålen brässerad i smör, på med lite salt och pressad saft från andra halvan clementin vid servering.

Rödbetor och labneh

Dagens förrätt: ångade rödbetor skurna i klyftor och marinerade i gräsig novello-olivolja, sherryvinäger (vilket förmodligen var slöseri på fin vinäger :)), salt och saften från en halv (fast ganska stor) clementin.

På rödbetorna de sista bollarna av get-labneh, en slags färskost gjord på (i det här fallet get-) yoghurt, inlagd i olja och kryddor. Smakar ungefär som fetaost med ordentlig attityd fast lite krämigare i konsistensen.

IMG_7487

Och så lite hackad mynta och oregano på toppen.

IMG_7491

Gott.

onsdag 4 mars 2009

Morotsnånting

Jag trodde att jag skulle laga morotslåda. Det var i alla fall planen när jag började. Istället blev det ... något annat. Kanske skulle man testa mathavre istället för ris? Vin och buljong? Lök är gott. Ost också. Och här står det lite vispad grädde som håller på att torka ihop. Hoppsan, vad blev det här egentligen?

IMG_7477

1,5 dl mathavre
några finrivna morötter
en hackad lök
olja
en skvätt vitt vin
buljong
salt
kryddblandning med soltorkad tomat, peppar, vitlök och annat smått och gott som jag hittade på Fair trade shop
parmesan och cheddar
två ägg
lite vispgrädde

Fräs lök i olja, i med mathavre, morot, vin, buljong, kryddor, koka 10 minuter. Blanda i ost, ägg, grädde. Ner i ugnsform. Lite extra ost ovanpå. In i ugnen, 225 grader, en kvart. Ät med rökt kalkon.

Betyger blir helt ok men kan bli bättre med lite produktutveckling. Kanske att jag använder arborioris en annan gång och gör det mer risottoaktigt.

måndag 2 mars 2009

Inte surkål

Här några bratwurstar. Vad äta till? Grävandes i den överfulla rotfruktslådan hör jag en inre röst. Surkål säger den. Sauerkraut. Choucroute. Ser du nån surkål i det här skafferiet? frågar jag, men det enda svar jag får är ett tjatigt Suuuuurkåååål! Sauerkrrrraut!

Nå, vi får väl göra det bästa av det som finns tillgängligt. Här följer något som med god vilja och kisande smaklökar möjligen kan uppfattas som surkål.

IMG_7473

tredjedel lök, tredjedel vitkål, tredjedel morot, alltihop strimlat fint
lagerblad
enbär
hel kummin
saltåpeppar
buljongpulver
rejäl skvätt äppelcidervinäger
ännu större skvätt vitt vin (var går gränsen för skvätt och vad ligger egentligen ovanför på skalan?)
olja och smör

1. Fräs löken i olja och smör i en gryta. Ner med löken i grytan, låg värme, på med locket och gå iväg en kvart, tjugo minuter eller så.
2. Ner med allt annat och puttra sakta en halvtimme till.
3. Låt korven ligga ovanpå några minuter så blir den varm.

söndag 1 mars 2009

Vildsvinssadel

Tack vare en jagande kollega till mannen har vi för tillfället en del vildsvinskött i frysen och idag var en utmärkt dag att introducera en vildsvinssadel för vår nya piffiga ugn.

Den piffiga ugnen har en funktion för lågtemperaturstekning och det kändes som ett gjutet val för den lilla sadeln. 120 eller 150 grader kan man välja på, inte särskilt lågt tyckte vi, men man måste ju prova innan man avfärdar.

Sagt och gjort. Sadeln saltades och pepprades, bryntes runtom i jätte-jättevarm panna, snitt lades längs bägge sidorna av ryggraden och däri trycktes ner en blandning av smör, salt, peppar, vitlök och kryddblandningen från Dennis kött som innehåller oregano och nåt mer. In i ugnen med digitaltermometer (68 grader), lågtemperaturstekning på 120 grader valdes. Kan ju inte ta så lång tid att bli färdigt.

Ugnen visade sig dock vara lurigare än vi trodde. Temperaturen stod på 120 grader en stund men när vi vände ryggen till åkte det plötsligt ner till 80 grader. Fiffigt värre, men middagen blev sisådär en timme senare än vi planerat.

IMG_7471-1

Lyckligtvis blev sadeln riktigt lyckad, mör och saftig (hade ju varit trist att vänta en evighet på nåt som inte blev bra), och tillbehören var inte så dumma heller.

