Så jag köper min kanin och sedan går jag hem och letar kaninpatérecept. Konstaterar att det inte finns särskilt många. Hittar faktiskt inte ett enda på svenska, varken på nätet eller i den rätt digra samling av kokböcker och mattidningar jag har hemma. Hittar några på utrikiska på nätet men inget som direkt faller på läppen. Så jag gör som jag brukar och mixar ihop lite olika recept. Här finns alltså förutsättningar för ett kamikaze-projekt eftersom vi ska ha med patén till julbordet imorgon. Var det så smart att hitta på ett nytt recept dagen innan det ska ätas av elva personer?
400 g förvällda kantareller
2 små lökar (blev ca. 130 g tillsammans)
1 kanin, drygt ett kilo (efter frenetiskt urbenande fick jag ihop 750g kött)
250 g kaninlever (en från dagens kanin + två från frysen)
4 skivor jägarbacon
0,5 dl hackad färsk timjan
2 tsk grönpeppar
uppdatering: meh, jag glömde ju att jag hade i 1 tsk torkad kyndel också
2 tsk salt
2 dl creme fraiche
2 msk maizena
2 ägg
smör och rapsolja till stekning
1. Finhacka lök och bryn i smör och rapsolja
2. Tillsätt kantarellerna med spad och låt koka några minuter
3. Skär kaninkött, lever och bacon i bitar
4. Mortla grönpeppar lite lätt
5. Blanda kaninkött, lever, bacon, grönpeppar och timjan och kör genom köttkvarn
6. Blanda i resten av ingredienserna i det malda köttet
7. Smöra en 1,5 litersform, häll i smeten
8. In i ugnen, som står på 200 grader, i en timme ungefär. Innertemperaturen ska komma upp till 70-75 grader.
Oskuren och osmakad paté. Uppdatering med omdöme följer imorgon. Eller kanske övermorgon.Jag provstekte en bit av smeten innan den åkte in i ugnen och det smakade alldeles utmärkt. Imorgon kommer dock den stora prövningen, kommer den till exempel att hålla ihop när man försöker skära i den? Och den största frågan: kommer vi att våga berätta för K1 (3,5 år) att det är kanin? (jo, ser du, det är samma djur som de ulliga och gulliga sakerna du såg på Skansen i somras, se så, ta en tugga nu...)
Uppdatering: Nästa gång tar jag en gnutta mer salt, i övrigt är jag helt nöjd med både smak och konsistens. Smaskens helt enkelt.
4 kommentarer:
Nä, man håller klaffen om vilka ulliga djur som är inblandade. Nu är varningen kanske väl sent ute men ja i varje fall.
Ja, vi gick på den linjen. Inte för att det var helt nödvändigt då K1:s mathållning under dagen bestod av 4 klementiner, gräddfil, cumberlandsås, smörgåskex, 5 skumtomtar samt lite gröt. K2 däremot åt paté och rökt julskinka med sedvanligt aptit.
Jag blev liet förvånad över att man "bara" får ut 750 gram rent kött från en kanin. Å andra sidan blev jag hur förvånad som helst när det visade sig att fasaner är hur små som helst jämförda med en kyckling och att man behöver, i stort sett, en per man.
Jag förstår inte riktigt hur K1 fick in cumberlandsåsen men jag har sett en unge äta kapris och ketchup så inget ska väl förvåna.
Det var en rätt liten kanin, lite drygt ett kilo.
Och om man blandar cumberlandsåsen med gräddfilen så kan man skopa upp det med ett smörgåskex sedan. Mycket smakligt tyckte K1. Vi andra testade inte.
Skicka en kommentar