Besvärlig kund

Sedan jag flyttade till Stockholm, för sisådär tjugo år sedan, har jag i princip alltid köpt mitt te på Hornsgatan Tea Centre. Underbart utbud, kunnig personal, mysig butik! Tyvärr har jag på senaste tiden haft allt färre anledningar och mindre tid att ta mig till södermalm, jag får förlita mig till inköp via internet eller, hu!, gå till andra butiker som ligger där jag råkar befinna mig. I det senare fallet kan episoder som den följande utspela sig (i en relativt välsorterad te- och kaffebutik i ett stort köpcenter):

Jag: har du det där vietnamesiska, gröna teet med rätt stora blad, jag har köpt det här förr men jag kommer inte ihåg vad det heter?
Uppenbarligen nyanställt butiksbiträde: Ehh, vänta (rådgör tyst med butiksinnehaverskan som är upptagen med annan kund, kommer sedan tillbaka med en burk med något oolong-liknande), det här kanske?
Jag: nej, det är inte det. Hm, har du någon grön Darjeeling istället?
Biträde: Ehh (söker med blicken över hyllorna), neej, jag tror inte det
Jag: burken där med Kukicha, vad är det?
Butiksinnehaverskan hämtar burken som visar sig innehålla rostade testjälkar, och det visste jag ju egentligen, hade bara glömt att det hette så
Jag: aha, men nej tack, jag har redan en variant av det hemma
Jag igen, efter lite letande: Men du, jag ser två burkar med Darjeeling på hyllan där, får jag lukta på dem?
Biträdet hittar till slut burkarna jag pekar på och plockar fram dem, jag har beslutsångest men bestämmer mig för en first flush.
Biträde: Hur mycket vill du ha?
Jag: Hm, det beror på vad jag hittar mer (kollar runt bland burkarna och hittar en Pai Mu Tan i ett hörn), den vill jag ha
Biträde hämtar burken som visar sig vara tom, rådgör tyst med butiksinnehaverskan igen, kommer med en annan burk: vi har en Pai Mu Tan smaksatt med melon
Jag: nja, det var inte riktigt vad jag ville ha
Butiksinnehaverskan försvinner in på lagret och kommer tillbaka med beskedet att den vanliga Pai Mu Tan är helt slut.
Jag: Då tar jag två hekto av first flushen.
Biträdet väger upp teet i påse. Under tiden fortsätter jag titta runt bland burkarna.
Jag: Du, längst upp på hyllan där står ju faktiskt en grön Darjeeling, och burken bredvid med Snowing, är det inte det vietnamesiska?
Biträde söker förtvivlat med blicken innan hon hittar burkarna.
Jag: jag ändrar mig, jag vill ha ett hekto first flush, ett hekto grön Darjeeling och ett hekto Snowing.
Biträdet börjar hälla tillbaka hälften av den redan uppmätta first flushen.
Jag: förlåt, jag är besvärlig.
Biträde: nej då, det är inga problem (fast jag misstänker att hon inombords förbannar mig och undrar varför jag inte bara kan ta nån vanlig sort utan att tjafsa som andra normala kunder)

Förlåt snälla butiksbiträdet, det var inte meningen att vara besvärlig och snobbig, jag är tacksam över ditt tålamod med kunder som har beslutsångest, ska lukta på allt och nödvändigtvis vill ha sånt som står högst upp och längst in på hyllorna, du var en hjälte som ändå var så trevlig. Jag kommer nog igen och då vet du ju precis var Snowing-burken står.