Variant på potatis Delmonico: tärna potatis och rotselleri, koka upp i mjölk, saltåpeppar, ner i gratängform, ös ströbröd blandat med ost över, in i ugn. Och så vitlöksstekta haricot verts.

torsdag 26 februari 2009

Tillbaka

Ett antal veckor av alldeles för mycket jobb och en segdragen förkylning senare. Jag känner mig en anings ringrostig (för att inte tala om hostig, snorig och halsontig) så idag blir det mjukstart. Ingen avancerad matlagning.

Även vi har fallit för grupptrycket och prenumererar sedan några veckor på grönsakslåda. Närproducerad grönsakslåda för att vara mer bestämd. Och vad finns det för närproducerade grönsaker mitt i vintern? Rotfrukter. Tack vare en liten miss i planeringen, som gjorde att vi hade kylskåpet fullt av rotfrukter redan när första lådan kom, har vi de senaste veckorna ätit rotselleri, morot, palsternacka och rödbetor på längden och tvären. Kokta, stekta, brässerade, ugnsrostade, ångade, mosade, rårivna.

Värt att minnas var potatis/morot/palsternacksmoset med gochujang och sesamolja i, en oväntad god komposition som togs fram i lätt feberyra då det enda jag egentligen ville ha var chili och ingefära.

Och så den här förrätten, receptet kommer från Årstidernas hemsida:

IMG_7444

Ugnsbakad skiva av rotselleri, på med en skiva chevre och lite timjan (rosmarin i originalreceptet), gratinera några minuter. Serverat med olivolja och balsamico. Jag hade aldrig själv kommit på att rotselleri och chevre kunde vara så gott tillsammans. Men det var det. Rekommenderas.

söndag 1 februari 2009

Typ pizza. Fast libanensiskt.

På en av mina Rinkeby-butiks-raider hittade jag en kartong med helt okänt innehåll. Jag vänder mig till en man ur personalen som står i närheten och frågar vad det är.

"Det är [ksch]" (lät det som)

Jaha, och hur används det?

"Det är svårt att förklara på svenska" (diskussion utbryter på främmande språk med tre andra kunder), "det är arabiskt; soppa" (diskussion med övriga kunder) "youghurt" (mer diskussion med övriga kunder) [ksch] och så blandar man."

Ok, jag förstår lite mer men är fortfarande förvirrad.

"Men du är ju svensk, det är inget för dig"

INGET FÖR MIG? Det var det FRÄCKASTE!

Ni förstår hur det slutade, lite senare satt jag hemma med mitt nyinköpta paket och googlade förtvivlat på allt som kunde ha nån likhet med [ksch]. Inget napp.

Jag tog med min kartong till jobbet och kollegan B, född i Irak, fick översätta. Han uttydde namnet till Keshk och konstaterade att texten var på libanesiska. Nu lyckades jag hitta vad det var; en blandning av yoghurt och vete som får torka och mals till ett pulver. Och naturligtvis finns det en massa olika stavningar. Kashk, keshk, kishk, kishik (dock är persisk kashk inte samma som libanesisk kishk). Hopplöst. Hur fanken ska man kunna hitta nåt användbart när man knappt vet vad man ska leta efter?

Lite hittade jag dock. Vanligaste rätten verkar vara nåt sopp-grötliknande, typ lös polenta, men idag provar vi något som tydligen oftast serveras till frukost, Mana'ish b'kishk. Eller Man'ousheh b-Kishk. Eller hur man nu ska stava det. Jag har inte hittat något riktigt recept (jag letar väl på fel stavning...), bara några bilder och en kort beskrivning som lyder "The Kishik is mixed with onions, tomatoes, chilies and olive oil to make a loose paste. It is slathered on the dough and baked in a hot oven."

Jag tog två ganska små gula lökar, två tomater, en torkad chili, kanske en knapp deciliter kishik och olivolja. "Loose paste"? I think not. I med lite vatten. I med lite mer vatten. Nu börjar det likna nåt. På med slasket på en utkavlad deg (som jag misslyckades med så det blir det inget recept på). In i ugnen, 225 grader, drygt tjugo minuter.

kishik-pizza-1

Det var inte dumt alls (hur pass väl jag nu kan bedöma det när jag inte ens smakat originalet). Kishiken smakar syrligt och det känns att det är gjort på fårmjölk. Ganska gott. Nästa gång blir det bättre. Då ska jag ha tunnare fyllning. Och bättre deg.