Fyllda kycklinglår

Vedrökt sidfläsk införskaffat på Dennis Kött här i Spånga. Visst var kanelfläsket häromsistens trevligt men det här var verkligen ett fläsk i min smak; väl rökt och det riktigt smälter i munnen. Livet blir för övrigt ett snäpp bättre med en egen skärmaskin. Lycka kan ibland vara att köpa stora bitar charkprodukter för att sedan skiva upp dem hemma med millimeterprecision.

I det här fallet skall dock fläsket inte bara skivas utan även massakreras till oigenkännlighet för att sedan blandas med vitlök, salvia, rosmarin, salt och peppar. Ut med det på några kycklinglårfiléer.

Vadå? Omöjlig att rulla ihop med så mycket fyllning? Nähädå.

Titta då, det gick ju hur bra som helst. Sedan är det bara att hälla på lite olivolja och stoppa in i ugnen. På med en stor skvätt vitt vin efter ett tag. Till slut blir det så här fint.

Örk. Bilden kunde ju ha varit bättre. Så kan det gå när blixten är på. Det finns mer än en anledning att längta till sommaren.

Och tack Bo Hagström för att du finns (Även om jag är jämrans avundsjuk på ditt jobb. Jag kan också åka Italien runt, äta god mat och säga Fantastico, Molto bene och Splendido. Inga problem. Jag ställer upp när som helst.). Annars hade vi inte njutit av denna rätt eftersom receptet ursprungligen kommer från boken Solens Smak (fast då med pancetta).

Pasta och musslor

Dagens förrätt. Eller första varmrätt. Eller vad man nu vill kalla det.

Hemvevad pasta som blev fullkomligt briljant. Jag använde det vanliga receptet med 1 ägg per 100 g durumvetemjöl, lite salt och en gnutta vatten, just idag blev degen fantastiskt följsam och lättvevad. Kan inte bero på något annat än att jag är ett geni ;).

Mis en place. Eller på vanligt svenska: om du gör nåt som inte tar så lång tid att tillaga, se för tusan till att plocka fram allt och förbered så slipper du missöden under själva tillagningen.

Fräs lök, vitlök och strimlad fänkål i olja. I med en slurk vitt vin, lite salt och lite chili. Ner med en kasse skrubbade blåmusslor och koka under lock några minuter. Koka pastan under tiden och ös över den i musselgrytan tillsammans med persilja samt skal och saft från en citron.

Lätt fixat och så gott. Och inte blir det ju sämre av att det i princip är en miljö-välgärning att äta musslor.

Kanelfläsk

Mer shoppingfynd: kanelfläsk från Smultronboda inhandlat på Matdistriktet.

Jodå, fläsket finns med här ovan i knaperstekt skick, man får bara leta lite bland sallat, mache, morot, quinoa, ostronskivling och solrosfrön. Kanelsmaken fanns där också, men inte så mycket. Lätt rökt, lagom sälta, inte dumt alls.

Och nu kommer jag att ägna kvällen med att grubbla över hur kanelen är tillsatt. Tillsammans med rimlagen? Efteråt? Hur mycket? Och hur ska vi kunna reproducera det här hemma i vår egen rök?

Gracilaria conferta*

Nej, detta är inte ett blodomlopp. Det är alger som jag hittade på Matdistriktet. Och jag var ju bara tvungen att testa.

Algerna serverades i en broccolisoppa tillsammans med strimlad kallrökt lax (ekologisk lax, därav den bleka färgen). Lite knapriga och lätt salta. Jag ger tummen upp.

*Så heter sorten

Te?

Svärföräldrarna, som var i Kina för ett tag sedan, förärade mig ett turistimporterat te vars förpackning lätt skulle platsa på engrish:

Millet paste? Hirs-pasta? Eller? Och man kan ju bli lite orolig över att teet kommer att angripa näsborrarna, men jag är inte den som fegar ur så jag öppnar förpackningen och ut kommer ...

... muslortar? Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig här. Är det ihoptryckta blad eller kommer det att lösa upp sig helt när jag häller vatten på?

Efter första bryggningen i kopp är det fortfarande ...

... muslortar. Efter andra och tredje likaså. Men det smakar onekligen oolong. Och det var rätt gott. Men framför allt var förpackningen underbar, jag blir genuint lycklig av engrish :).

Så här ser förpackningen ut på andra sidan, om någon läsare mot förmodan skulle kunna kinesiska och kan tala om för mig vad det egentligen skulle stå på engelska.

Förrätter

Vännerna T&M kom för att beundra vårt nya kök och för att bese årets schlagerfinalspektakel. T gillar förrätter bäst. Och naturligtvis ska man ge sina gäster vad de vill ha. Följdaktligen åt vi igår en middag bestående av fyra förrätter och en efterrätt.

Soppa med Karljohansvamp, lök, grädde, vitt vin, lite creme fraiche och lite tryffelpasta. Bacon, friterad jordärtsskocka och timjan ovanpå. Gott, gräddigt, fylligt och mäktigt. En deciliter är fullt tillräckligt.

Standardförrätten kycklinglevermousse med björnbärsvinegrätt. Herrejistanes, så här kan man inte hålla på att upprepa sig, det är faktiskt tredje gången jag bloggar om samma förrätt. Förlåt. Mitt enda försvar är att det är förskräckligt gott.

Bilden här ger inte riktigt rättvisa åt denna rätt. Förlagan är en sallad med kaninfilé från Bon Lloc-boken som vi använt och modifierat ett flertal gånger. Den här gången med machesallat, lättkokt morot, frästa trattkantareller, finskuret äpple, konfiterad kottlettrad från vildsvin (kryddat med korianderfrö, oregano, lök och citronskal), rostad hasselnöt och pumpafrö samt en underbar vinegrätt med brynt smör och balsamvinäger. Det är SÅ gott. Smörvinegrätten är ett måste. Och så måste man ha nån rostad nöt och nåt fruktigt. Övrigt kan bytas lite hit och dit.

Och så pizza naturligtvis, här i miniformat. Vi älskar hemlagad pizza och detta är en favoritvariant. Pizzadegen med trattisar och durumvete. Enkel tomatsås på. Mozzarella och parmesan. Grillad paprika. Gräddas tills allt får fin färg. På med lufttorkad skinka, ruccola, basilika och oregano efter gräddning.

Lingonsemifreddo med lingonkolasås till efterrätt. Va? Tråkig bild? Men kolla i Gourmet nr 1 2009 istället då. Bilden där är faktiskt mycket snyggare.

Morotssoppa

Ett rejält morotsöverskott föranledde tillredandet av dagens soppa. Mycket harissa kan rekommendas vid täppt näsa, var bara beredd med snytpapper.

Morotssoppa
Två hackade lökar
massa morötter i bitar
en bit rotselleri i bitar
buljong
1 msk hel spiskummin
1 msk helt korianderfrö
kanelstång
en matsked harissa, eller kanske lite mer, eller kanske ännu lite mer
skvätt vinäger

Fräs lök och spiskummin. I med allt annat. Koka. Mixa. Ta gärna upp kanelstången innan, annars fastnar den ofelbart i mixerstaven. Smaka. Hoppsan. Kanske lite väl starkt. Ner med gräddfil. Såja, det var bättre.

Fläskströssel
bogfläsk skuret i små, små tärningar
en pytteliten purjolök, strimlad
en näve citronmeliss och lite mynta. mest för att det fanns tillgängligt.

Stek fläsket bra länge så att det nästan blir knaprigt, ner med purjolök och örter.