söndag 30 december 2007

Anka 1

Tillagandet av nyårsförrätten har inletts och det blir ännu ett potentiellt kamikazeprojekt. Först ska det konfiteras anka och sedan ska det göras ravioli som ska serveras till.

Jag har aldrig konfiterat anka förut. Ta det lugnt nu storebror, allt kommer säkert att gå bra, och skiter det sig totalt får jag väl sona dyrt och springa iväg till NK för att slåss med tiotusen andra och köpa färdiga anklår. Men hur svårt kan det vara?

Jag bestämde mig för att använda Tabberasets recept. Mina ankor har styckats, köttbitarna har begravts i salt och nu står skroven och puttrar för sig själva.


(lång parantes: i grytan bakom ankskroven skymtar en gryta knökfull med Paprikás gjord på kalvlägg enligt recept från Jens Linders bok Långkok. Det blev underbart gott med massor av paprikasmak och kalvlägg som var så mör att den nästan föll sönder. Tack, Jens, för att du förgyllde vår kväll. Och ni andra: om ni inte redan har köpt boken, gör det omedelbart!)

Och här har vi de saltade ankbitarna som fått åka in i kylskåpet.


Hejdå ankorna, vi syns tidigt i morgon bitti, då ska ni få bada. Länge. Och rätt varmt.

2 kommentarer:

Jessika sa...

När man väl har börjar confitera så finns det ingen återvändo! Fettet och den låga temperaturen gör det hyfsat enkelt. Och när det är färdigt så håller de sig länge.

Långkok är en väldigt bra bok. Jag ska confitera fläskköttet bara jag kan proviantera ankfett igen

Anna sa...

Tyvärr tror jag att de här ankbitarna kommer att ta slut i kväll så det lär inte bli några möjligheter att testa hållbarheten :) Men jag lär göra det igen. Det är ju faktiskt mest bara tid som krävs.