Jag känner rent spontant att det är några frågor jag skulle vilja ställa till författarinnan Jenny Åkerström (vilken kan bli svårt eftersom hon dog 1957):
1. Spagetti, madeirasås och hårdkokta ägg? Fru Åkerström hade säkert monumentala kunskaper om matlagning men under vilket hallucinatoriskt rus drömde hon ihop den kombinationen?
2. 100 g. spagetti till sex portioner? Är det pysslingar som ska trakteras? Tummeliten med kompisar?
3. Koka spagettin en timme?! Al dente var tydligen ett okänt begrepp på trettiotalet eller så hade de pasta av en osedvanligt stenhård varietet.
Det här är för konstigt för att jag ska kunna förbise det. Måste testa.
Och resultatet blir faktiskt bättre än förväntat (å andra sidan är förväntningarna extremt låga). Pastan kokade inte sönder till en geggig hög. Det var inte äckligt. Det smakar ... burkravioli. Menlöst och utan tuggmotstånd. Vi konstaterar: allt var definitivt inte bättre förr.
6 kommentarer:
Låter verkligen hel skumt!
Skumt var ordet sa Bull. Undrar vilka maträtter idag som folk kommer att rynka på näsan åt om ytterligare sjuttio år?
Jag samlar på husmoderns presentböcker. Roliga tidsdokument. Det svämmar över av aladåber och annat.
Min mor har "Husmoderns hemkurer och goda råd" i utgåva från 1929, helt underbar! Här finns allt från hur man behandlar hosta till hur man planerar ett hus, det är många goda skratt när man läser. Ex: kur mot allmän håglöshet; ät 1,5 kilo vindruvor om dagen men *inte* skal och kärnor. Tror inte det är själva ätandet av druvorna som är kuren utan pillandet med skalning och urkärning, det måste ju ta en hel dag att få i sig dem :)
I husmoderns presentböcker lär man sig allt från hur status vid bröllop är, ska jägarmästarens hustru presenteras före bruksägarens till hur man håller sig med hembiträde och inbjuder gäster. Och alla varianter av bröllop. Ohc så alla recept. Jag brukar inte kunna låta bli att köpa någon bok i serien som jag inte har just för att det säger så mycket om tidsandan.
Allstå, förr var pasta inte som nu. Ex. så kokade man makaroner i mjölk till nån sorts gröt, är väl förlagan till stuvade makaroner. A'l dente existerade nog inte då, utan man såg pasta mer som nåt kompliment till gryn och sånt.
Kan tänka mig det är en förklaring till den långa koktiden i det högst märkliga receptet
Skicka en kommentar