Hastpasta

Idag hade vi bespetsat oss på vår favorit-quinoasallad från Tasteline eftersom det finns en mango i fruktfatet som sakta men säkert är på väg mot frukternas saliga höjder. Mannen ringer när jag är på väg upp för rulltrappan i tunnelbanan och meddelar att quinoan är på upphällningen. Inga problem, säger jag, jag tar en sväng förbi affären.

Jag tar en sväng förbi tre affärer i grannförorten (försökte även en fjärde som hade stängd för dagen) utan någon lycka. Traskar femton minuter för att komma hem, går förbi mitt hus och traskar fem minuter till för att komma till vår lokala butik. Ingen quinoa. Ska det vara så jämrans svårt att få tag på? Tillhör det inte stapelvarorna vid det här laget? (uppenbarligen inte)

Trött, hungrig och på dåligt humör kommer jag hem tomhänt. Mannen tar över matlagandet och slänger ihop en hastpasta med kyckling, lök, broccoli, gräddmjölk och buljong.



Långsamt blir jag på bättre humör när maten slinker ner. Kanske inte världens mest fotogeniqua mat men jodå, det var bra det här också.

Nedräkning på pastapaketen: 12 i dagsläget.