Inte pasta

Gör en mental inventering av hemmets matförråd när jag är på väg hem och bestämmer att det får bli pasta med skafferirensning till. Väl hemma sträcker jag mig in i skafferiet för att plocka ut ett pastapaket och hittar ... ingenting! (eller jo, faktiskt en deciliter gammaldags makaroner som sonen brukar införskaffa och använda, de räknas inte, framförallt räcker det inte till att mätta tre personer).

Trogna läsare inser att detta är något oerhört. Rent revolutionerande. För knappt ett år sedan hade jag sjutton olika pastasorter i skafferiet och det var normalnivån. Kort sagt har jag alltid kunnat lita på att det finns nån pasta hemma när jag inte orkat göra nåt mer engagerat.

Så där står jag med armen inne i skafferiet, helt ställd. Ingen pasta! Det yrslade till lite i huvudet och jag kände att världen liksom stannade till en sekund eller två. Sedan flyttade jag handen resolut ett snäpp åt sidan och plockade ut återstoden av den mastodontförpackning bulgur vi köpte när vi hade vägarna förbi Saltå Kvarn i våras.

Kokt bulgur (äntligen tog den förpackningen slut!). Fräst schalottenlök, vitlök och squash. Ner med tomater, kikärtor och kapris (Saltad kapris, nota bene. Inlagd kapris är rent obehagligt. Saltad kapris är gott). Krydda med shishimi och salt. En hög med svarta sesamfrön och tamarirostade frön ovanpå. Och så glömde jag persiljan.

Klart på en kvart!