tisdag 11 december 2007

Thai, typ

Senaste numret av Gourmet har recept på thai-curry. Snålvattnet rinner när jag läser. Jag vill ha! Få se, skulle man kunna få till den där röda curryn med anka av det vi har hemma?

Ankbröst? Nej, det får bli kyckling. Kaffirlimeblad. Japp. Fast, få se, där nere står det att man inte ska använda torkade. Nå, men nu är det torkade som finns. Asiatisk schalottenlök? Näpp. King solo-vitlök? Icke. Citrongräs? Hm, vågar jag erkänna att jag har några inlagda på burk kvar? Krachai och galangal? Inte en skymt. Korianderstjälkar? Nej, tack och lov, jag tillhör den del av mänskligheten som tycker att koriander smakar tvål. Palmsocker? Hm, just det, den gick ju åt till knäcken. Går att ersätta med muscovado. Som tog slut när jag gjorde glögg. Finrivet skal av kaffirlime? Inte en skymt så långt ögat når. Färsk grönpeppar? Nada. Thaibasilika? Gissa tre gånger. Räkpasta? Ja, det har jag ju! Jamen, det här ska nog lösa sig på sikt.

Thai-purister får härmed se sig varnade. Ni kan väl blunda, bläddra vidare och komma tillbaka en annan dag för nu kommer jag glatt att byta ut originalreceptets ingredienser mot det som råkar finnas tillgängligt.


Röd? curry
De sista torkade chilisarna jag hade, sisådär sju - åtta pyttesmå
1 tsk sambal oelek
5 torkade kaffirlimeblad
en halv gul lök
6 vitlöksklyftor
5 bitar citrongräs från burk
40 g ingefära
rivet skal från en nästan förtorkad lime
0,5 msk råsocker (men det är fairtrade så även om det var fel sort känner jag mig som en god människa)
2 krm räkpasta
1 tsk salt
1,5 msk jordnötsolja

1. Blötlägg chili och kaffirlimeblad i hett vatten
2. Mixa hela rasket

Det smakar ju inte riktigt (dagens understatement) som den röda curryn jag brukar köpa på Omi food (som dessutom är röd på riktigt). Det är något lite beskt i smaken som eventuellt kan komma från löken eller kanske kaffirlimebladen.


Kyckling i något som kunde ha varit röd curry
2 stora kycklingbröst
3 msk röd? curry
1 burk kokosmjölk
10 kaffirlimeblad
2 msk fisksås
1 msk råsocker
0,5 msk grönpeppar
pressad saft av en lime
3 små tomater
en bunt odefinierade blad chip-chop kål som självsått i grönsakslandet (I höstas började det plötsligt komma upp ett kålstånd i trädgårdslandet. Jag har inte satt någon kål i år. Inte förra året heller. Men året dessförinnan hade jag lite blandade asiatiska kålsorter. Den här kålen har alltså på något sätt överlevt i två år och plötsligt kommit på att nu var det dags att gro. Det är inte pak choi men rätt likt, rundare blad och vitare bladnerver. Idag skördade jag, inte dåligt att kunna skörda i december va?)

1. Lägg curryn i en varm kastrull. Häll på kokosmjölk.
2. Skär kycklingen i strimlor, salta och bryn i stekpanna. Häll över i kastrullen. Lägg i kaffirlimeblad. Koka 10 minuter.
3. Tillsätt fisksås, socker och grönpeppar. Koka 5 minuter.
4. Skär tomater i klyftor och chip-chopkålen i strimlor
5. Smaka av med lime, kanske lite mer curry. Lägg i tomater och kål.
6. Servera med ris.

Jomen, det blev ju bättre än jag trodde. Jag var lite skeptisk efter att smakat på curryn men efter att den fått fräsa en stund och kokosmjölken kommit i smakade det riktigt bra. Vänta bara tills jag gör det här med rätt ingredienser, det kommer att bli riktigt smaskens.

3 kommentarer:

Jessika sa...

Jamen de där recepten kan man ju bli galen på. Jag bakade en kaka. Den i tidningen var lätt ljusblå, det var då inte min.

Tycker det är sunt att man liksom slänger i lite här och där istället.

I några sådana där recept ska det vara x msk från region Y i INdien och jag blir sådär att vem orkar, kockar kanske orkar men hemma. Så jag skrattade muntert åt din beskrivning, det är så här också just nu. Nämen här har vi ju en burk kronärtskockor, släng ner dem i pytten ;).

Jessika sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anna sa...

Men precis! Ser det man själv lagar någonsin ut som på bilderna!?

Och jag gillar i och för sig när recepten inte är helt försvenskade och ibland orkar jag faktiskt jaga rätt på alla ingredienser (jag bor ju tack och lov i storstan där det mesta går att få tag på) men va fanken, man kan ju inte hålla på så hela tiden. För det mesta blir det bra i alla fall.