fredag 18 januari 2008

Party party

Mannen har dragit iväg på fest. Själv. Utan oss. Nåt straff ska han ha för det. Jag vet! Vi har väl egen fest, sonen och jag, och äter något riktigt gott som mannen inte får smaka. Ha!


Först blir det löjrom och den ska ätas i ensamt majestät med blott några få betjänter; creme fraiche, finhackad schalottenlök samt tunnbröd.

Tunnbrödet ska vara av korn, gärna kryddat med fänkål och så sprött att det knappt går att breda smör på det. Allra helst bakat av tanterna i byn där mina föräldrar bor, det är så skört att det knappt går att frakta. Tunnbrödet på bilden är jämtländskt och helt ok men når inte upp till samma höjder som by-tanternas.



Sedan kör vi på med en sallad på romansallad, avokado, kokta morotsstavar, kokt och skivad ljummen potatis, hackad timjan, smörstekta trattkantareller och souvas.

Hela souvas-biten är snabbt stekt i en varm panna, bara så pass att det blir en stekyta och det blir lite ljummet, sedan skuren i tunna skivor. Ovanpå det hela creme fraiche blandat med pepparrot.



Till sist glass med åkerbärssylt. Just den här sylten är köpt, jag har snålat på den sedan matmässan i somras och den portioneras ut en dessertsked i taget...

Åkerbär måste vara det godaste bär som existerar, så fyllt av aromer, bara lukten är helt fantastisk. Tänk att promenera en solig sommardag och så känner man den där lukten. Innan man ens sett de rätt obetydliga plantorna vet man att de finns där.

Dyrt? Jo, men betänk: varje bär plockas ett och ett för hand. När jag växte upp hade vi åkerbär nedanför tomten i ett slyområde, där kunde jag kräla omkring under buskarna i en timme eller två för att få ihop lika många decilitrar. Sedan är det inte färdigt där. De måste rensas. Ett och ett. Gärna med nagelsax för att få bort skrottet. Lite belöning, förutom att få äta de ljuvliga bären, får man genom att händerna doftar bär långt efteråt.

Det händer att vi får en liten burk frysta åkerbär från föräldrarna vid högtidliga tillfällen. Dessa vaktas svartsjukt av mig och kom inte och tro att du ska bli bjuden. De är mina! My precious! Ibland öppnar jag burken bara för att sniffa på dem och till slut, vid något extremt högtidligt tillfälle släpper jag motvilligt ifrån mig burken för att göra efterrätt. Helst blir det åkerbärsparfait som jag tycker bäst tar till vara den underbara smaken.

Faktiskt har vi för tillfället två små julklappsburkar med åkerbär i frysen. Kanske blir det parfait någon gång. Och om ni är riktigt snälla ska ni få se en bild på det. Smaka? Kommer inte på fråga. Jag ska ha allt. Själv.

5 kommentarer:

Daniel Roos sa...

Kul med åkerbär det är fitt favorit bär att göra dessert på titta gärna in på min sida har en dessert med åkerbär där mvh Daniel

Jessika sa...

åkerbärssylt.... *suck - min lilla burk är slut*

Anna sa...

som sagt, kom inte och tigg hos mig Jessika ;), jag delar inte med mig :)

Mamma Mat sa...

Vilken härlig fest!

Spralligast sa...

Åååh... åkerbär! Letade förgäves i Norrbotten i somras - hade gärna suttit med nagelsaxen ett tag...